Grävmaskinen rensar upp i sjön

En flytande grävmaskin beväpnad med en ombyggd släpräfsa ska rädda en välkänd fågelsjö från den lömska vattenaloen – växten som invaderat sjön och trängt ut både fåglarna och deras mat.

Leksand. Solen skiner i Leksand i början av november och Limsjön ligger spegelblank, det är ett par grader varmt och friden borde ha sänkt sig över fjärden.

Ute på sjön råder dock en mer upprörd stämning, sångsvanarna grymtar harmset när en grävmaskin på pontoner larvar sig fram emot dem genom vattnet.

Föga vet de förnärmade fåglarna att de borde se den stora maskinen som en frälsare. Den bullrande jätten ska rädda både fåglarna och deras mat från vattenaloen, en vacker med lömsk växt som invaderat Limsjön – när vattenmassorna inte längre är igentäppta av taggiga blad ska just dessa fåglar och deras tusentals fränder kunna återvända till ”sin” sjö.

– Växten upptar fåglarnas livsutrymme, vi måste bli av med dem, konstaterar Tobias Ekendahl, naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen i Dalarna.

Bakom spakarna sitter Joakim Lund, han arbetar på LVR AB i Söderhamn, ett företag specialiserat på våtmarksuppdrag.

– Vi gör nästan allt på vatten, vi utför till exempel stubbfräsning och vassklippning.

Leksandsuppdraget är dock lite ovanligt även för LVR, det är första gången en grävmaskin används för att rensa en sjö.

– Vi brukar oftast använda vassbåt, säger Joakim Lund.

Grävmaskinen är en Volvo EC140C, en 23 ton tung maskin försedd med specialbyggda pontoner – en Big float från finska Remu.

Joakim Lund når bra med maskinen, den har en räckvidd på 24 meter och längst fram sitter en ombyggd släpräfsa – en fyra meter bred gripanordning med pinnar som ska samla ihop vattenaloen.

– Det går bra, det enda tråkiga är att allt sjunkit till botten, säger Joakim Lund.

Han måste nästan kratta botten för att få tag på materialet och pinnarna på det specialbyggda redskapet fastnar lätt i rötter, stockar, lera och stenar.

– Det hugger fast och pinnarna böjs, förklarar Joakim Lund.

Han har därför modifierat redskapet med dubbla armeringsjärn och blir det fler rensningsuppdrag just här ska han förstärka räfsan ytterligare.

– Då får jag försöka bygga den i ett ännu starkare material.

Maskinen är gjord för att arbeta på vatten, Limsjön är dock så pass grund att Joakim Lund och hans ekipage nästan alltid har fast mark under pontonerna.

– Det finns en djup fåra men på de flesta ställen är det bara en meter djupt och på vissa ställen bara 30 centimeter.

Joakim Lund fick börja rensa längs strandkanten, främst för att skona den sällsynta kransalgen höstslinke som finns längre ut i vattnet.

– Det är en endemisk art, en ovanlig växt som är kanonmat för sothönor, förklarar Staffan Müller, naturvårdsförvaltare på Leksands kommun.

Maskinen lämnar breda spår efter sig när den långsamt marscherar ut mot vattnet genom vassen, det är senhöst och på morgnarna är det inte ovanligt att sjön får en tunn isskorpa.

Isen är dock snarare en hjälp i arbetet, Joakim Lund skopar upp vattenaloen i långa drag och lägger den i en sträng bakom maskinen, i väntan på att samla ihop en större mängd som han sedan lägger upp på land.

– När det är is blir det enklare, då sjunker inte strängen långsamt ner i vattnet – något jag måste ha koll på i så fall.

Massorna läggs på land, de torkar snabbt upp och krymper ihop.

– Det är mest vatten, sedan kommer de att frysa sönder och oxidera, kommenterar Staffan Müller.

Han betraktar inte upplaget som ett problem.

– Vi provgrävde tio kubikmeter i fjol, efter några månader hade de krympt till 300 liter.

Arbetspassen är långa, Joakim Lund har bara två veckor på sig och jobbar normalt från sju på morgonen till 21-22 på kvällen.

– Men det går bra, jag ska bara göra om redskapet lite så att det håller lite bättre, ska vi göra om det här längre fram kanske vi tar in en till maskin för att lägga upp massorna på, då går det ännu fortare.

Han konstaterar att rensningen möjligen hade gått lite smidigare om den utförts under sommaren, när blommorna flyter på ytan.

– Men i stort sett har det inte varit några problem, det har gått bra.

Även Staffan Müller och Tobias Ekendahl är försiktigt positiva.

– Resultatet ser ut att bli bra, biomassan kräver syre och utrymme, nu får fågellivet helt andra förutsättningar, säger Staffan Müller.

Eftersom det handlar om ett konstgjort vattendrag vågar han dock inte blåsa faran över.

– Det är en helt fejkad sjö, det går inte att förutsäga vad som kommer att hända – blir aloen stressad nu och försvinner? Eller känner den sig hotad och förökar sig ännu mer?

En ordentlig uppföljning är därför av stor vikt, konstaterar Tobias Ekendahl.

– Länsstyrelsen följer alltid upp resultatet av större åtgärder såsom denna, men även i andra typer av miljöer.

Rensningen kommer dessutom med stor sannolikhet att behöva upprepas.

– Det är som kvickrot, det måste göras om och om igen, säger Staffan Müller.

De viktigaste uppdragsgivarna verkar också nöjda.

– För två veckor sedan var det två svanar här – nu är det ett 40-tal, säger Staffan Müller och blickar ut över den soldränkta sjön där det grymtas och trumpetas när svanar och änder äntligen kan dyka ner i vattnet för att få tag på slingerväxter att äta.

Läs mer om den vildsinta och vidrigt doftande vattenaloen här - den har verkligen tagit över sjön!

Läs också här om hur Limsjön återskapades för snart 30 år sen - med hjälp av en flytande jordfräs.