Från svin till maskin
Motala. Novemberblötan är påtaglig i Motala, regnet strilar och det mobila jordsorteringsverket utanför K Entreprenad Marks anläggning står tyst och stilla i ett hav av lera.
– Normalt har vi stora högar av jord som vi ska sortera, men nu måste vi vänta in vintern, konstaterar företagets ägare Inge Jakobsson.
Jordsortering och återvinning av schaktmassor har blivit en ny nisch för Motalafirman som aldrig varit rädda för att anpassa verksamheten efter den efterfrågan som finns.
– Återvinning ligger i tiden nu, därför har vi mer fokus på det, verket är mobilt och vi kan sortera direkt på arbetsplatsen, vi tar jord från våra egna projekt, vi har också andra entreprenörer som lämnar in material och får nytt material med sig, säger Fredrik Johnsson, projekt- och arbetsledare.
Det började för nästan 50 år sedan, på en 1700-talsgård i Karshult utanför Motala. Gården hade gått i släkten Jakobsson i flera generationer och den mångfacetterade verksamheten sysselsatte drygt 20 man.
– Vi hade en del svinuppfödning, och rätt mycket skogsbruk. På sommaren körde vi ett tegelbruk och på vintern arbetade vi med stenkross och sågverk, minns Inge Jakobsson.
I slutet av 1950-talet började förändringens vindar blåsa, 1958 lades tegelbruket ned och 1965 inhandlades den första grävlastaren, något som fick den yngre generationen att tända till.
– Jag och brorsan var inte jätteförtjusta i svin, men vi gillade maskiner, ler Inge Jakobsson.
Pappa Gerth var inte lika intresserad, men föll till föga för sönernas glöd. 1965 startade han K Entreprenad AB (K som i Karshult), och även om grisarna grymtade vidare i ett par år till hade hästkrafterna vunnit över grisknorrarna.
– Vi började köra snö åt kommunen och dikade åt andra bönder, minns Inge Jakobsson.
Jobben rullade in utan större ansträngning.
– Det var lite nytt med traktorgrävare och vi hade inte mycket konkurrens, vi körde mycket åt kommunen och Motala Ström kraft.
Företaget kunde börja anställa rätt snabbt, och ett par år senare hade man fyra grävlastare.
– Den första var en begagnad Fordson Major försett med ett norskt grävaggregat, sedan köpte vi två helt nya, de första som hade två spakar i stället för fyra. De fungerade jättebra, minns Inge Jakobsson.
Grävlastarna regerade länge, först i mitten av 1970-talet fick de sällskap i maskinparken, Motala kommun skulle förses med gång- och cykelvägar, det krävde hjullastare, och bröderna Jakobsson slog till.
– 1974 köpte vi en engelsk Bray lastmaskin av en återförsäljare i Skänninge, berättar Inge Jakobsson.
Den första Brayen följdes snabbt av tre till, modernare fyrhjulsdrivna varianter som jobbade hårt under 1970-talet.
– Vi byggde oerhört många mil cykelväg under några år, det blev också en hel del lekplatser och vi körde åt kommunen 14 år i sträck med lastmaskinerna!
I slutet av 1970-talet byttes Braymaskinerna ut mot en Ford A64 lastmaskin på två kubik, och ett par år senare kom en Ford A62 på 1,5 kubik. De första traktorgrävarnas era ebbade också ut, en efter en byttes de ut mot större grävmaskiner. 1976 kom den första, en Hydromac på 700 liter.
– Det var en italiensk maskin, den var grön och ful, ler vd Richard Jakobsson.
Han var inte gammal 1976, och slipper därför ansvaret för den estetiska fadäsen. Pappa Inge konstaterar dock att maskinen möjligen var ful, men den var bra.
– Hydromacen hade jättebreda band och det behövdes eftersom vi börjat utföra mycket dikning åt bönderna.
Han gillade faktiskt Hydromac så mycket att han köpte en hjulgrävare av samma märke 1979.
– Tyvärr kände kunderna bara till att det fanns Atila hjulgrävare (Atlas grävmaskiner såldes länge under varumärket Atila i Sverige, reds anmärkning).
– När vi sa att vi hade en hjulgrävare men att det var en Hydromac ville de ändå bara ha Atila. Vi lyckades hålla Hydromacen sysselsatt ändå, men till sist fick jag lov att köpa en Atila!
1978 breddades verksamheten, företaget grävde mycket för vattenledningar och startade en ny avdelning för rörmokeri och VVS för att kunna stå även för den invändiga VVS-dragningen.
Det var framförallt brodern Janne som drev VVS-frågorna, medan Inge brann mer för entreprenaddelen. 1990 delades företaget därför upp i två delar: en för entreprenad (K Entreprenad Mark AB) och en för VVS (K Entreprenad VVS AB).
– Nu har vi helt skilda verksamheter, säger Inge Jakobsson.
I dag omsätter entreprenadföretaget ungefär 30 miljoner kronor och har 21 anställda. Entreprenadverksamheten har dessutom flyttats från Karshults gård till Granhultsgatan i Motala.
Maskinparken består av sju grävmaskiner från 5,5 till 20 ton (Terex, Cat, Volvo samt Åkerman, tre på band och fyra på hjul), fyra hjullastare (två Cat och två Volvo) och fyra lastbilar (en grusbil, en asfaltbil, en liftdumper och en kranbil). En traktor med krokväxlarvagn fungerar som servicemaskin och företaget har också ett Maskin Mekano sorteringsverk.
Uppdragen hittar man främst i Motala och västra Östergötland. 1990-talet ägnades mycket åt fjärrvärme, i dag fokuserar man på nya områden, som till exempel enskilda avlopp som blivit ett högaktuellt ämne i regionen. (Läs mer här om K Entreprenad Marks satsning på enskilda avlopp.)
I slutet av 1980-talet började företaget åta sig egna jobb i allt större utsträckning, med 8-9 anställda riktade man framförallt in sig på husgrunder. Ambitionen att lägga egna anbud har förstärkts genom åren, numera blir det mycket dränering, och byggprojekt, där man ofta fungerar som underentreprenörer till byggbolagen.
– Vi vill göra ett komplett arbete, med egen utrustning, egna fordon och egna maskiner, konstaterar Fredrik Johnsson.
Uppdragen hittar man främst i Motala och västra Östergötland. 1990-talet ägnades mycket åt fjärrvärme, i dag fokuserar man på nya områden, som till exempel enskilda avlopp som blivit ett högaktuellt ämne i regionen.
Uppdragen blir också allt större och allt mer komplicerade, företaget deltar till exempel i ett större ROT-projekt som Motalas kommunala bostadsbolag dragit igång. Lägenheter i ett så kallat miljonprogram ska rustas upp invändigt och utvändigt under fem år, arbetet ska ske inom ramarna för en partneringentreprenad där allt ifrån installatörer till byggare och markentreprenörer jobbar tillsammans med beställaren.
– Vi ska ta fram riktpriser för objektet, sedan jobbar vi mot dessa kalkyler, och alla delar sedan på vinsten eller förlusten, säger Richard Jakobsson.
Entreprenaden handlades upp 2012, 120 lägenheter är redan klara och en ny etapp med 90 lägenheter drog i gång under 2014.
– För vår del handlar det mycket om att dränera, stensätta och finplanera, säger Richard Jakobsson.
Det är första gången företaget deltar i en parteringentreprenad.
– Det är nytt för oss att jobba med ett så stort och långt projekt, och det stärker vårt varumärke att ta oss framåt.
Richard Jakobsson uppskattar entreprenadformen, eftersom den eventuella vinsten faller ut i ett incitament till ”gubbarna” blir viljan att samarbeta stor.
– Om snickaren får problem kan elektrikern hjälpa till, vi får också hjälp på ett helt annat sätt. Med ett bra samarbete blir jobbet dessutom bättre utfört.
– På vanliga entreprenader finns bara en vinnare: med fast pris vinner beställaren och vi förlorar om jobbet blir dyrare för oss, blir det i stället billigare vinner vi medan beställaren förlorar. Här vinner alla.
Partnering är förvisso krävande, inte minst när det gäller pappersarbetet. Richard Jakobsson hoppas ändå på fler liknande uppdrag.
Fredrik Johnsson konstaterar att det är viktigt att kunna se nya möjligheter och att ändra kurs när verkligheten förändras.
– Vi måste kunna styra om vår verksamhet när det behövs, det är det som kallas företagande, säger Fredrik Johnsson.
Fotnot: exakt hur ful var den där Hydromacen? Hur brölig är en Bray och finns det nåt hos en Fordson Major som får en att förstå hur poppis de en gång var? Klicka på länkarna!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.