Tanken är fri – konsekvensen kostsam
När statsministern nu inte fick behålla sitt carte blanche borde han i varje fall själv ha tagit fram ett vitt papper och förutsättningslöst försökt hitta vägar som leder till en framåtsyftande och hållbar politik.
Att partiet när man väl hamnat i regeringsställning vill visa sig kreativt och hitta nya källor till skatteintäkter är kanske inte helt obegripligt, men det är helt obegripligt att man väljer en modell som slår hårdast mot glesbygd, och i synnerhet mot de områden som ännu inte fått sitt bredband framdraget.
Att idén ligger i linje med Socialdemokraternas höjning av drivmedelsskatten gör den vare sig mer rumsren eller mer motiverad. Men det är definitivt inte särskilt upplyftande att båda regeringspartierna verkar så inställda på att stänga stora delar av den svenska landsbygden helt. Nu räcker det uppenbarligen inte att skolan, sjukvården, äldreomsorgen, butiken och kanske till och med den gamla brevlådan dragits in. Nu ska även kommunikationen med omvärlden bestraffas. Pinsamt!!!
Tack och lov tycks i varje fall decemberöverenskommelsen, DÖ, ha blivit lyckligt begraven. Det fanns en god tanke när den skapades, men vem kunde tro att Stefan Löfven skulle ta den som något slags carte blanche för att genomföra vilka galenskaper som helst i trygg förvissning om att ingen skulle protestera. Tack och lov tog Alliansen till slut sitt ansvar för Sverige även om det satt långt inne.
Det har gått ungefär ett år sedan den nya regeringen tillträdde och äntligen börjar det bli dags för Stefan Löfven att visa lite statsmannaskap. Visserligen har det inte börjat bra. När statsministern nu inte fick behålla sitt carte blanche borde han i varje fall själv ha tagit fram ett vitt papper och förutsättningslöst försökt hitta vägar som leder till en framåtsyftande och hållbar politik. Då börjar han med att deklarera att han redan från start räknar med att bygga framtiden med hjälp av Miljöpartiet. Redan där har han stängt dörren till ett mer övergripande samarbete med något eller några av partierna i Alliansen.
Tyvärr tycks han vara i gott sällskap. Även Anna Kinberg Batra har tydligt deklarerat att ett närmare samarbete med Socialdemokraterna inte står särskilt högt på dagordningen. Inställningen från de båda partiledarna blir extra märklig eftersom de – i varje fall enligt den yttre fasaden – tycks föra synnerligen konstruktiva samtal kring flyktingsituationen. Om det fungerar i en fråga verkar det ren sandlådenivå att inte ta sitt ansvar även i andra frågor som är väl så viktiga.