Vägarna visar sin ålder
Av 
Nacka. Johannes Kruusi och hans antikvariekollegor på KMV forum fokuserar på kulturmiljöer. De åtar sig uppdrag åt till exempel kommuner, myndigheter och länsstyrelser som behöver stöd och strategier för hur de ska bevara och hantera kulturhistoriskt intressanta miljöer av olika slag.
Detta innebär en hel del gamla byggnader, men det kan lika gärna handla om infrastruktur – till exempel järnvägsspår och landsvägar.
Trafikverket är en av KMV forums större kunder.
Myndigheten har ett digert bestånd av stationsbyggnader, där återfinns också till exempel mil- och kilometerstolpar.
Vägarna i sig kan också ha ett stort kulturhistoriskt värde och intresset för detta fick ett uppsving på 1990-talet, berättar Johannes Kruusi.
– Dåvarande Vägverket lyfte frågan om kulturmiljöer och landskapsvärden, bland annat renoverades många milstolpar.
Mer tyngd lades på de estetiska värdena och vägbeståndet inventerades för att hitta kulturhistoriskt intressanta exemplar.
– Målet var att bevara och ta hand om kulturvägarna, de är ett sätt att fysiskt se hur vägarna har utvecklats, säger Johannes Kruusi.
Vägar har byggts på olika sätt under seklernas gång, det går tydligt att se om en väg stammar från 1600-talet eller 1920-talet.
Även om de förstärkts eller renoverats många gånger sedan dess går åldern att spåra.
– Principen är fortfarande densamma, vägkroppen kan ha förändrats men inte läget i landskapet, säger Johannes Kruusi.
Han konstaterar att de finns en hel del gamla åsvägar och slingrande skogsmarksvägar kvar i Sverige.
I originalskick har vägarna ofta små diken och låga vägkroppar.
– Det var ett jättejobb att gräva diken för hand, då tog man bara det som behövdes, kommenterar Johannes Kruusi.
Även när maskinerna kom med i bilden på 1920- och 1930-talet var de så pass små att det mesta ändå gjordes manuellt.
– Det fick räcka med ett litet dike och ett avvisningsdike för att få bort vattnet.
De gamla vägarna kan vara i stort behov av restaurering.
– Man ser att många till exempel inte har dikats, säger Johannes Kruusi.
Att underhålla dem så att de är både farbara och säkra, utan att bygga bort deras historia kräver dock ett varsamt handlag.
– Man kan inte använda vilka maskiner som helst, åtgärderna som vidtas måste också vara noggrant anpassade, säger Johannes Kruusi.
Det finns mycket mer att läsa om kulturvägar – se länkarna nedan!
”Så här stark har den aldrig varit” En sliten 1800-talsväg fick en behandling värdig en kung – för andra gången någonsin har en kulturväg rustats upp i Västerbotten, med varsam dikning och oförutsägbara kurvor. Läs om det här.
Hit och dit och upp och ner. Spikraka vägar, slingrande vägar, trädkantade vägar och den viktiga vägen till Gud – vägar har byggts på olika sätt under årens lopp. Läs om det här.
"Stenkross funkar dåligt i kulturvägar" Ett pilotprojekt ska visa hur kulturvägarna kan bli både starka och säkra, utan att förlora sin historiska tyngd. Läs om det här.