Bautalyft i Bromma Blocks
Av 
Bromma. Nattmörkret har sänkt sig över Bromma Blocks. Normalt är det rätt tomt här en sen vardagkväll men det här är inte vilken tisdag som helst.
Till exempel står Veidekke, Havator och SL otåligt och väntar på bussen – en enda buss till ska förbi handelsområdet innan de får ta sig an ett väl planerat och hett efterlängtat lyft.
Bilarna är redan portade och när den röda bussen äntligen susat förbi stängs vägen av helt för nu ska ett betydligt större ekipage fram – Havators största kran ska lyfta ett 100 ton tungt och drygt 40 meter långt brosegment över vägen.
Segmentet är det första av tre som ska lyftas på och bron som byggs blir en viktig del av Tvärbanans Kistagren.
– Banan ska stå klar hela vägen till Bromma flygplats vid årsskiftet 2020/2021, sedan ska Tvärbanan byggas på vidare mot Kista och Helenelund, säger Tobias Staaf, produktionsledare för SL.
Bron, som ska bli drygt 100 meter lång, är en samverkansbro i stål och betong där formen är monterad på stålet innan den lyfts på plats.
Denna marsnatt ska det första, längsta och tyngsta segmentet få vingar och plötsligt är det i luften – kranen har 100-tonnaren i ett stadigt grepp och kollegor på marken assisterar genom att dra i rep som är fästa i vardera änden.
På plats finns också fyra personer från Ruuki, som levererat stålbalkarna i bron.
– De ska montera ihop bron och berättar exakt var de vill ha delen, förklarar Tapio Korpiaho, kranförare på Havator när Leveranstidningen Entreprenad träffar honom ett par dagar senare.
Veidekke har också en handfull mannar på plats som ska sköta trafikavstängningarna och hantera tredje man.
Alla står i ständig kontakt med varandra via radio.
– Det behövs eftersom det måste bli på millimetern rätt, konstaterar Tapio Korpiaho.
Det tar ett par timmar att få allt på plats. När brosegmentet ligger rätt ska det fasas in och monteras ihop med den befintliga bron som väntar på den ena sidan av vägen.
Några dagar senare skiner solen över Bromma Blocks och alla de tre brosegmenten har satts på plats.
– Det har gått riktigt bra med alla lyften, säger Tapio Korpiaho.
Han är i full färd med att montera ner Havators bjässe – fackverkskranen är företagets största, en Liebherr LR1750 som köptes in 2012.
– Det är en av de största som finns i Sverige och Finland och vi har haft bra med jobb för den, kommenterar Tapio Korpiaho.
Kranen har en maxkapacitet på 750 ton och kan lyfta 191 meter högt – en begåvning som kommer väl till pass över hela Norden, kranen är ute på ständig svensk-finsk turné, med återkommande uppdrag även i Norge.
– Vi är ute på allt möjligt – pappersbruk, vindkraft med mera, ler Tapio Korpiaho.
Kolossen har koll. Själv är den dock en rätt svårflyttad historia – det krävdes ett 20-tal lastbilar för att få den till Bromma, sedan fick Havators gäng lägga flera dagar på att bygga upp den och förse den med vajrar och schacklar lämpliga för uppdraget.
– Det tog 2-3 man för den här kombinationen, med rak bom, kommenterar Tapio Korpiaho.
Veidekke fick dessutom gjuta ett par rejäla fundament för kranen att stå på.
– Det är två ”limpor”, 30 gånger 2,5 meter och cirka 60 centimeter tjocka, förklarar Anders Landqvist, platschef på Veidekke.
Arbetsplatsen ligger nära Bromma flygplats, som förstås fnyser åt för höga grannar.
Kranen kunde därför inte byggas upp till den planerade maxhöjden 56 meter.
– Den fick bli 49 meter med bom, då höll vi oss på rätt sida om vad de krävde, säger Tapio Korpiaho.
Leveranstidningen Entreprenad får hälsa på uppe i hyttan. Här sitter kranföraren med joystickar och ett helt gäng skärmar – det ska inte råda några tvivel om vad som händer med lasten och maskinen kan förses med sex kameror – det sitter en nedåtriktad kamera på bomtoppen, och kameror ovanpå vinscharna.
Sedan är det bara att ha tungan rätt i mun.
– Det gäller att flytta lasten sakta – för att få det exakt rätt, säger Tapio Korpiaho.
Han lyfter också fram vikten av extremt god planering.
– Vi måste veta precis hur lyftet ska gå till i förväg – då blir det nästan aldrig några problem.
Den tyngsta delen på 100 ton skulle över en väl trafikerad väg och lyftes därför nattetid.
De två andra delarna på 27,5 respektive 63 ton (22 respektive 33 meter långa) kunde lyftas på dagtid de följande två dagarna.
– Det har inte varit några som helst problem – tack vare god planering, kommenterar Tapio Korpiaho.
Kranen är nedplockad på höjden. Själva hjärtat står ännu kvar orört, en bjässe med brett mellan larverna – yttermåtten för hela schabraket är cirka 10,5 gånger 10,5 meter.
Det som återstår ska bli de sex sista ”paketen”och då ingår till exempel larverna, som väger 44 ton styck.
De och alla de andra delarna läggs på lastbilar för vidare transport – närmast väntar Havators depå i Uppsala.
Kranen besiktas årligen, teamet tar också chansen att se över den när den monteras ned efter varje jobb.
– Det gäller att titta noga och se att allt är OK, kommenterar Tapio Korpiaho.
Han har arbetat i branschen i 20 år och konstaterar att säkerheten är mer i fokus numera.
– Det har också hänt mycket med tekniken – nu är det mycket mer elektronik och föraren får mer information.
Att köra kran är inget man gör första dagen på jobbet, förarna får börja med en mindre maskin och så sakteliga förtjäna förtroendet att hantera jättarna.
Bristen på maskinförare är ju känd, när det gäller kranförare är de kanske ett ännu mera sällsynt släkte konstaterar Tapio Korpiaho som gärna ser fler kollegor.
– Jobb finns ju!
"Det är som en stor cirkus" Läs mer här om Havators tunga team som åker Norden runt för att göra de riktigt stora lyften.
———————————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.