Sanering i Norra Djurgårdsstaden
Stockholm. Husarviken glittrar och Hjorthagens stora gasklockor står stolta i höstsolen, de utgör ståtliga landmärken i det som ska bli Norra Djurgårdsstaden.
De eleganta byggnaderna ritades av Ferdinand Boberg och uppfördes i rött tegel. De har dock lämnat mindre vackra spår efter sig, de bostäder som ska byggas här uppförs på mark som skvallrar om ett smutsigt förflutet, jordmassorna måste därför renas.
Svevia har städslats för att göra just detta i det blivande kvarteret Brofästet, ett sex hektar stort område som sluttar ner mot Husarviken och där de blivande invånarna onekligen kommer att få en strålande utsikt.
När Svevia anlände till platsen i maj var utsikten dock allt annat än strålande.
– Då var det en upplagsyta med plank, gamla vägar, sopor, träd och stängsel, säger Anna Bäckström, Svevias arbetsledare på kvarteret Brofästet.
Träden avverkades och övriga konstruktioner revs. Sedan var det dags att ta sig an marken – ett arbete som kräver noggranna provtagningar. Svevia har delat in ytan i tio gånger tio meter stora provrutor som schaktas ut och där prover tas varje halvmeter ned i backen.
– Som djupast har vi schaktat ner till 5-6 meters djup, för att få säkra släntväggar schaktar vi dock inte mer än en tvåmeterspall i taget, säger Anna Bäckström.
Det man hittar i backen är en blandad kompott, det blir en hel del metaller och PAH.
– Det märks när det är PAH, då luktar det diesel, kommenterar Anna Bäckström.
Metallerna hittas framförallt i de kokslager som finns lite överallt och som har sitt ursprung i förbränt material som använts vid gasverket.
– Kokset är ett svart organiskt kol som drar åt sig metaller, säger Anna Bäckström.
Ett antal giftiga slipers har också hittats, ett tecken på forna spårtransporter.
– De skickas separat till Finspång.
Reningen utförs med hjälp av grävmaskiner, som måste arbeta enligt ett strikt uppgjort schema.
– Vi har hårda miljökrav på oss och måste veta vilka massor som tas upp och exakt var de tar vägen, säger Anna Bäckström.
Kraven på spårbarhet är höga och alla skeden måste dokumenteras noggrant.
– Vi måste också veta exakt vilka massor vi använder när vi återanvänder massor inom området.
Grävmaskinerna tar upp materialet batchvis och lastar på en dumper, dumpern transporterar materialet till en utlastningsyta där det finns ett sorteringsverk som främst används för att sortera ut tegel och betong.
– Sedan sorteras materialet i olika klasser och körs till olika deponier, säger Anna Bäckström.
Alla klasser finns representerade på platsen.
– Vi har kört iväg 30 ton farligt avfall hittills, främst metaller.
Det visade sig dock att området var lindrigare drabbat än många av dess grannar.
– Det har inte blivit de mängder vi befarade, konstaterar Anna Bäckström.
Mycket av marken är i så gott skick att massorna kan återanvändas inom projektet.
– Vi hittar till exempel en del stora skut som vi krossar och använder, en del av massorna är också så rena att de kan användas, eller skickas till en ”ren” deponi.
Marken består till stora delar av sand, det finns också en hel del berg.
– Mer än vi trodde, vi blåser rent för losshållning senare, kommenterar Anna Bäckström.
När Leveranstidningen Entreprenad hälsar på är tre grävmaskiner, två hjullastare, två dumprar och tio lastbilar i gång.
– Miljökraven innebär att maskinerna får vara högst fem år gamla, varje kvartal måste vi också räkna ut hur mycket koldioxid vi gett upphov till och hur mycket drivmedel vi förbrukat, säger Annan Bäckström.
Svevia arbetar i etapper på det stora området.
– Arbetet är tidspressat och beställaren har lagt ut jobbet på flera entreprenörer, i veckan lämnade vi ifrån oss en del av ytan till en VA-entreprenör och snart är det dags att lämna ifrån oss en annan för losshållning.
Det är inte bara ont om tid, arbetsplatsen är rätt trång och det är många aktörer som ska samsas på en liten yta.
– Det har gått bra än så länge, säger Anna Bäckström.
Projektet har inte så många intransporter, lastbilarna som ska ut med massor har dock fått tampas med den obevekliga storstadstrafiken.
– Vi är superglada över att Norra Länken finns, Stockholmstrafiken är ju som den är och när det var höstlov märkte vi att vi fick ut ett lass mer per bil varje dag, kommenterar Anna Bäckström.
Området var alltså lite mindre förorenat än man ursprungligen trodde, arbetet har dock bjudit på andra typer av överraskningar.
– Det var en superöverraskning att det fanns så mycket betong i backen, vi visste att det fanns en betongplatta efter en gammal byggnad men när vi lyfte på den hittade vi hela källarplan, med elarmaturer, transportband, lampor och höga betongfundament, säger Anna Bäckström.
Det fanns inga dokument som skvallrade om att det stått en så stor byggnad just här.
– Betongen var så välarmerad att det inte kan vara så länge sedan, men de har bara rivit den, fyllt igen och lämnat allt, kommenterar Anna Bäckström.
Överraskningen innebar att Svevia fick ta in ytterligare en grävmaskin som inte gör annat än knackar betong.
– Det är rätt bökigt med tanke på miljökraven, vi måste ta prover, frilägga två meter, knacka och sedan ta prover igen.
När reningen är klar ska man schakta ut för kommande husgrunder, hisschakt, påldäck med mera. Tomten sluttar ner mot vattnet och på många ställen handlar det mer om att fylla upp än att schakta ur.
Fyllningsarbetet ska ske med befintliga massor.
– I början av projektet antogs det att schakten av förorenat skulle bli cirka 70 000 ton, cirka 30 000 ton antogs vara rena men vi vet ännu inte slutresultatet av mängden förorenat, då provgropsgrävningen sker kontinuerligt, säger Anna Bäckström.
Schaktplanen är mycket oregelbunden och när Svevia lämnar platsen i juni 2016 kommer det att vara ett rent men böljande landskap som väntar på att bebyggas.
– Det kommer att bli som ett lapptäcke!
Mer läsning: Vad är det som finns i marken egentligen? Läs mer här (klicka på länken).
Fakta
Norra Djurgårdsstaden – från Hjorthagen i norr till Loudden i söder – blir en av Stockholms nya stadsdelar, 12 000 nya bostäder och 35 000 nya arbetsplatser, en ny hamn och tillhörande infrastruktur ska byggas.
Bebyggelsen ska ske på gammal industrimark, inte minst de gamla gasklockorna i Hjorthagen – som ska bevaras – minner om forna dagars gasproduktion, en tung verksamhet som lämnat spår i marken.
Över 35 olika byggherrar har fått markanvisning på området, planerna drogs upp redan i början av 2000-talet, byggstart skedde 2011 och området beräknas vara fullt utbyggt 2030.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Leveranstidningen Entreprenad är
entreprenadbranschens egen tidning! Följ oss gärna på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube. :)
