Lätt att lova runt
Regeringen är snabb med att lova ut miljarder till allt och alla. Utom i glesbygd förstås. Där rösterna är få finns ingen hjälp att få. Men inte ens löften om pengar har något värde när den förda politiken minskar både köp- och konkurrenskraft.
Oro i Grekland och därmed i euro-zonen har skakat om svensk ekonomi och senare tids turbulens i Kina har fått även aktiekurserna i Sverige att skutta som en jojo upp och ned.
Reaktionerna borde fungera som en väckarklocka för många beslutsfattare. Sverige är en del i ett globalt nätverk – för övrigt en väldigt liten del – och står och faller med att vi kan erbjuda vår befolkning och vårt näringsliv konkurrenskraftiga villkor. Vi behöver köpstarka invånare och vi behöver företag och offentliga inrättningar som klarar att leverera produkter och tjänster som håller önskad kvalitet till ett pris som marknaden är beredd att betala.
Tråkigt nog tycks regeringen ha svårt att inse dessa enkla fakta. I åtgärdspaketet finns bland annat flera inslag som bryter mot givna vallöften och slår hårt mot köpkraften. Dels väljer regeringen att dra ner på rot- och rutavdrag, dels vill man höja skatten på drivmedel avsevärt. Drivmedelsskatten är dessutom en skatt som slår hårdast mot den glesbygd där invånarna redan i dag har stora problem att över huvud taget bo kvar.
Rut- och rot-avdragen har varit nödlösningar som tillkommit för att minska skadeverkningarna av de ohemult höga skatterna på tjänster. Tidigare gjorda undersökningar visar att rotavdragen är en säker intäktskälla för staten eftersom skatteintäkterna varit avsevärt högre än kostnaderna för avdragen. De enda som tjänar på att avdragen minskas är de svartarbetare som sett sin inkomst minska när en stor mängd köpare av tjänster övergick till att betala vitt i stället för svart.
Även företagen drabbas hårt. Ambitionen att Sverige ska vara ett föredöme i miljöfrågor må vara god, men när de svenska företagen av den anledningen belastas med extra avgifter minskar det konkurrenskraften mot företag i andra länder.
Företagen drabbas också när regeringen höjer arbetsgivaravgifterna för unga eftersom det minskar möjligheten till nyanställningar. De stora förlorarna är ändå de ungdomar som i alltför stor utsträckning är utestängda från arbetslivet av de trygghetslagar som har ett enda syfte: att skydda de som redan är inne i systemet mot nykomlingarna – i huvudsak ungdomar, invandrare och i viss mån kvinnor.
Regeringen är snabb med att lova ut miljarder till allt och alla. Utom i glesbygd förstås. Där rösterna är få finns ingen hjälp att få. Men inte ens löften om pengar har något värde när den förda politiken minskar både köp- och konkurrenskraft.