Allmiljö vann på återvinning
Umeå växer och därmed ökar också byggavfallet i stan. Allmiljö vill vara med och slåss om detta avfall, en centralt belägen anläggning är en styrka, för att stå sig i konkurrensen satsar man också på att bli effektivare.
8
Bilder
Jonas Johansson beskriver arbetsbelastningen som hyfsat jämn över året, med en topp mellan september och november.
Umeå . Byggprojekten avlöser varandra i Umeå, och Allmiljö har sett sin återvinningsverksamhet ta fart de senaste sju åren.
– Det är en stor del nu, i Umeå står återvinning av bygg- och industriavfall för mer än hälften av vår verksamhet, kommenterar Allmiljös vd Patrik Höber.
Trots att företaget till en början fokuserade på hushållsavfall har hanteringen av bygg- och rivningsavfall vuxit rejält under de sista åren.
– Det byggs mycket i Umeå, och kommer att byggas mycket även i fortsättningen, konstaterar Patrik Höber.
Företaget bildades vid millennieskiftet, då ett antal åkerier bildade ett gemensamt bolag för att kunna åta sig större offentliga renhållnings- och återvinningsupphandlingar. Tidigare i år köpte en av grundarna ut de andra, och Allmiljö har nu en enda ägare: Kaj Johansson Gruppen AB.
Hushållsavfall och slam var länge kärnan, men 2007 införskaffades en egen återvinningsanläggning och den dittills rätt marginella återvinningen fick rejäl vind i seglen.
– Målet nu är att fortsätta öka, vi vill öka omsättningen med tio procent per år, både för återvinning och för renhållning, säger Patrik Höber.
Detta kräver att man skalar upp verksamheten.
– Ytan vi har räcker, men vi kan behöva bli effektivare för att klara volymerna.
Planen är att få snabbare omsättning på materialet, och även om anläggningen ska justeras och byggas om kommer de största förändringarna att handla om hur man organiserar arbetet.
– Vi kan välja att låta materialet ligga kvar hos oss och vänta in bättre priser, eller så kan vi prioritera att ha ytor tillgängliga och skicka iväg materialet så fort som möjligt. Det är en svår balans, vi har bra kanaler men man kan alltid bli lite bättre, lite konkurrenskraftigare och lite duktigare, konstaterar Patrik Höber.
En del material måste avsättas snabbt, till exempel vissa metaller som man inte vill lagra på grund av stöldrisken. Andra material kräver lagring.
– De vill bara elda med trä på vintern, det är osäljbart sommartid, kommenterar Jonas Johansson, platschef på Allmiljös återvinningsanläggning Magneten.
Bygg- och rivningsavfallet hanteras på företagets 65 000 kvadratmeter stora återvinningsanläggning Magneten, som ligger på Västerslätt i Umeå.
– Det är väldigt centralt, och det är en av våra styrkor, det blir kortare transporter, kommenterar Patrik Höber.
På anläggningen står Kaj Johansson Åkeri för två hjulgrävare (en Volvo 140 och en Caterpillar 315,) och en hjullastare (Volvo L70).
– Ibland tar vi in en Caterpillar 325 när vi behöver krossa betong, säger Jonas Johansson.
Maskinerna går mycket , och när de går sönder är det bråttom.
– All teknik rapplar förr eller senare, men maskinerna kan inte stå många timmar innan det blir ett jätteproblem. Som tur är har vi vår ägare, som också har ett entreprenadföretag, så det brukar gå att ordna reservmaskiner rätt snabbt, säger Jonas Johansson.
16 000 timmar räknar han som en bortre gräns för hur länge en maskin kan gå innan den måste bytas ut.
– Någonstans där börjar det strula.
Allmiljö har totalt 500 containrar och åtta lastbilar som kör in material till Magneten.
– Vi har också en del kunder som själva kör hit sitt material, kommenterar Patrik Höber.
Åtta personer håller anläggningen igång: lastmaskinsföraren, kundmottagaren, platschefen, en gårdskarl samt fyra grävmaskinister.
– Grävmaskinerna körs i tvåskift, från kvart i sex på morgonen till klockan tolv på kvällen, vi har väldigt mycket att göra, kommenterar Jonas Johansson.
Trä, metall, deponi , brännbart, wellpapp, gips, tegel, plast, isolering och betong med mera, läggs i olika högar. Sedan gäller det att bli av med det sorterade materialet, metallen säljs, träavfallet krossas och flisas till biobränsle, wellpapp och plast skickas iväg för återvinning i Holmsund, det brännbara åker till Umeå Energi och det som ska deponeras går till Dåva DAC. Det farliga avfallet skickas till olika platser för återvinning eller destruktion.
– Vi tar emot nästan alla typer av farligt avfall, det vi inte klarar är riktigt stora mängder blött material, säger Patrik Höber.
Anläggningen tar också emot schaktmassor, det är dock inte helt lätt att hitta avsättning för denna typ av avfall.
– I dag får man inte sälja fyllnadsmassor som en produkt utan att mottagaren ansöker om tillstånd. Det går att göra det, men det sker i för liten omfattning i dag tycker vi, vi vill gärna utnyttja den möjligheten mer, säger Patrik Höber.
Större delen av de schaktmassor som tagits emot har därför använts som utfyllnadsmassor på den egna anläggningen, detsamma gäller den betong som tas emot och krossas, ett par tusen ton per år.
Asfalt ser man inte ofta till på Magneten.
– Asfalten går i regel direkt till asfalttillverkarna, den återvinningen fungerar mycket bra, kommenterar Jonas Johansson.
Anläggningen tar emot både sorterat och osorterat material.
– Finns det mycket utrymme på en byggarbetsplats blir det bättre sorterat, och det går mer mot källsortering även där, byggföretagen har blivit mycket duktigare, säger Jonas Johansson.
Det är dock viktigt att kontrollera även det sorterade materialet.
– Den absolut vanligaste missen är att impregnerat trä är farligt avfall, säger Jonas Johansson.
På återvinningsanläggningen ligger stora högar matjord, bergkross och naturgrus.
– Vårt motto är ”avfall in, material ut”, kommenterar Patrik Höber.
Tanken är att kunderna ska kunna lämna avfall och ta med sig material tillbaka. Än så länge kommer materialet ifrån ägaren Kaj Johansson Gruppens täkter och anläggningar, planen är dock att man i framtiden ska kunna framställa och sälja egna produkter.
– Då kan vi garantera renheten, och får avsättning för vårt eget material, säger Jonas Johansson.
Företaget har totalt 32 anställda, räknar man in underentreprenörerna sysselsätter bolaget ett 60-tal personer på heltid.
Störst av underentreprenörerna är ägaren Kaj Johansson Gruppen, som via sitt åkeri sköter transporterna av byggavfall och produktionen på anläggningen. Fredrik Hellgrens Åkeri kör slam, Bjännsjö Kranbilar står för en kranbil och Hedman & Söner ställer upp sina krossverk en eller ett par gånger om året och kan sedan sysselsätta sig ett par veckor i stöten med att krossa och flisa trä som sedan blir biobränsle som skickas vidare till Umeå Energi.
I dag hanterar Allmiljö hushållssopor, bygg- och rivningsavfall (inklusive farligt avfall), samt slam. Utöver det åtar sig företaget externa uppdrag, till exempel att krossa och flisa trä eller utföra balning.
Huvudkontoret ligger i Umeå, och Allmiljö hanterar hushållssopor i Umeå och kranskommunerna Nordmaling, Vindeln, Bjurholm, Vännäs och Robertsfors. Företaget bedriver verksamhet även i Skellefteå och i Sollefteå/Ragunda, då främst med fokus på hushållsavfall.
Sophämtningsuppdragen är ofta fleråriga, man etablerar sig där man vunnit upphandlingar, Allmiljö har till exempel hanterat hushållsavfall i Boden, Älvsbyn och Gällivare
– Ambitionen är att söka kontrakt från Stockholm och norrut, med störst fokus på Norrland, kommenterar Patrik Höber.
Fotnot: Leveranstidningen Entreprenad finns nu även på Facebook, kolla själv på facebook.com/leveranstidningenentreprenad (klicka på länken).
