Förhandlarna tror på lånefinansiering
Linköping. Sverigeförhandlingen har i uppdrag att föreslå hur bygget av höghastighetsbanor mellan Stockholm och Göteborg samt Stockholm och Malmö ska finansieras. Enligt förhandlingspersonerna HG Wessberg och Catharina Håkansson Boman beräknas projektet kosta 190-330 miljarder och även om de föreslår en mix av finansieringsformer anser de att staten bör stå för det mesta.
– Vi tycker att det är en självklarhet att huvudansvaret för finansieringen är statens, förklarade HG Wessberg på ett mycket välbesökt seminarium på årets Transportforum.
Lena Erixon, Trafikverkets generaldirektör, betonar att även Trafikverket utgår ifrån att höghastighetsbanorna inte ska anslagsfinansieras.
– Då får vi en gökunge som tränger ut andra, det är otroligt viktigt att finansieringen inte påverkar underhåll, trimningar och så vidare.
Förhandlarna räknar med att en lånefinansiering skulle kosta 6,5-12 miljarder per år, till det kommer räntekostnaderna.
De hävdar dock att staten kan göra en hel del för att minska lånesumman.
– Vi menar att man bör överväga försäljning av statliga tillgångar för att minska lånebördan, säger HG Wessberg.
Förhandlarna nosar också på möjligheten att ta ut nya skatter.
– Höghastighetsbanorna bidrar till ökade fastighetsvärden längs vägen, därför föreslår vi en infrastrukturskatt som är både tidsmässigt och geografiskt begränsad, säger Catharina Håkansson Boman.
Förhandlarna räknar med att projektet kan medfinansieras, men betonar att medfinansieringen ska baseras på de nyttor som kommuner och regioner kan realisera.
– Det ska inte leda till att trycket på skattesedeln ökar, det handlar om att dela på de ökade värden som höghastighetsbanorna innebär, säger HG Wessberg.
– Vi är övertygade om att effekten av en höghastighetsbana innebär en ekonomisk utveckling som i sin tur innebär att skatteintäkterna ökar, säger Catharina Håkansson Boman.
OPS (offentlig-privat samverkan) är ett annat tänkbart alternativ.
– OPS bör övervägas, men inte för hela sträckan, OPS är bra på lätt bedömbara, planerbara begränsade objekt, det finns sådana i detta men också andra där osäkerheten är stor, säger HG Wessberg.
Höjda banavgifter är en annan dellösning.
– Vi har sett att man kan höja banavgifterna fyra gånger men ändå behålla samma biljettpris, säger Catharina Håkansson Boman.
Förhandlarna räknar med att det kommer att kosta 190-330 miljarder att bygga banorna, till det kommer underhållskostnader på 650 miljoner kronor per år. Enligt förhandlarna kan banavgifter, medfinansiering med mera stå för upp till tio procent av kostnaderna, resten åligger staten.
– Det här kommer att kosta mycket pengar, konstaterar HG Wessberg.
190-330 miljarder är ett rätt stort intervall men siffran kan inte bli exaktare än så i detta läge, förklarar han.
– Man måste skaffa sig ett riktigt långt perspektiv, det handlar om 150 år och det måste man ha respekt för när man i inledningsfasen har svårt att göra vettiga kostnadsberäkningar.
Debattvågorna har gått höga om hur dyrt det egentligen behöver bli och förhandlarna tar frågan på allvar, de har begärt in fler underlag och letar goda exempel.
– Vi vill se vad andra bygger höghastighetsbanor för och se om vi kan kapa kostnader någonstans, säger HG Wessberg.
Han betvivlar dock att det ska gå att minska utgifterna särskilt mycket.
– Det går absolut att bygga både billigare och fortare – om man är en diktatur. Om man är en diktatur utan höjdskillnader, utan myrar, som flyttar städer på dekret, säger han och uppmanar åhörarna att inte hoppas för mycket på internationella jämförelser.
De konkreta förhandlingarna rycker allt närmare. Den första februari ska berörda kommuner träffa förhandlarna, då ska de öppna linjesträckningarna redovisas och kommunerna ska få ett bud att betänka.
Det handlar dock inte om att klämma åt kommunerna, förklarar Catharina Håkansson Boman.
– Alla ska gå nöjda från bordet, det handlar inte om att dela på kostnader utan att skapa nya värden.
Kommunerna får också en rejäl morot sträva efter - de som först kommer fram till ett avtal kan få en fördel, förhandlarna slår nämligen fast att man bör prioritera att göra klart en hel sträckning innan nästa påbörjas.
– Det går inte att börja bygga överallt, en delsträcka måste bli klar först.
Vilken ska man då börja med? Det visar sig i hur förhandlingarna går, säger HG Wessberg.
FAKTA SVERIGEFÖRHANDLINGEN
*De blivande höghastighetsjärnvägarna ska gå från Stockholm till Göteborg och från Stockholm till Malmö.
*Sverigeförhandlingens uppdrag är att ”möjliggöra ett snabbt genomförande av av projektet”, ta fram finansieringsförslag och strategier för utbyggnad, spårlösningar, stationer med med mera.
*Förhandlingarna om medfinansiering ska ske med kommuner, regioner, städer och näringsliv och påbörjas i februari.
*Hösten 2017 ska förhandlingarna vara avslutade. Den sista december samma år ska en slutrapport presenteras.
*Sverigeförhandlingen har också i uppdrag att ta reda på hur man kan öka bostadsbyggandet i Sverige, se på vad som krävs för en östlig förbindelse i Stockholm, förbereda inför en eventuell ny förbindelse med Danmark. De ska också ser hur man kan öka kapaciteten på järnvägen i Norrland, hur tänka ut hur man ska kunna öka kollektivtrafikutnyttjandet i storstäderna samt främja cykling.
*HG Wessberg och Carina Håkansson Boman förhandlade tidigare i den så kallade Stockholmsförhandlingen, som resulterade i en utbyggnad av Stockholms tunnelbana och 78 000 nya bostäder.
Källa: Sverigeförhandlingen