Uppsala. Små avlopp kan anläggas på många sätt, i dag används både traditionella tekniker som markbaserad rening och nyare minireningsverk och biomoduler. Hur ser framtidens avloppsrening ut? David Eveborn och Ida Sylwan, forskare respektive projektledare på JTI:s miljösektion, tror mycket på källsorterade lösningar, där avloppet från tvätt och disk går på en separat ”lina” och renas på ett enklare sätt medan det mer svårhanterliga toalettavfallet förs till en sluten tank som sedan töms.

Avfallet kan sedan behandlas – till exempel ureabehandlas, rötas, våtkomposteras eller kalkbehandlas - och användas till exempel för att gödsla åkrar. Men för att detta skall bli verklighet krävs det att den kommunala verksamheten har utvecklat ett system för omhändertagande av avfallet.

– I dagsläget används det mest i till exempel tät sommarstugebebyggelse, det passar inte lika bra i glesbygd eftersom det ger upphov till mer transporter, säger Ida Sylwan.

Systemet kräver en snålspolande toalett och den slutna tanken behöver tömmas oftare än vanliga slambrunnar.

– En del kustkommuner har infört systemet, nackdelen är den tätare tömningen och det faktum att det kräver en del av fastighetsägaren som till exempel måste beställa tömning flera gånger om året, säger Ida Sylwan.

Hon ser dock stora utvecklingsmöjligheter, både för att minska transportvolymerna och för att förbättra bekvämligheten för användarna.

– Det kan också upplevas råddigt att installera, det kräver nya ledningar och en ny toalett, det fungerar bra vid nybyggen men om ett kombinerat avlopp redan finns kan det bli lite dyrare, kommenterar David Eveborn.

– Det är dock en bra lösning på platser där man har särskilda skyddsbehov.

Även de traditionella metoderna utvecklas.

– Det har kommit filtermaterial som har både för- och nackdelar, säger David Eveborn.

Alkaliska filter, ofta baserade på kalcium, har utvecklats för att binda fosfor. I kombination med markbaserad teknik är det en lösning som kan användas där det krävs ett högre skydd. Filtren utgör ett alternativ till lösningar där man tillsätter kemikalier redan i slamavskiljningen.

– Båda alternativen kräver regelbundna byten av kemikalier och filtermaterial och kemtillsatsen gör att det krävs en tätare tömning av slamavskiljaren, säger David Eveborn.

Han uppger att filtervarianten är en relativt robust lösning som inte heller kräver elförsörjning.

– De är dock känsliga för organisk belastning och får aldrig installeras utan en föregående biologisk rening (exempelvis markbädd). När filtret till sist är mättat kan det användas som kalkningsmedel.

De minireningsverk som finns på marknaden är rätt likartat uppbyggda, men även här slipas det på detaljerna.

– Tillverkarna arbetar mycket för att förenkla skötseln och hitta smarta larmfunktioner om något slutar fungera, det har också blivit robustare pumpar och effektivare luftning, säger Ida Sylwan.

Själva reningsresultaten förfinas också med ”polering” av utgående vatten för att till exempel minska halten mikroorganismer som kommer ut i känsliga områden.

– Poleringen kan sitta som ett sista steg i ett minireningsverk eller vara en fristående komponent, säger Ida Sylwan.

Hon har i sitt arbete kunnat se att produkterna ofta fungerar bra. Det finns dock undantag.

– Många uppger att deras produkter fungerar bra om de driftas på rätt sätt, ibland kan man dock fundera på vad som är rimlig skötsel, förväntningarna på fastighetsägaren kan vara orimligt högt ställda i vissa fall. Det ligger ett stort ansvar på fastighetsägaren att sätta sig in den teknik som han eller hon väljer.

Mer läsning finns! Klicka på länkarna nedan.

Markbaserad rening har ifrågasatts allt mer sedan kraven på rening skärpts. Enligt JTI har tekniken både för- och nackdelar.

Läs på! Den som vill arbeta med enskilda avlopp måste veta vad det handlar om - frågan är om man till och med bör införa certifiering.