Ingen tvivlar på att det krävs ett väl fungerande järnvägssystem för att skapa ett långsiktigt hållbart och konkurrenskraftigt samhälle. Järnvägsnätet måste klara såväl industrins behov av tunga godstransporter som behovet av arbets- och fritidsrelaterade persontransporter. Störningar i den spårbundna trafiken påverkar i förlängningen industrins investeringsvilja, sysselsättning och bostadsbyggande, vilket med automatik leder till försämrad konkurrenskraft och därmed skapar hinder för tillväxt och välfärd.

Staten är i dag direkt ansvarig för skicket på det svenska järnvägsnätet genom Trafikverket. Dessutom är den dominerande utföraren av bland annat underhållsarbetet statsägda Infranord som tidigare var Banverkets egenregiverksamhet.

I många år har såväl resenärer som godstransportörer drabbats av frekventa och ofta tidsödande störningar i tågtrafiken. Att störningarna i grunden beror på kraftigt eftersatt underhåll och bristande kapacitet på vissa spårsträckor är de flesta överens om. Däremot skiljer sig förslagen till lösning på problemet.

Infrastrukturminister Tomas Eneroth återlanserar nu en gammal socialdemokratisk idé om att återföra det basunderhåll som utförs av Infranord till Trafikverket. Därmed skulle Trafikverket återfå den roll som tidigare innehades av Banverket, alltså en kombination av myndighet, beställare och icke konkurrensutsatt utförare.

Det fungerade inte speciellt bra innan Infranord bildades 2010, däremot har VTI i en studie konstaterat att Trafikverket genom att konkurrensutsätta verksamheten inte bara får mer för pengarna utan även en bättre produkt. Däremot är det fortfarande långt kvar innan ens lågt ställda krav på punktlighet och stabilitet i tågtrafiken kan uppfyllas. Infrastrukturministerns lösning är att Trafikverket ska bedriva underhållet i egen regi, primärt genom att återta den organisation i Infranord som redan utför en stor del av det arbete som utsätts för så omfattande kritik.

Tomas Eneroths besked ligger helt i linje med vad som framförts av fackförbundet Seko och Vänsterpartiet – grupperingar som ser rött så snart någon andas något om konkurrensutsättning. Ministerns utspel möts dock i än större utsträckning av kraftfull kritik – bland annat av bransch- och arbetsgivareorganisationen Sveriges Byggindustrier.

– Realiseras dessa tankar på det sätt som föreslås riskerar järnvägsunderhållet att försämras kraftfullt, säger Lars Redtzer, ansvarig för infrastrukturfrågor på Sveriges Byggindustrier

– Underhållet och utförandet av järnvägsentreprenadtjänster måste, för att bedrivas med högsta möjliga effektivitet, fortsatt upphandlas i konkurrens. Jag är övertygad om att företag på en konkurrensutsatt marknad skapar avsevärd produktivitetsutveckling, vilket bland annat framgår av studier genomförda av Statens väg- och transportinstitution. VTI anser att konkurrensutsättningen lett till både billigare och bättre järnvägsunderhåll. Genom att utförandet sker av flera aktörer på en öppen marknad så produceras tolv procent mer järnvägsunderhåll för skattebetalarnas pengar, säger Lars Redtzer.

– Att Trafikverket, baserat på politiska utspel, ska bygga upp en omfattande egenregiverksamhet skulle förflytta fokus och kosta mer skattepengar än det skulle ge effekt, hävdar Lars Redtzer.

Lars Redtzer menar att Trafikverket i stället behöver få arbetsro med fortsatt fokus på att utveckla sin egen roll som beställare. En långsiktigt bättre lösning vore då att bygga upp och bemanna nödvändiga systemstöd för att kunna bedöma anläggningens status, planera och följa upp vidtagna åtgärder på ett effektivt sätt.

– Utvecklingen av kontrakt och gränssnitt i leveranser kommer alltid att behöva ses över. Denna utveckling bör dock ske mellan parterna och inte på den politiska arenan. Det järnvägen behöver som mest nu är spelregler som är kraftfullt förankrade över de partipolitiska blocken. Detta så att alla aktörer kan utveckla och investera långsiktigt i verksamheten, säger Lars Redtzer.

Lars Redtzer och Sveriges Byggindustrier är definitivt ingen tillskyndare av den ryckighet och osäkerhet som skapas när politiker med olika uppfattningar ändrar förutsättningarna för verksamheten så snart det blir ett regeringsskifte.

I stället ses en stabil och långsiktig politisk enighet som något av en förutsättning för att en gång för alla komma till rätta med bristerna i det svenska järnvägssystemet. Det tar tid att utveckla en hållbar och konkurrenskraftig infrastruktur som dessutom helst också bör upprätthållas. Då är politiska mandatperioder på tok för korta och riskerar att leda till återkommande och onödiga strategiska förändringar vars enda märkbara resultat lär bli fortsatt slöseri med skattebetalarnas pengar.