Softa rivare skonar skelettet
Stockholm. Veckan började inte bra för Johnny Kalliga på Miljörivarna. När han kom till jobbet fick han veta att någon kapat en låsbult, brutit sig in i en container och stulit alla handmaskiner.
– Det är inte det man vill se på måndag morgon, suckar han.
Nej, det vill nog ingen, men det kanske sved lite extra just här eftersom den största delen av rivningen av Dalhagsskolan i Husby måste utföras med just handmaskiner. Stölden polisanmäldes och rivarna hyrde genast in nya maskiner för utan dem blir det inte mycket rivet.
– Vi måste vara extremt försiktiga, säger Johnny Kalliga, som är lagbas på projektet.
Uppdraget går ut på att totalriva skolan, vitala delar ska dock bevaras.
– De ska bygga en ny skola på samma plats, vi måste därför vara rädda om alla bärande konstruktioner.
Allt ska alltså rivas – utom grunden och limträbalkarna.
– Limträ blir ju aldrig gammalt, kommenterar Johnny Kalliga.
Rivningen måste ske ytterst försiktigt och med stor precision eftersom träbalkarna inte får skadas.
– Nästan allt är fäst i limträt, vi måste se oss för hela tiden.
Miljörivarna anlände till platsen redan i september, för att förbereda bodetableringen. Några veckor senare var det dags för lättrivning. Skolböcker, bänkar och stolar hade städats bort, men i princip allt annat stod kvar.
– Det fanns kompletta träslöjdssalar och ett helt kök, säger Johnny Kalliga.
Innervägarna revs försiktigt – med handmaskiner.
– Det blev mycket handrivning, det var så trångt och svårt att ta sig fram i korridorerna med större maskiner. Dessutom visste vi inte alltid exakt var limträbalkarna fanns och när vi hittade dem måste vi riva mycket försiktigt.
Metallreglar som satt i balkarna kunde inte brytas lös, de måste skruvas isär, rivarna kunde inte heller riskera att stöta i balkarna med verktyg eller maskiner, därför tog det extra lång tid att riva runt dem.
– Det är så lätt att få en skada på limträbalkarna, vi har fått vara ganska noggranna här – på de flesta rivningar behöver man inte bry sig så mycket men det måste man här, säger Jonny Kalliga.
De maskiner som trots allt kommit till användning har varit rätt små.
– Betongplattan ovanför skyddsrummet var 50 centimeter tjock, men under en vanlig korridor är den bara 30, vi kunde inte riskera sprickbildning och därför kunde vi inte använda tyngre maskiner.
Rivningsrobotar, kompaktlastare och mindre lastmaskiner kom därför väl till pass.
– Vi har använt Brokkar, Bobcat och en liten Avant, säger Johnny Kalliga.
Även tungrivningen har till stor del skett för hand.
– Vi kapar upp väggen och sedan får en Bobcat slita ner den, säger Johnny Kalliga.
När ventilationsrummet på taket revs tog man hjälp av en mobilkran.
– Som tur var satt utrustningen i en stålkonstruktion, det vara bara att skruva loss delarna och lyfta ner dem, kommenterar Johnny Kalliga.
Den gamla skolan hade sex entréer per skepp, i den nya byggnaden nöjer man sig med betydligt färre. De överflödiga betongplattorna rivs därför.
– Vi har slajsat upp fem entréplattor i ett rutmönster och forslat bort betongen, säger Johnny Kalliga.
Han konstaterar att det har blivit väldigt mycket sågning.
– Vi utför all håltagning för den nya skolan och har sågat upp för vatten, avlopp, ventilation och andra installationer.
Miljörivarna skär dessutom ut och gjuter stöd för ett antal nya limträbalkar - de befintliga balkarna måste bli fler eftersom den nya skolan får ett högre tak som ska stå pall för de fläktrum som placeras där.
– Vi skär ut 16 fyrkantshål, 1,5 gånger 1,5 meter breda, säger Johnny Kalliga.
Rivningen, håltagningen, sågningen och bygget av den nya skolan pågår i princip parallellt.
– Bygget är redan påbörjat, vi jobbar i etapper och de börjar bygga samtidigt som vi river, säger Johnny Kalliga.
Han gläds åt att samarbetet med uppdragsgivaren Heving och Hägglund fungerat så smärtfritt.
– Vi har en väldigt bra kommunikation och samsas bra på arbetsplatsen trots att det kan vara rätt trångt.
Miljörivarna är ett namn som förpliktigar och allt rivningsmaterial sorteras noggrant.
– Vi har höga krav att leva upp till, säger Johnny Kalliga.
Skolan, som byggdes 1974, var dessutom full med asbest.
– Det fanns en hel del dold asbest – det är ju ett bra byggmaterial ända tills man andas in det: det brinner inte, det isolerar bra, det håller fukten borta. Ett fantastiskt material men fantastiskt farligt också, säger Johnny Kalliga.
Asbesten doldes i eternitskivor, bakom tegel och i rörböjar och ventilation. Rivarna fick ta det lugnt och kontrollera alla misstänkta material.
– Vi har säkert sanerat fyra ton asbest, det var betydligt mer än vi trodde, säger Johnny Kalliga.
När Leveranstidningen Entreprenad hälsar på håller man som bäst på att bygga ett väderskydd.
– Vi vill slippa väta på betongplattan när vi river taket, säger Johnny Kalliga.
Han räknar med att takrivningen ska kunna ske tämligen smidigt, säkerhetsselade handrivare försedda med skruvdragare och borrmaskin ska få arbeta uppe på taket.
– Plåten verkar vara fastsatt med farmarskruv, vi ska försöka hitta den listigaste lösningen och skruva lös plåtarna och sedan skjuta ner dem direkt i en container.
Under plåttaket döljer sig ventilation, tjärpapp med mera.
– Det finns också ett par kupoler som vi ska riva bort men ingen betong – det är tur!
Skolan ligger mitt i ett bostadsområde och precis intill en förskola, något som innebär vissa restriktioner.
– Vi får bara leva om mellan 0700 och 1800, men det är ovanligt bra tider, på många ställen får man inte börja förrän klockan åtta, kommenterar Johnny Kalliga.
Förskolebarnen har förstås varit nyfikna, annars har grannskapet burit bullret med jämnmod. Lastbilstransporterna har också fått ske lite varligare än normalt, med lots för att skydda framförallt de små barnen.
– Ibland har vi 14 containrar om dagen som ska in och ut men det har gått bra, säger Johnny Kalliga.
10-12 personer arbetar med rivningen, i arbetsstyrkan ingår också några ungdomar, ett samarbete med Fryshuset för att hjälpa människor som haft svårt att komma ut på arbetsmarknaden.
Arbetet har genomförts enligt plan, men säg den rivning som är helt förutsägbar.
– Överraskningar springer man alltid på, vissa betongplattor var inte så tunna som det sagts, det fanns mer asbest än vi trodde och vi hittade 25 kvadratmeter betong under en platta – spillbetong från någon gjutning som man bara hällt ut.
Rivarna hittade också ett 30 kvadratmeter stort golv som misstänks vara miljöfarligt.
– Det tar vi prov på och bilar bort, säger Johnny Kalliga.
I februari ska rivningen vara helt avslutad. Då ska limträbalkarna stå kvar som ett bärande skelett, redo att axla en helt ny konstruktion.
– Hade vi sluppit vara så försiktiga hade vi nog kunnat nästan halvera tiden, konstaterar Johnny Kalliga.
———————————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Följ oss på Facebook och Instagram.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.