23948sdkhjf

Långt från mål

Med skyhöga kostnader för anställd personal och en höstbudget kliniskt fri från investeringar som kan bidra till en hållbar tillväxt är regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 längre bort än någonsin.
Hyckleri”, ”ytterligare ett förlorat år” och ”svikna vallöften” är bara några av de omdömen som fällts med anledning av regeringens nyligen presenterade höstbudget. Visst finns ”vinnare” – i varje fall kortsiktigt. Det kan bli några kronor mer över i plånboken för exempelvis barnfamiljer och sjukskrivna, vilket i sig kan vara både önskvärt och behövligt. Men en mycket stor grupp arbetstagare kan räkna med att konsumtionsutrymmet minskar – i och för sig inte värre än att man kan byta ut den svenska söndagssteken mot importerat kött eller välja en billigare bil än den svensktillverkade nästa gång familjen behöver ett nytt fortskaffningsmedel.

Den som hoppats på att regeringen skulle göra det lättare för företagen att anställa och bidra till ökad sysselsättning har besvikna tvingats konstatera att resultatet snarare är det motsatta med det tillskott av byråkrati och en allt bredare flora av arbetsmarknadsorienterade program i en anpassning till dagens bidragspolitik.

Sänkta arbetsgivaravgifter behöver inte vara fel bara för att det är näringslivets önskemål, och skulle med stor säkerhet ge ett större avtryck i kolumnen för nyskapade jobb.

Om det kompletterades med att ta fram fungerande matchning skulle det förmodligen bli än bättre. Det gäller för övrigt även på utbildningssidan där det exempelvis vore önskvärt med yrkesutbildningar inom sektorer där det kommer att råda brist på arbetskraft i stället för att locka ungdomar till utbildningar som möjligtvis kan kännas stimulerande, men som allt för ofta leder till snara behov av omskolningar.

Regeringen försvarar sig i och för sig med att den enskilda firma som anställer sin första person föreslås få rabatt på arbetsgivaravgiften. Hade det gällt aktiebolag hade förslaget varit klockrent, men för den enskilde näringsidkaren innebär det ett väsentligt utökat privat risktagande, något som regeringen väljer att inte låtsas om.

Inte heller inom den svårt eftersatta infrastrukturen verkar ansträngningarna för att lösa dagens problem vara överdrivet stora. Ett plus i kanten dock för den aviserade resursförstärkningen som ska bidra till att en större del av Sverige får tillgång till bredband.

På minuskontot finns förslaget till den glesbygdsskatt som förklätts till vägslitageavgift och som också kommer att slå hårt mot åkerinäringen. Men inte minst är risken stor att boende i glesbygd inte bara får betala med pengar utan också i form av försämrad service.

Jo visst ja, även transportinfrastrukturen ska få en del av kakan, men inte förrän under nästa mandatperiod.

Med skyhöga kostnader för anställd personal och en höstbudget kliniskt fri från investeringar som kan bidra till en hållbar tillväxt är regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 längre bort än någonsin.
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.188