Skräddarsydda avlopp
Hässleholm/Höör. – Det är det bästa verktyget som finns!
Johan Jerleryd på Jerleryds Tjänster AB, JRT, för ner ett långt plaströr i sin egen trekammarbrunn hemma i Maglehult. När han tar upp det igen är nästan en tredjedel fyllt av slam.
– Brunnen börjar bli full, trots att den tömdes för bara två månader sedan har den tredje kammaren – som ska vara den renaste - redan uppnått den årliga kvoten slam, konstaterar han.
I Hässleholm töms brunnarna normalt med avvattning, det innebär att det material som sugs upp behandlas direkt i lastbilen och överskottsvattnet pumpas ned i brunnen igen. Johan Jerleryd misstänker dock att det återförda vattnet inte är så rent som det borde vara, och har uppmärksammat kommunen på att det eventuellt finns ett problem här.
– Jag har mätt med slamlod, och ser att det i många fall är mycket slam kvar i det vatten som pumpas tillbaka, slammet har bara finfördelats och kan fortfarande täppa igen infiltrationen.
– Jag vill inte döma ut metoden men det är intressant att följa och då är slamlodet ett ovärderligt redskap.
Johan Jerleryds intresse för enskilda avlopp överträffar de flestas, det märks inte minst när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på honom i Klingstorp i Höör. Med bara hönsen som åskådare sitter han i sin åttatons Kubota och gräver infiltration. Ägarna till den klassiskt skånska gården med både halmtak och orangeri har haft stora problem med sitt enskilda avlopp.
– Infiltrationen blev mättad och sväljer inte mer vatten, konstaterar Johan Jerleryd.
Han har utrett problematiken noggrant. Den 10-15 år gamla infiltrationen lades för djupt och den sistlidna skånska vintern med regn, regn och mer regn blev droppen. Avloppsvattnet går via en självfallsledning från trekammarbrunnen ut i infiltrationen under gräsmattan – och där tog det stopp.
Redan i vintras tittade Johan Jerleryd på avloppet. I slutet av april kunde han påbörja arbetet efter samråd med fastighetsägaren.
Först ut inför skranket blev trekammarbrunnen, som står för den mekaniska reningen.
– Det är viktigt med bra slamavskiljning för att nästa steg i processen ska fungera bra.
Det är inte ovanligt att till synes robusta trekammarbrunnar måste bytas ut.
– Det kan till exempel vara risk för inläckage av grundvatten, det kanske inte är tätt mellan cementringarna som användes i äldre brunnar, de kan också bli läckage mellan mellanväggarna om de inte är tätade ordentligt, säger Johan Jerleryd.
– Moderna brunnar är helgjutna, med ett helt bottenkar. Man kan också använda en trekammarbrunn i plast.
Just den här brunnen passerade nålsögat.
– Min bedömning är att den här är i så pass bra skick att den inte behöver bytas.
Frågan blev sedan var infiltrationen skulle förläggas, den gamla var ju mättad.
– Vi kunde i och för sig ha höjt upp den, men man vill ju inte ha ett gravröse i trädgården, kommenterar Johan Jerleryd.
En viktig utgångspunkt är var dricksvattnet är beläget – ett skyddsavstånd på minst 50 meter krävs. Det fanns inga lämpliga platser inom tomtgränsen och lösningen blev därför att komplettera trekammarbrunnen med en pumpbrunn och leda avloppsvattnet till en obebyggd granntomt – efter förhandlingar med grannen fick man lov att bygga infiltrationen där.
– Vi fick först lov att gräva en tre meter djup provgrop och det visade sig att marken var bra här – med ett ganska grusigt material och 2,2 meter ner till grundvattnet – det som krävs är minst 1,8 meter mellan spridarrörens undersida och grundvattnet.
Markens genomsläpplighet kontrollerades också, Johan Jerleryd tog dessutom ett perkolationsprov som visar markens förmåga att ta emot avloppsvatten.
Med utgångspunkt från mätvärdena räknade han sedan ut hur stor infiltrationsbädden måste vara. Just här räckte det med 40 kvadratmeter.
– Vi tar av 80 centimeter jord och lägger på 30 centimeter tvättad makadam, ett 16-25-material.
Ledningen från pumpbrunnen grävs ned längs grusvägen till infiltrationen, där kopplas den in till en fördelarbrunn och från den går två 15 meter långa spridarrör som läggs ner på makadamen. Rören – med en diameter på 110 millimeter - täcks sedan av en fiberduk, därefter återfylls schaktet med det befintliga materialet som läggs i ett 50-60 centimeter tjockt lager.
Självfallsledningen skrotades alltså.
– Fördelen med pumpbrunn är att man får de lösningar man vill ha på den höjd man vill ha. Nackdelen är att det finns mekaniska grunkor som kan krångla.
Även om infiltrationen ska hålla i 20 år lär pumpen inte hålla mer än 5-10 år. Den drivs dessutom med el som kan fallera.
– Här har vi installerat ett larm, som lyser rött om något strular, säger Johan Jerleryd.
Han har nyligen avslutat ett annat projekt där förutsättningarna var sämre. Den gamla infiltrationen var övermättad och det fanns inte plats att bygga en ny. Fastighetsägaren var inte intresserad av dyrare reningsverk, i stället fick man bygga på höjden för att åstadkomma ett regelrätt avstånd till grundvattnet.
– Tomten var inhägnad av stenmurar, det saknades diken och bäckar och det gick därför inte att lägga den någon annanstans.
Infiltrationen blev därför en rektangulär kulle, 70-80 centimeter hög, fem meter bred och tio meter lång.
– Det blir ju ett rätt dominerande inslag och få skulle kanske acceptera en sådan puckel i sin trädgård. Men här fanns inga andra lösningar.
Annars finns det ju många sätt att bygga ett enskilt avlopp.
– I 75 procent av fallen blir det en infiltrationsanläggning, i de övriga fallen handlar det om minireningsverk eller markbäddar.
Markens beskaffenhet och närheten till dricksvatten är avgörande, Johan Jerleryd konstaterar att infiltrationsanläggningar inte är lämpliga om grundvattnet står högt, om marken är för tät, om det finns vattentäkter i närheten eller om det är för bebyggt.
Estetiska hänsyn måste också tas.
– Man kan ibland lägga anläggningen på ett ”olämpligt” ställe om man använder ett minireningsverk eller en markbädd där man genom att lägga ner dräneringsrör, grus och sand skapar bättre förutsättningar än de marken egentligen har att erbjuda, säger Johan Jerleryd.
Ytterligare ett alternativ är moduler, som läggs där det är riktigt trångt. Johan Jerleryd anser dock att infiltration oftast fungerar bäst.
– Det är den billigaste och mest robusta lösningen. Det är ingen idé att krångla till saker i onödan.
Infiltrationslösningarna har dock ifrågasatts, en del hävdar att marken, som ska binda bland annat fosfor, blir mättad efter en kort tid och att avloppet sedan rinner orenat ner i grundvattnet.
– Det är svårt att veta vem man ska lyssna till som entreprenör, säger Johan Jerleryd.
Än så länge litar han dock på infiltrationsanläggningarna.
– Jag känner mig jättevilsen ibland men miljökontoret godkänner anläggningarna och lutar sig mot Naturvårdsverket. Så länge jag anlägger anläggningen rätt, beaktar skyddsavstånden, ser till att det finns en god slamavskiljningsförmåga och ordentlig luftning är jag inte orolig.
Fotnot: Mer läsning finns! Klicka på länkarna nedan!
Hur blir man egentligen en avloppsnörd? Läs mer här (klicka på länken).