Året var 1957. Bröderna Louis och Cyril Keller som drev en verkstad i Rothsay, Minnesota, åtog sig då en något annorlunda uppgift av kalkonuppfödaren Eddie Velo. Han behövde en maskin som kunde underlätta rengöringen i en del rejält nedsmutsade byggnader som behövdes för att föda upp fåglarna.

Hans problem var tvådelat. Byggnaderna var i två plan med en bärande konstruktion baserad på pelare. De maskiner som fanns på gården var för tunga och inte tillräckligt smidiga för att klara renhållningen i lokalerna – då återstod bara manuellt, tungt handarbete i en inte allt för trivsam miljö. Det som behövdes var en maskin som var tillräckligt lätt för att kunna lyftas upp och användas på det övre planet och samtidigt vara tillräckligt rörlig för att kunna jobba nära pelarna.

Kellerbröderna, som till vardags huvudsakligen levde på att fixa de lokala böndernas trasiga maskiner, var inte sena att anta utmaningen. Brödernas lösning blev en liten lastmaskin med ett bakre styrhjul och två drivande hjul fram. Kraftkälla var en Kohlermotor på sex hästkrafter och utrustad med dragstart. Styrningen sköttes med hjälp av två spakar som oberoende av varandra såg till att maskinen svängde höger eller vänster. För att få ett tillräckligt hårt material för tänderna på lastredskapet användes stänger som var avsedda för gallret i det lokala fängelset.

Produkten mötte ingen himlastormande efterfrågan, men hittade en liten lokal marknad bland regionens bönder. Ytterligare sex enheter tillverkades innan bröderna sommaren 1958 kom i kontakt med en annan maskinintresserad familj med hemvist i Gwinner, North Dakota. Det var familjen Melroe som såg en stor potential i den lilla, enkla lastmaskinen. Det resulterade i att maskinen visades på Minnesota State Fair där den togs emot med stort intresse. Det dröjde inte länge innan bröderna Keller anställdes av Melroe Manufactoring Company med primär uppgift att fortsätta utveckla och tillverka den lilla lastmaskinen i Gwinner.

Redan samma år presenterades Merloe M60 som uppgraderats med en motor på nio hästkrafter och med ett förbättrat lastaggregat. Utvecklingen fortsatte i samma riktning. När M200 presenterades 1959 hade lastaggregatet förbättrats ytterligare samtidigt som kraften hämtades från en 12,9 hästkrafter stark motor från Onan, ett företag som sedermera förvärvades av Cummins. Enligt företaget hann runt 400 exemplar av den lilla lastaren tillverkas innan utvecklingen tog ett stort steg framåt.

1960 var det nämligen dags för M400 som med sina två axlar och drift på samtliga, vid det laget, fyra hjul brukar beskrivas som världens första skidsteer.

200 maskiner senare lanserades en helt nyutvecklad liten lastare år 1962. En stor skillnad mot föregångarna var att föraren fick ta sig upp i maskinen framifrån. Ytterligare en väl synlig skillnad mot äldre modeller var att maskinen nu var vit och såldes under namnet Bobcat.

Parallellt växte det fram en ambition att sprida maskinerna över större delen av världen. Bland annat gjordes en lansering i Europa 1963 som blev så lyckad att ett par modeller började licenstillverkas i Europa 1965 för distribution på de lokala marknaderna. Tio år senare centraliserades dock tillverkningen i USA samtidigt som produktpaletten efter hand breddades och i dag omfattar även bandgående kompaktlastare, minigrävare och teleskoplastare samt ett oerhört brett spektrum av allehanda redskap. På programmet finns i dag också grävlastare som först lanserades i Mellanöstern och Afrika, något som följdes upp förra året i Ryssland och andra före detta Sovjetstater.

Under resans gång har företaget ändrat karaktär från renodlad skidsteertillverkare till en av världsdominanterna med avseende på kompakta maskiner avsedda för bygg och anläggning.

Ett viktigt år på vägen var 1986 då minigrävare började tillverkades enligt OEM-avtal (Original Equipment Manufacturer) med franska och japanska tillverkare. Inte minst från europeiskt håll var dock efterfrågan så stark att företaget bestämde sig för att utveckla och tillverka en egen minigrävarserie.

I oktober 1988 kunde så den nya serien, byggd i samarbete med en japansk tillverkare, presenteras på Europamarknaden i Portugal. 1989 inleddes en helt egen produktion i fabriken i Bismarck, North Dakota.

Även millennieskiftet blev något av en milstolpe i och med att teleskoplastartillverkaren Sambron förvärvades år 2000 med produktionslokaler i Pont-Chateau i nordvästra Frankrike. 2014 firades något av dubbelt jubileum i och med att företaget kunde visa fram den 20 000:e teleskoplastare som rullade ut från fabriken i Frankrike. Samma år var det också dags att fira att en miljon skidsteers lämnat det amerikanska fabriksgolvet.

Sedan 2007 ägs företaget av koreanska Doosan, efter att vid ett par tillfällen mycket väl kunde ha hamnat i Volvos famn. 1969 köptes företaget av Clark Equipment, men följde inte med när Volvo och Clark slog sina påsar ihop 1985 genom bildandet av VME som stod för Volvo-Michigan-Euclid.

Senare förvärvades Bobcat av Ingersoll Rand som gjorde en jätteaffär med Volvo som förvärvade det amerikanska företagets vägdivision i början av 2007. Bara några månader senare såldes även Bobcat, men då med Doosan som ny ägare.