23948sdkhjf

Ledare: En spik till

UD obstruerar på ett sätt som närmast liknar definitionen på en bananrepublik.

Så har ännu en påsk kommit och gått. Än en gång har vi ”firat” att Jesus led, dog och återuppstod. I år har vi också kunnat konstatera att regeringen slagit in ytterligare en spik i glesbygdens kista. Uppenbarligen räcker det inte med att lägga ner skolor, sjukvård och flytta BB-avdelningar så långt bort att det finns stor risk att barnen föds i bilar som förs fram med högt beskattade drivmedel.

Nu har glesbygden dessutom bestraffats med höjd flygskatt. Regeringens huvudtes tycks vara att glesbygden ska lida och dö. Till återuppståndelsen är det dock till och med längre än avståndet till BB-avdelningar, sjukvård och fibernät.

Ungefär samma inställning tycks regeringen ha till byggbranschen. Skärpta amorteringskrav har slagit hårt mot bostadsbyggandet. Det sänkta rot-avdraget har slagit ut mängder med företag och när rotjobben minskar samtidigt som byggvaruhandeln frodas är det svårt att dra andra slutsatser än att regeringen lyckats återge svartjobbarna en plats på kartan.

Nu har regeringen dessutom valt att gå vidare med det så kallade entreprenörsansvaret som i princip ger frikort för företag som väljer att strunta i exempelvis skatteinbetalningar för sina anställda. Betalningsplikten åläggs i stället en annan entreprenör högre upp i kedjan.

Tanken att entreprenörsansvaret ska medföra skärpt kontroll över de underentreprenörer som anlitas är hedervärd, men även i den bästa av världar kommer det att innebära att företagen jobbar med en liten skara samarbetsföretag och risken är stor att det blir närmast omöjligt för nyetablerade företag att slå sig in på marknaden.

Ännu mer omöjligt tycks det vara att få insyn i hur regeringen jobbar. Informationsskandalen på Transportstyrelsen visar hur regeringen byggt murar mellan de olika departementen, möjligen för att säkerställa att statsministern själv inte ska kunna göras ansvarig för mindre lyckade beslut. I stället offras en minister, eller två.

Lika hopplöst tycks det vara för riksdagen att få insyn i den svenska kampanjen för en plats i FN:s säkerhetsråd. UD obstruerar på ett sätt som närmast liknar definitionen på en bananrepublik. Som svetsare var det viktigt att Stefan Löfvens arbete resulterade i vattentäta lösningar. Som statsminister måste han lära sig förstå betydelsen av transparens.

Artikeln är en del av vårt tema om Ledare.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.062