I 40 år har nu Mitsubishi tillverkat den pickup som vi här lärt känna som L200 – även om den också saluförts under namn som bland annat Forte, Mighty Max och Titron på andra marknader. Enligt företaget har pickupen hittills tillverkats i cirka 4,7 miljoner exemplar som sålts i ungefär 150 länder.

Pickupen, som lanserades i september 1978, tillverkades från början i  Ohe i Japan, men produktionen har efter hand styrts över till fabriken i thailändska Laem Chabang som i huvudsak svarat för all tillverkning av företagets pickuper sedan 1995 då den tredje generationen presenterades.

Dagens produktionskapacitet i anläggningen anges till en bit över 400 000 bilar per år. Fabriken kunde för övrigt fira ett eget jubileum tidigare i år då en Pajero rullade ut som den fem miljonte bil som producerats i lokalerna.

En ambition med L200 vid lanseringen var att den skulle kunna lasta ett ton, vara robust, men ändå lätt att köra. Däremot var möjligheterna till tillval rätt begränsade. Exempelvis var enkelhytt den enda tillgängliga karossvarianten. En bensinmotor på 2,0 liter var standard, men en 1,6-litersmotor erbjöds som tillval liksom en dieselmotor på 2,3 liter.

Företaget var sedan tidigare väl förtroget med terrängbilar och redan i oktober 1980 hade ett nytt manuellt inkopplingsbart 4WD-system tagits fram som komplement. Utöver de förbättrade terränggående egenskaperna minskade den nya tekniken oljud från transmissionen, minskade effektförlusterna och möjliggjorde högre hastigheter på landsvägen. Denna pickup blev därmed något av föregångare till företagets efter hand allt bredare utbud av fyrhjulsdrivna modeller.

I mars 1986 släpptes den andra pickupgenerationen fram, något som manifesterades redan genom exteriören där exempelvis grillen var helt omgjord. Samtidigt innebar den nya formen inte minst att luftmotståndet sänktes rejält, vilket också gjorde utslag på bränsleförbrukningen.

Karosstyperna utökades till tre, vilket breddade kundkretsen ytterligare: Single Cab fanns med kort eller lång hjulbas, dessutom erbjöds Club Cab och Double Cab – valmöjligheter som hängt med sedan dess. Bilen kunde fås som 2WD eller 4WD och motoralternativen, som vässats en hel del jämfört med generation ett, var bensinmotorer på 2,0 eller 2,6-liter eller en 2,5-liters dieselmotor.

Den tredje generationen lät vänta på sig i nästan ett decennium, men när den väl släpptes i november 1995 var den stora förändringen att diesel tagit över helt som bränsle. Valet stod mellan dieselmotorer på 2,5 eller 2,8 liter. Turbo, laddluftkylare och funktioner som ”Easy Select 4WD hjälpte till att förbättra såväl motoreffekt som förmågan att ta sig fram i terräng. En gryende ambition att anpassa fordonen till kundgrupper med vitt skilda behov innebar kraftigt höjda nivåer på bland annat utrustning och säkerhet.

Tanken var att bilen skulle fungera både som tuff arbetshäst och som personbil med plats för fem passagerare.

Inför lanseringen av den fjärde generationen i augusti 2005 hade runt 2,8 miljoner pickuper gått ut till kunder runt om i världen. Ambitionen var dock betydligt större än så och förhoppningen var att den helt omarbetade nya modellen också skulle fungera som en vitamininjektion för företagets övriga modeller globalt.

Ett av de viktigaste säljargumenten och en väsentlig orsak till att bilen kom att exporteras till ungefär 150 länder var att företagen en gång för alla ville ta död på marknadens inställning att en lätt lastbil enbart var ett arbetsfordon.

Återigen vässades därför de båda dieselmotorer som fanns att välja mellan. Nu handlade det om en nyutvecklad common rail dieselmotor på 2,5 respektive 3,2 liter med direktinsprutning som ökade effekten samtidigt som bränsleförbrukningen, avgasutsläppen och ljudnivån minskade. Detta i kombination med bland annat en ny hjulupphängning och två alternativ till fyrhjulsdrift som bidrog till känslan av personbil visade sig vara lyckosamma val som breddade kundunderlaget avsevärt och innebar att försäljningen ökade kraftigt.

Genom att låta modellen delta i Dakarrallyt ville företagsledningen dessutom förstärka bilden av en robust och stryktålig konstruktion och goda terrängegenskaper.

Väl framme i november 2014 då den femte generationen presenterades hade mycket fokus förflyttats till miljöbelastning och bränslekostnader. Därför var det naturligt att motorerna inte längre växte, utan tvärtom gick ner i volym, men i stället fylldes med modern teknik som kompensation.

Den nuvarande generationen drivs an en 2,5-liters turbodiesel eller en 2,4-liters bensinmotor med en nyutvecklad 2,4-liters Mivec turbodiesel som tredje alternativ – en motor som är resultatet av ett samarbete mellan Mitsubishi Motors Corporation och Mitsubishi Heavy Industries. För första gången fanns såväl en sexväxlad manuell låda som en femstegad automatlåda med sportläge bland valmöjligheterna.

Även drivningen hade utvecklats och gav helt nya möjligheter för föraren att anpassa körningen efter underlaget. Valet stod inte bara mellan bakhjuls- och fyrhjulsdrift, fyrhjulsdriften fanns dessutom som både låg- och högväxel. Därutöver erbjöds en variant med elektronisk inkoppling.

När den senaste modellen togs fram riktades inte minst blickarna mot Europa som förväntades etablera sig som den näst största marknaden i världen i entonssegmentet efter Sydostasien. Inte minst i Sverige har modellen tagits emot väl. Enligt Bil Sweden såldes 725 nya exemplar under årets nio första månader, vilket placerar den på sjätte plats på försäljningslistan bland pickuper, femte om man räknar bort VW Pickup.