Unga får betala tveksamt vägval
Ett dåligt förslag blir inte bättre om det finns brister i handledningen. Det fick Håkan Juholt lära sig den hårda vägen. Nu är det Stefan Löfvens (o)tur.
Därmed förvärras en situation som redan utan dessa åtgärder är synnerligen prekär i och med att det finns ett förhållandevis litet utbud av jobb där erfarenhet och utbildning inte är avgörande för hur arbetet utförs.
En viktig anledning till detta är att det är dyrt för företagen att anställa – i synnerhet för småföretagare är en anställning dessutom oerhört riskfylld. När detta kombineras med höga ingångslöner är det för många företagare i praktiken omöjligt att nyanställa ens när behovet finns.
Till det kommer lagen om anställningsskydd som mer än något annat skapar en inlåsningseffekt som effektivt förhindrar rörlighet på arbetsmarknaden och dessutom blockerar inträdet för de grupper som av olika skäl står utanför – inte minst ungdomar.
För att minska problemet sänktes för några år sedan arbetsgivaravgifterna för unga, en åtgärd som påtagligt underlättade ungdomarnas inträde till arbetslivet.
Nu vill den sittande regeringen riva upp beslutet i två steg och räknar i vårbudgeten med att ”spara” ungefär 5,5 miljarder kronor bara i år, en siffra som blir avsevärt högre de kommande åren.
Hur många jobb som går förlorade och hur många fler unga som får en nummerlapp hos arbetsförmedlingen som examenspresent väljer regeringen att tala tyst om. Detta trots att arbetsgivare i statlig och offentlig tjänst över hela Sverige vittnat om att de kunnat anställa tack vare den lägre arbetsgivaravgiften och att risken för uppsägningar är uppenbar efter en höjning. I synnerhet kommer det att drabba branscher som vård och omsorg, hotell och restaurang, detaljhandel och byggindustri.
Regeringen försvarar de ökade kostnaderna för att anställa unga med att man i stället skapar det som kallas utbildningskontrakt och så kallade traineejobb. Temporära jobb som man hoppas ska bli permanenta, enligt belackarna. Till och med fackliga organisationer har visat sig skeptiska till förslaget som också tycks vara oerhört mycket mer komplicerat att genomföra än vad regeringen räknat med.
Regeringen har exempelvis inte förklarat hur den tänkta handledningen av outbildade unga ska gå till ute på arbetsplatser som redan i dag är överbelamrade med arbete som inom skolan och vården.
Ett dåligt förslag blir inte bättre om det finns brister i handledningen. Det fick Håkan Juholt lära sig den hårda vägen. Nu är det Stefan Löfvens (o)tur.