23948sdkhjf

Återställ den svenska modellen

Ackordslönen är en övervintrad dinosaurie som inte hör hemma i dagens moderna värld med våra krav på bland annat arbetsmiljö och kvalitet.
Den så kallade ”svenska modellen” lyfts ofta fram som ett globalt föredöme när det handlar om relationer mellan arbetstagare och arbetsgivare. 1938 års Saltsjöbadsavtal gick ut på att uppnå en maktbalans. Huvudtanken var att hitta lösningar i samförstånd – utan statlig inblandning. Resultatet lever fortfarande kvar i form av de kollektivavtal som reglerar löner och andra anställningsvillkor.

Inte minst statsminister Stefan Löfven har på senare tid gått ut och pekat på vad han tycker är attacker mot den svenska modellen. Dit hör exempelvis förslagen om lägre ingångslöner. Det statsministern väljer att hålla tyst om är att den svenska modellen, enligt Saltsjöbadsavtalet, inte längre finns kvar. Redan under 1970-talet ändrades bilden då S-märkta regeringar försköt maktbalansen till arbetarsidans fördel genom införandet av lagar som Las och MBL. Områden som tidigare varit avtalsreglerade blev i strid mot Saltsjöbadsandan styrda av lagstiftning.

När Löfven nu säger sig slåss för den svenska modellen handlar det inte om den ursprungliga modellen i samförstånd utan om Socialdemokraternas egen definition med kraftigt förskjuten maktbalans.

Statsministerns utspel pekar på att det kommer att bli en tuff avtalsrörelse. Det är stor risk att de som i dag står utan arbete inom kort kommer att tvingas ta sig över en både bredare och djupare avgrund än tidigare för att ta sig in på en arbetsmarknad som i dagens globaliserade värld blir allt mer konkurrensutsatt.

De yrkanden som växlats mellan Byggnads och arbetsgivarorganisationerna förstärker hotbilden. LO-kollektivets mest välavlönade yrkesgrupp kräver kraftigt höjda ingångslöner. Därmed minskar företagens incitament till nyanställningar samtidigt som vägen till svartjobb öppnas. Inte minst kan den svarta marknaden bli intressant för privatpersoner som som står inför höjda priser samtidigt som regeringen valt att försämra möjligheterna till rot-avdrag. Det är ingen bra kombination för den som vill uppmuntra vita arbeten och ökad sysselsättning.

Så här i inledningen av avtalsrörelsen väljer byggarbetsgivarna som vanligt att ta strid mot de prestationslöner som Byggnads betraktar som förstahandsalternativ i kollektivavtalet. Ackordlönerna som ska omförhandlas var tredje månad är i och för sig ett bra sätt att skapa onödiga konflikter mellan arbetstagare och arbetsgivare, en gryta som Byggnads gärna håller kokande. Goda relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare är inget som uppmuntras av byggfacket.

En löneform som bygger på att göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt är tveksam i många avseenden. Dels ökar risken för exempelvis förslitningsskador, slarv och direkta felaktigheter. Ackordslönen är en övervintrad dinosaurie som inte hör hemma i dagens samhälle med moderna krav på bland annat arbetsmiljö och kvalitet.

Dessvärre finns stor risk att vi inom kort ser ytterligare exempel på den förskjutna maktbalansen. När Byggnads skramlar med sina konfliktvapen lär byggarbetsgivarna än en gång snabbt krypa till korset. Här skulle verkligen Löfven kunna göra en insats för att rädda den svenska modellen genom att ta strid för jämlika styrkeförhållanden mellan avtalsparterna.



Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.062