Hon startade ett åkeri – av ren slump
Entreprenören Camilla Lindgren: "Jag ville egentligen bli frisör"
– Jag ville egentligen bli frisör. Men min pappa frågade om jag ville ta CE-kort. Det slutade med att jag följde med en chaufför som skulle frakta maskiner, blev tillslut erbjuden jobb och på den vägen är det, berättar hon.
Läs mer: Han grundade Sveriges största maskinistgrupp
Jag frågar Camilla vad det var som lockade med att köra grävmaskiner. Utan någon lång betänketid svarar hon ”Pengar, jag hade inga pengar!” och skrattar.
– Det är sanningen. Jag tvekade liksom inte. Jag hade ju inte tänkt mig det här från början, men det visade sig vara en kul bransch.
Detta var drygt åtta år sedan. Fröet som började i form av en f-skattesedel växte till sig och idag är Cali AB ett medelstort bolag med sju anställda. Sex av personerna är ute och jobbar med maskinerna medan en sköter ekonomin. Könsindelningen är cirka hälften män, hälften kvinnor.
Läs mer: Entreprenad i svarta backar
Cali AB opererar främst i Stockholm även om man har hela Norden som sin marknad. Företaget pysslar med såväl underhåll som utbyggnad av räls och tunnelbana. Camilla förklarar att hon, som kvinna och ung till åldern, blivit bemött bra av branschen.
– Det är så klart att det är en grabbig kultur. Det har varit otroligt tufft, framför allt i början. Men med tiden har jag fått skinn på näsan. Jag bet ihop och fokuserade på att leverera, ta hand om min personal och göra ett bra jobb. Jag litade på att det skulle vara vägen framåt och det har gett resultat, säger hon.
Camilla lyfter fram arbetstempot som något av det bästa med hennes sektor. Det är helt enkelt inte lika stressigt som utanför järnvägen.
Läs mer: Timret flyttas när mörkret faller
– Det är mycket regler, mycket jobb. Som allt annat. Men det är tacksamt, säger hon och tillägger:
– Framför allt när jag träffar tjejer som säger att jag är en stor inspirationskälla för dem, då känns allt värt det!
På frågan om hon kan tänka sig att jobba inom sektorn hela livet svarar hon ”Absolut”. Sen tar hon en konstpaus.
– Fast, jag tänker nog gå i pension vid 40. Jag har mitt pensionssparande upplagt så. Eller ja, inte för att jag behöver sluta just då – men det driver mig att jobba hårt för att göra det möjligt.
Läs också: Höggravida grävmaskinisten
Artikeln är en del av vårt tema om Min maskin.