Pengarna rullar på snabba spår
Med höghastighetstågets hjälp kommer definitivt kassan med de aviserade dryga 600 miljarderna till infrastruktur att tömmas med blixtens hastighet.
Det är ingen tvekan om att pengarna behövs. Väg- och järnvägsnät är hopplöst eftersatta efter att i decennier ha prioriterats bort av regering efter regering. Att den nuvarande lovar ett rejält tillskott är välkommet, men också lite spel för galleriet eftersom de stora satsningarna inte kommer att ske förrän under kommande mandatperioder.
Men det som lägger en våt filt över hela propositionen är de märkligt luddiga delar som berör investeringarna i ett svenskt nät för höghastighetståg. Trafikverkets nuvarande uppskattning är att kostnaden landar kring 230 miljarder kronor – den kan bli lägre, men den kan också bli betydligt högre. Oavsett vilket finns än så länge inget tydliggörande om hur mycket som ska tas av statskassan och hur mycket som ska krävas in av andra aktörer för att finansiera möjligheten att resa snabbare mellan de tre största svenska städerna.
Snabbare förresten... Höghastighetstågen kräver ett helt eget spår, vilket i praktiken innebär nya stationer en bit utanför centralorterna. Tiden på tåget blir säkerligen kortare än i dag, men hur mycket tilläggstid krävs för de anslutande transporterna?
Det finns en rimlig förväntan om att bättre kommunikationer ska vara tillräckligt för att öka sysselsättning och skatteintäkter på stationsorterna, men det lär ta tid innan pengarna kan ”cashas” in och banan lär dra astronomiska kostnader redan från början. Varifrån kommer de pengarna – från kommunernas redan i dag ofta hårt prövade kassakistor och hur påverkar det i så fall den övriga kommunala verksamheten?
Det som också saknas är trovärdiga bedömningar om hur många trafikanter som kommer att utnyttja höghastighetståget. Finns till och med risk för att den nödvändiga upprustningen av det befintliga järnvägsnätet längs den nya banan prioriteras ner för att driva trafik till höghastighetståget?
Det är ingen tvekan om att ett höghastighetståg har stora fördelar – i varje fall där resandeströmmarna är stora. Den sparsmakade information som hittills visats fram om den svenska satsningen är dock kliniskt befriad från sakliga argument som styrker att den gigantiska investeringen är befogad.
Det kanske mest skrämmande är att projektet över huvud taget tas upp i propositionen. En tolkning är att tidigare löften om att det inte ska nagga övriga infrastruktursatsningar i kanten mest varit munväder. Det lovar inte gott för de i övrigt gravt eftersatta näten av vägar och järnvägar. Med höghastighetstågets hjälp kommer definitivt kassan med de aviserade dryga 600 miljarderna till infrastruktur att tömmas med blixtens hastighet.