Maud Olofsson, som i dag fyller sin tid genom att bland annat vara ordförande i turistorganisationen Visita, ser en stor fara med den allt mer märkbara storstadsfixering som gör att glesbygden kommer allt mer på mellanhand.

– I dag är det tufft att driva företag i glesbygd. Bredbandet byggs ut, men det är långt ifrån alla som är uppkopplade, och det är svårt att driva företag utan uppkoppling. Ett annat problem är vägnätet, där underhållet försummats i åratal, särskilt för det enskilda vägnätet som är landsbygdens blodomlopp, sade den tidigare näringsministern bland annat.

Hon lyfte också fram de höjda arbetsgivaravgifterna som en faktor som slår hårt mot arbetsgivare i glesbygd.

– Tre procent låter kanske inte mycket, men för många är det hela marginalen som försvinner. Om vi slår samman bland annat skattesystem, miljöbalk och klimatlag slår det hårt mot företagare utanför storstäderna, därför måste vi se helheten. Vi behöver en hållbarhet som är både ekonomisk, social och miljömässig, sade Maud Olofsson.

Maud Olofsson betonade också att de olika transportslagen måste hållas ihop och bilda fungerande flöden. Järnväg, väg, hamnar och flyg ingår samtliga i ett system som måste fungera och anpassas till varje del av vårt avlånga land.

– Vi behöver också bättre underhåll, inte minst av det enskilda vägnätet, menade Maud Olofsson som nu också tycks mer öppen för privatfinansiering av infrastrukturprojekt än hon var som näringsminister.

Infrastrukturminister Tomas Eneroth verkade, i varje fall i det här forumet, helt överens med Maud Olofsson. Han betonade bland annat att det inte går att enbart satsa på ny infrastruktur utan att kvaliteten måste vara hög även på befintliga vägar och järnväg.

– Trafiksystemet är eftersatt, vi måste öka satsningarna på underhåll, och det får inte stå tillbaka för höghastighetståg och andra investeringar, sade Tomas Eneroth.

En som ser väldigt allvarligt på utvecklingen är Peter Haglund, sektionschef på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Bland annat ger han Maud Olofsson helt rätt i betydelsen av fungerande bredbandsuppkoppling för att samhället utanför storstäderna ska fungera. Samtidigt verkar han något tveksam till regeringens ambitioner för en fungerande infrastruktur i glesbygd.

– Flyg är en viktig strukturell faktor där kommunerna nu tvingas betala underskottet på de små regionala flygplatserna. Det borde vara ett statligt ansvar, sade Peter Haglund som också ser en klar risk att den så kallade trafikplanen innebär att vägnätet kommer att förfalla i glesbygd om några år.

En mer radikal inställning presenterades av Mattias Frithiof, avdelningschef för samhällsplanering på WSP.

– Vi kan inte ha boende i varenda by. Vi måste ändra vår bild. Det kan inte finnas en bensinmack och Ica-butik överallt, sade han bland annat.

Niklas Nordström (S), kommunalråd i Luleå, gav några belysande exempel på hur de styrande i storstaden har ett sätt att tänka som visar väldigt liten eller obefintlig förståelse för livet i glesbygd eller till och med utanför storstäderna.
Bland annat har utbyggnaden av Luleå hamn drabbats av ett svårt bakslag i samband med stora begränsningar vid hanteringen av muddermassor. Ett på sitt sätt än värre exempel är de skärpta kraven för att bedriva gruvdrift i Kaunisvaara.

– Om Pajala inte får ta fram den järnmalm som finns där kan jag inte säga att de boende där har en framtid, säger Niklas Nordström som också drar en parallell vad gäller möjligheten att bygga bostadshus.

– När man ser alla bostadshus vid vattnet i Stockholms skärgård är det svårt att förstå varför man inte får bygga bostäder vid vattnet i Arjeplog där det finns tre gånger så många sjöar som invånare.

Niklas Nordström betonar att det krävs livskraftiga tätorter för att glesbygden ska leva, något som inte är en självklarhet i den kungliga huvudkommunen där besluten allt för ofta försämrar möjligheterna att överleva utanför storstäderna.

– Bejaka styravgiter som fungerar och ta bort resten, exempelvis flygskatten.

Med dagens modell kommer vi aldrig ikapp infrastrukturskulden. Det är dags att tänka om. Ett sätt är att öppna för nödvändig låne- och samfinansiering med näringslivet,

Debatten om huruvida hela Sverige ska leva tycks med andra ord leva kvar på ungefär samma nivå som när Per Anders Örtendahl, Vägverkets stridbare generaldirektör under dryga tiotalet år under 1980- och 1990-talen, på grund av otillräckliga anslag, frågade sin regering vilken del av Sverige han skulle stänga av. Varken han eller hans efterträdare har fått något svar än.