Isak valde grävaren före skolan
Av 
Örnsköldsvik. När Leveranstidningen Entreprenad träffar Isak Öberg är det två veckor sedan han fyllde sjutton år, den här tonåringen hittar vi dock varken i skolbänken eller framför datorn, han har parkerat grävmaskinen och sitter fullt varselklädd på NSK:s kontor i Örnsköldsvik – familjeföretaget som sedan i våras har en riktigt ung förare på lönelistan.
– Jag ville jobba, så var det bara, konstaterar Isak Öberg.
Han kommer från en gedigen entreprenadfamilj, pappa Daniel Öberg och morfar Lasse Ekman är gamla entreprenadrävar och även om mamma Marina Öberg jobbade länge inom förskolan har även hon kört grävmaskin.
– Vi gillar maskiner!
Familjeföretaget föddes 1998, när Isaks fars och morfars gemensamma arbetsgivare gick i pension köpte de företaget – Norrböle sten och kross.
Alla maskiner och all utrustning hade redan sålts ut och familjeföretaget, som fick namnet NSK, startade från noll. Två grävmaskiner blev grunden och i dag har företaget ett 25-tal enheter och närmare 30 anställda.
– Vi gör allt inom gräv och transport, vi gräver mycket fiber och har många markgubbar också, säger Isak Öberg.
Större delen av familjen Öberg är engagerad i firman, förutom föräldrarna och Isak är även hans två år äldre bror Erik med i leken, vad den yngste brodern Emil tar sig för framöver får framtiden utvisa.
– I dag äger och styr mamma och pappa företaget med hjälp av våra duktiga arbetsledare och framförallt duktiga anställda, säger Isak Öberg.
– Vi har verkligen hittat superduktigt folk och utan dem hade det varit tungjobbat!
Han konstaterar att han är den av bröderna som brinner mest för entreprenad.
– Jag har varit väldigt intresserad sen födseln, konstaterar han.
Som liten knodd var det bara fordon som dög som leksaker och sen har det blivit fyrhjulingar, crossar, skotrar....
– På dagis där alla hade snuttefiltar och tuttar så hade jag en järntraktor eller grävmaskin när jag skulle sova – jag hade tydligen röda märken i kinderna efter varje sovstund.
Isak Öberg växte upp nära maskiner och när han 6-7 år gammal fick köra hjullastare för första gången hade han väntat lääänge.
– Jag fick flytta en grushög på gården, det var det roligaste jag gjort dittills.
Den lilla killen fick öva upp sina färdigheter hemma på gården, han blev säkrare och säkrare och efter något år var det dags att testa på grävmaskinen, närmare bestämt en Cat 320C bandgrävare på 22-23 ton.
– Den fastnade jag för, grävmaskiner är roligast av allt, konstaterar Isak Öberg som fortsatte att utbilda sig på hemmaplan – genom att öva sig på att göra planer och dra till diken blev han allt säkrare bakom spakarna.
Föga överraskande var gymnasievalet självskrivet – han ville gå på bygg- och anläggningsprogrammet på Liljaskolan i Vännäs och ta alla kort.
– Det är en helt sjukt bra skola, säger Isak Öberg.
Tyvärr hoppade han ändå av utbildningen efter knappt ett år, han ville jobba och när det visade sig att det kort han mest av allt ville ta var utom räckhåll fick han nog.
– Jag ville ta hyvelkort på skolan, men det ingick tydligen inte i gymnasieutbildningen, man måste gå på kvällstid med vuxenstudenterna.
Han försökte lösa problemet, men det dök alltid upp nya hinder och till slut ledsnade han.
Två månader innan sommarlovet tog han beslutet, när skolan ville ordna praktik i stället nappade han på erbjudandet men fem veckor i hytten stärkte honom bara i sin övertygelse.
– Det var mycket roligare att jobba.
Isak Öberg lade ner skolan och började arbeta i familjeföretaget där han fick en sprillans ny hjulgrävare till sitt förfogande, en Volvo EWR150E på 18,4 ton.
– Den är jäkligt fin att köra, säger han.
Efter några månaders arbete tycker han att han snarare lär sig mer ute i ”verkligheten”.
– Eftersom jag är ute mycket själv måste jag se till att jobbet blir gjort på rätt sätt, ibland är jag spadgubbe och blir något fel är det jag som måste lösa problemet, säger Isak Öberg som trivs med det självständiga arbetet.
–Jag gillar att pyssla på själv, jag far runt och gör allt från små tomtgrävningar runt stan till lite allt möjligt.
Sjuttonåringen utstrålar trygghet och vågar stå på sig gentemot beställare som är gamla nog att vara hans pappa eller farfar.
– Jag vet att om jag har rätt så har jag rätt, då spelar det ingen roll vad någon säger.
Ute i verkligheten gäller det att våga ta initiativ och lita på sin förmåga att lösa de problem som dyker upp.
– Ofta finns det ju ingen att fråga men bara man tar det lugnt går det ofta att förstå hur det ska vara, säger Isak Öberg.
Maskinen har blivit som ett andra hem för honom.
– Det är ju pärlan, helt klart!
– Men visst, nu har ju Volvo kommit med en 170, den är lite större så det kanske vore kul också.
Han har anpassat grävaren på flera sätt, sidobalken pryds till exempel av positionslampor.
– Jag tycker de är snygga plus att jag kan ha dem som blixtljus, kommenterar Isak Öberg.
Han har satt lampor även på taket och maskinen har också fått en LED-ramp fram som arbetsbelysning.
Inne i hytten har han bytt ut mattan, den inre delen är belagd med en inredningsmatta som skurits ut runt pedalerna, den yttre delen har fått en gummimatta som kan tas lös.
– Där kan jag ställa skorna, kommenterar Isak Öberg.
Han har också gett sig på ratten.
– Jag ville kunna ta bort den så jag får fri sikt.
Ett Amazonrattnav kombinerat med ett snap-off-nav gjorde susen, nu kan han enkelt lyfta av ratten när maskinen står på rätt ställe.
– Sen styr jag hjulen på rulle, det är ju sällan man behöver ha högväxeln i på ett bygge.
När grävningen är klar klickas ratten fast igen.
Isak Öberg jobbar oftast med planeringsskopa, planeringsbalk eller smalskopa. En släpvagn är beställd för att göra det enklare att ta med sig alla redskap, för att minska riskerna vid redskapsbyte använder han dessutom en Engcon tiltrotator med säkerhetsfästet Q-safe.
– Det är helt suveränt, det enda är att det tjuter, ler Isak Öberg.
Varningssignalerna finns förstås där av en anledning, ingen ska kunna missa att redskapsbyte pågår och Isak Öberg står därför gärna ut med oljudet.
– Det är ju faktiskt bra att det tjuter, jag ska inte klaga.
Trots att han bara är 17 år är han erfaren som mekaniker, han servar både sin egen och andras maskiner och får han tid över bygger han A-traktorer och dubbla växellådor.
Han är dessutom noga med att hålla grävaren ren och snygg.
– Jag städar maskinen varje dag, torkar av inredningen och dammsuger.
Det är inte alla som har samma höga krav och han är glad att han slipper dela maskin.
– Jag är helt klart mest noga, det räcker att farsan kommer in i maskinen så blir det en massa grus!
Trots att han lämnat skolan bakom sig är siktet alltjämt inställt på att ta alla kort – även det där hyvelkortet.
– Hyvelkortet ska jag absolut ta, jag har aldrig fått testa att köra hyvel och jag är riktigt sugen, säger Isak Öberg, som lockas av maskinens komplexitet.
– Du ska ha en jäkla koll, det är inte vem som helst som kan köra hyvel.
Han ser sin framtid i familjeföretaget, en vacker dag kanske det är han och storebror Erik som axlar ansvaret, något han ser fram emot även om han inser att arbetsbördan blir stor.
– Man ser ju på föräldrarna hur mycket som krävs, innan jag och Erik började jobba såg man ju att det var väldigt stressigt – farsan har verkligen stenkoll på allt.
Isak kanske inte klår pappa än, men nog verkar tonåringen har rätt bra koll själv, han gillar att jobba och åtar sig gärna arbetsledarrollen när behov uppstår. Han klagar inte heller över att många arbetsdagar blir betydligt längre än åtta timmar.
– Ofta börjar jag sju men det kan bli att man jobbar långt in på natten.
Leveranstidningen Entreprenad träffar Isak Öberg igen några dagar senare, en gråkall förmiddag i början av november. Trots att det är söndag skrotar han runt på företagets verkstad i Överhörnäs efter några timmars jobb.
– Jag har varit och dragit till en vägbit, berättar han.
Resten av helgen är relativt jobbfri, eller borde i alla fall vara det.
– Jag ska kanske koppla in lite mer lampor eller så hittar jag på något annat – det är roligt att jobba!
———————————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.