Norrländska krav på Trafikverket
Gruvor, vindkraftverk och turister sätter eld i baken på Trafikverket. Enligt Trafikverkets generaldirektör gör man sitt bästa för att tillmötesgå behoven, men de strikta budgetramarna hindrar utsvävningar.
Northland fick dispens för att köra tyngre fordon på vägarna, detta krävde förstärkning av de befintliga vägarna, och även mer underhåll.
Trafikverket har en hel del att göra i övre Norrland. Myndighetens generaldirektör Gunnar Malm konstaterar till exempel att gruvexpansionen ställer krav.
– Många gruvor planeras och det finns många godkända bearbetningskoncessioner där man ännu inte fått klartecken att starta brytningen, sade han när han talade på gruvkonferensen Framtidens gruv och mineral.
Enligt Gunnar Malm är Trafikverket med tidigt i processen, för att kunna planera för rätt åtgärder i samråd med kommuner och företag. Trafikverket bidrog till exempel en hel del till infrastrukturen vid Northland Resources gruva i Kaunisvaara, Northland hade fått tillstånd att köra 90-tonsbilar och kom överens med Trafikverket om att en väg mellan Kaunisvaara och Svappavaara skulle förstärkas, ett projekt där gruvföretaget fick stå för en mindre del av kostnaden .
När gruvföretaget sedan gick i konkurs i december 2014 var Trafikverket fortfarande i gång med arbetet.
– Vi kommer att fullfölja bärighetsåtgärderna, berättade Gunnar Malm och tillade att andra planerade åtgärder ”pausas”, med en god beredskap för att återuppta arbetet om behov uppstår.
Vindkraftsutbyggnaden är en annan verksamhet som kräver Trafikverkets uppmärksamhet – inte minst i övre Norrland.
– Vindkraftsutbyggnad innebär ofta stora transporter på vägar med dålig bärighet, det ställer oerhört stora krav på vägnätet.
Turistsektorn har också behov av väl fungerande infrastruktur.
– Vi har nästan massturism från Norge till Norrbotten, till de stora turistmagneterna Jukkasjärvi ishotell, trähotellet i Harads med mera. Det är också mycket transporter till biltestarna i Arvidsjaur och Arjeplog.
Denna verksamhet kräver bland annat goda tågförbindelser.
– Tyvärr har vi dålig tågtrafik mellan södra Sverige och Norrbotten, vi är väl medvetna om det och det finns ett stort missnöje från turistnäringen men vi jobbar med det.
Kapaciteten på järnvägen är ett annat problem, anser Gunnar Malm.
Han beskriver till exempel Norra stambanan som en utmaning, den 17 mil långa sträckan mellan Boden och Bastuträsk var aktuell för spårbyte, ett projekt som innebär en investering på ungefär en miljard och där arbetet var inplanerat 2016-2018 men tidigarelades.
– Nedbrytningen av spåret gick snabbare än vi befarat och vi tvingades till hastighetsnedsättning. Vi tidigarelade en etapp till 2014 och skulle fortsätta 2015-20116.
Tidigareläggningen gick dock i stöpet, enligt Gunnar Malm på grund av de finansiella ramarna.
– Jag förstår att det skapar problem och missnöje och att man funderar på vad vi håller på med, men det är regeringen som avgör vad vi ska prioritera. Det är ett politiskt beslut, inget som Trafikverket hittat på.
Tanken nu är att återuppta arbetet 2016, när det åter finns pengar avsatta i den nationella planen.
Gunnar Malm konstaterar att fokus ofta hamnar på järnvägen och dess brister, men att de svenska landsortsvägarna också behöver omsorg.
– Vi har ett hyfsat underhållet vägsystem men sköter vi inte det blir det samma problem som på järnvägssidan.
– Vårt lågtrafikerade vägnät, från Värmland och uppåt, brottas med problem. Kombinationen väldigt tunga transporter på vägar som också är lokalvägar i mindre samhällen kan påverka trafiksäkerheten, tål vägen de tunga transporterna?
Ett led i att utveckla vägnätet kan vara att tillåta tyngre och längre fordon.
– Vi tycker att det är en intressant möjlighet, en stor del av det svenska vägnäget klarar mer belastning och det skulle innebära lägre transportkostnader och mindre utsläpp.
Tyngre fordon ställer dock större krav på vägen.
– Vi vet väldigt lite om vad som händer om man under lång tid belastar vägen med tyngre fordon. Men vi är positiva och frågan ligger på regeringens bord.
Gunnar Malm återkommer till att myndigheten är hårt styrd, men konstaterar också att man enligt den senaste nationella planen kommer att få göra av med totalt 600 miljarder kronor under åren 2014-2025, en summa som inkluderar banavgifter och medfinansiering.
– Det har aldrig funnits så mycket pengar för infrastruktursatsningar i Sverige.
Pengarna delas dock ut i mindre portioner, myndigheten får anslag med ett års varsel och även om Trafikverket ger förslag är det regeringen som beslutar vad som ska byggas.
– Årligen, i mars, ska vi lämna förslag till regeringen om vilka projekt som är byggstartsklara för kommande treårsperioden, vilka som är nästan byggklara och så vidare. Sedan tar de beslut.
Han konstaterar att det inte heller går att flytta om i de medel man tilldelats.
– Jag förfogar inte över att besluta om att flytta pengar från väg till järnväg, för det krävs riksdagsbeslut, jag kan inte heller flytta pengar från investering till underhåll, för det krävs ett regeringsbeslut.