Entreprenad i svarta backar
"Jag har suttit sedan dess och dinglat med vajer. Det är ju lite mer utmaning när det är brant, och vi har ju Nordens brantaste preparerade backe här."
5
Bilder
Snart drar säsongen igång och Cattis Olsson har redan börjat preparera backarna i sin Kässbohrer Pistenbully 600 polar winch. Foto: Kjell Eriksson
Efter åtta års arbete på en av restaurangerna i Idre fjäll började Cattis Olsson känna att det kanske var dags för något nytt. Så hon sökte ett till jobb. Väl under intervjun fick hon frågan om hon, som ju är så motorintresserad, kanske hellre skulle vilja köra pistmaskin. En idé planterades hos Cattis och därifrån var det ingen återvändo.
– Sen gick jag och tjatade på cheferna varenda dag i två månader: ”Kom igen nu, ge mig den här möjligheten." Och det fick jag. Så jag slutade med det jag höll på med och började köra pistmaskin. Och det är det roligaste jag gjort, säger Cattis Olsson.
Kör mest med vinsch
Hon kör nu en Kässbohrer Pistenbully 600 polar winch från 2013. En typ av maskin som inte så många har kört i Sverige.
– Det är hydrostatiskt på den. Den har ett Shacktblad så vi kan forma backar och jämna ut och bygga och ändra saker. Vi trampar sönder mycket av snöklumparna med banden som är ganska höga och rejäla.
Hon fortsätter:
– Sen har den en fräs som snurrar sönder och får ur all luft i snön. Den har olika inställningar. Bland annat hur mycket tryck man har, hur djupt man ska fräsa och vilken hastighet man har så kan man få till olika typer av underlag. Det är en stor fräsvals med ganska långa taggar.
Förutom maskinen med vinsch kör hon även en mindre maskin för att kunna göra skidparkerna samt en grön elhybridmaskin. Parkmaskinen har en extra hydraulpump så man kan skapa gupp, kickar och utmanande lutningar som behövs i en skidpark. Elhybriden går konstant på samma varvtal och drar mindre diesel. Det kan också stanna på en femöring, och står sen still där.
När vi pratar kan inte Cattis komma på något enda litet som hon saknar med maskinen, men efter några dagar funderingar och ännu fler timmar i maskinen kommer hon på en sak. Parkmaskinens stora rörlighet.
– Det jag saknar är parkföring på min maskin. Tilta och vända och vrida bladet går bra, men på parkmaskiner går det att tilta mycket mer. Det gör ju att maskinen blir smidigare när det gäller finjusteringar.
Maskinen hon kör nu ska snart bytas till en nyare årsmodell av samma märke. Även om hon gillar de andra maskinerna kör hon helst sin Pistenbully. Den har något som kallas för aktiv vinsch, vilket gör att den hjälper till att dra åt det håll hon vill, upp till 4,5 ton.
– Bakpå flaket har vi en stor vinschtrumma, och en arm som går ut från den. På änden av varjern sitter en krok, och högst upp i alla branta backar så har vi stolpar med vinschfästen på. Man kopplar bara på den och så är det bara att köra. Vinschtrumman snurrar sig runt hela maskinen. Så man kan åka hur man vill.
Vad gillar du speciellt med din maskin?
Det är en 600 polar, vilket innebär att det är en lite större motor, mer kraft. I den här sitter en 6-cylindrig Mercedesmotor. Jag har den största motorn och det största schaktbladet. Och så har den har trevlig förarmiljö.
Hur servar du maskinen?
– Vi gör hundra timmars-service själva. Då går vi igenom hela maskinen och kollar alla oljor, fyller på och kollar att inget är trasigt. Var fyrahundrade timme kommer Pefa, som servar pistmaskiner. Sen är det ju en del större service mellan varven. Vinschen kollar vi var hundrade timme. Smörjer gör vi var femtionde timme, berättar Cattis.
Till våren ställs maskinerna av och alla redskap – schaktblad, fräs och band – plockas bort för att genomgå en sommarservice.
Vad har ni för servicemöjligheter på fjället?
– Vi är lite bortskämda som har fullserviceavtal. Vi kan ringa och säga att nu måste vi få hjälp. Men slangdropp och sådana saker det fixar vi själva. Vid större fel får maskinen stå en dag, så kommer någon och hjälper. Men det mesta fixar vi ändå själva, säger hon.
Glida hejvilt
Beroende på underlaget och vädret kan det gå alldeles utmärkt att köra utan vinsch. Men då och då händer det att det släpper i den brantaste delen av en backe. Något som kan vara lite otäckt första gången men som man vänjer sig vid, enligt Cattis Olsson.
– Jag har varit med när man kört ner för svart backe och tappat fästet och glidit hejvilt i 40-50 meter flera gånger. Men oftast är det inga bekymmer. Av ren reflex försöker man bara styra. Det är svårt för en pistmaskin att välta.
Is i magen behövs, för reflexen kan ju vara att försöka få stopp på hastigheten, men det är inte rätt taktik enligt Cattis.
– Det viktigaste är att fortsätta gasa. Och då kommer det gå snabbare, men om du inte gör det fyller det på med snö framför dig så blir det ett stort stopp till slut.
Det är inte bara i pisten man kan åka hejvilt:
– Jag har varit med om att ha glidit på utsidan av backen ut i terrängen.
Vad är viktigast för att blir riktigt duktig på att köra pistmaskin?
– Jag tycker det är att man är noggrann. Man ska inte ha för bråttom. Ju saktare man kör desto bättre blir resultatet. Man brukar säga att 90 procent av jobbet görs med schaktbladet. Man kan inte bara köra och fräsa utan man måste jobba med bladet till rätt underlag.
När är det som svårast att preparera backarna?
–Det är väl mest utmanande på vårkanten när det är väldigt varmt på eftermiddagarna. Det är svårt att få det riktigt jämnt och fint. Alla som har byggt en snögubbe vet ju hur kramsnö känns. Och om man då kommer med en tolvtons-maskin klumpar sig kramsnön.
Med många skidåkare i backen, desto mer uppåkt blir det. Sen gör också varma dagar och kalla nätter arbetet svårare. Då blir det extra viktigt att det prepareras i rätt tid, när snön fortfarande är blöt, så att det blir fina backar. För även om skidåkarna kör sönder hennes skapelser så är det ju för dem hon gör det.
– Mitt jobb känns jätteviktigt. Idre fjäll är ju en ganska stor, känd skidort. Det är kul att få vara den som gör i ordning backarna varje morgon till gästerna. Sen när man ser ett jättefint resultat varje kväll och sen ser de som kommer och åker, det syns att de har kul.
Och ibland kommer skidåkare med stenhårda krav på prepareringen. De senaste två vintrarna har världscupen i skicross gått av stapeln i Cattis backar på Idrefjället. Och då bygger hon och kollegorna för fullt för att skapa utmanande tävlingsbanor.
– Då jobbar man mycket med parkmaskinen men även vinschmaskinen, för det riktigt stora hoppet är svårt att få till utan vinsch. För att få till doseringar på kurvor så är parkmaskinen väldigt bra. Man bygger mycket med schaktbladet.
– Maskinen har inbyggt så att man kan mäta lutningen och så har vi även snödjupssystem. Vi ser hur mycket snö vi har under banden och under bladet. Vi mäter exakt. Så om nån säger att vi ska bygga något på sju meter så kan vi mäta det på sju meter precis.
Världens bästa jobb
Minus trettio grader, blåsigt fjäll, mitt i natten och så går hydraulslangen. Det låter kanske inte som den bästa av arbetsplatser. Men det är bara en liten parentes för Cattis. Hon trivs väldigt bra med hela universum som takmålning på sin arbetsplats.
Och nu är säsongen igång. I början av oktober sätter hon och kollegorna igång varje år för att kunna erbjuda bästa möjliga skidåkning för redan den 20 oktober kommer skidåkarna tillbaka.
– Jag har längtat sen jag parkerade i maj. Det är ett speciellt jobb. Många kan tycka att det är ensamt att sitta där själv, men vi är en liten grupp. Det är inte så många som kör pistmaskin om man jämför med folk som kör hjullastare eller grävmaskin. Det är ett udda jobb.
– Man sitter mitt i nätterna när det är fullmåne och sjärnklart och så kan man sitta och lyssna på schysst musik, bara försvinna in i sin egen lilla värld. Det är helt fantastiskt Jag älskar snö och har världens bästa jobb.
Artikeln är en del av vårt tema om Min maskin.