Ett mål ger inga nya bostader
Sverige behöver betydligt fler bostäder, däremot finns inget behov av en regering som arbetar för minskat bostadsbyggande.
Ett aktuellt exempel är regeringens förhoppning om 250 000 nya bostäder fram till år 2020. Ibland beskrivs det som ett mål, ibland som en lösning. Frågan är om ens regeringen betraktar siffran som realistisk.
Att bristen på bostäder är ett gigantiskt problem är ingen speciellt kontroversiell fråga. Ungdomar kan inte flytta dit attraktiva utbildningar finns, expanderande företag kan inte hitta rätt kompetens för att de personer som uppfyller önskemålen inte kan hitta en bostad inom rimligt avstånd från jobbet.
Problemet uppstår när de politiker som, medvetet eller omedvetet, sätter gränser för vad både bostadsbyggare och bostadskonsumenter tillåts göra inte inser konsekvenserna av sina beslut.
Så sent som 2013 lyfte Boverket fram bruksvärdeshyrorna som en mycket väsentlig orsak till bostadsbristen i de svenska storstäderna. Boverket sällade sig därmed till en kritisk skara som bland annat består av branschföreträdare, EU-kommissionen, OECD och Internationella Valutafonden.
Svårigheterna för i synnerhet de bostadsbolag som tillhandahåller hyresrätter att bygga nytt, eller ens förvalta befintliga fastigheter, till någorlunda konkurrenskraftiga priser har slagit hårt mot hyresrätten. En naturlig lösning för bostadsbyggarna har varit att styra över förvaltningen mot ökad andel ägda bostäder.
Myndigheter har också utnyttja t möjligheten att förvärra situationen genom att införa en mängd krav av olika slag – gärna olika krav beroende på vilken kommun bostäderna ska uppföras i så att utnyttjandet av långa serier och upprepningseffekter försvåras ytterligare.
Vill man sedan vara riktigt säker på att sänka bostadsbyggandet kan man se till att bostadskonsumenten åläggs finansiella begränsningar som bolånetak och tvångsamorteringar.
Det är hög tid att regeringen slutar tjata om hur många bostäder som ska byggas och i stället börjar skapa de förutsättningar som gör det möjligt för branschen att uppfylla marknadens behov – som är ofantligt mycket större än efterfrågan.
Några tips på vägen:
• Genomför ytterligare lindringar av bruksvärdeshyran.
• Lätta på regelverket och underlätta byggandet av bostäder med lägre standard – typ 1980-talets fribyggen.
• Sparka inte undan fötterna på den stora grupp människor som faktiskt vill äga sin bostad genom att försvåra finansieringen.
Sverige behöver betydligt fler bostäder, däremot finns inget behov av en regering som arbetar för minskat bostadsbyggande.