Sundbyberg. Steffes Schakt har totalt 14 grävmaskiner, men de tre långgrävarna sticker ut, den största står i Rissne och bygger om en läckagedrabbad damm, de två mindre lyfter ut schaktmassor på Citybanans bygge vid Medborgarplatsen.

– Det rullar på bra, kommenterar Stefan Eriksson, ägare och grundare av Steffes Schakt.

De tre, en ZX160LC13H på 19,5 ton med en räckvidd på 13 meter, en ZX210LC15H på 25 ton och en räckvidd på 15 meter, samt en ZX350LC18H på 41 ton och en räckvidd på 18 meter, syns bra på byggena och nuförtiden har de fullt upp. Så har det dock inte alltid varit och beslutet att investera i långgrävare var inte genomtänkt för fem öre.

– Jag hade sett en på Maskinexpo 2008 och frågade vem som köpt den, minns Stefan Eriksson.

Maskinen hade dock inte blivit såld alls, och utställaren var inte så pigg på att frakta hem den så Steffes Schakt fick ett bra pris.

– Jag visste inte riktigt vad jag skulle ha den till, men jag tyckte den var lite speciell eftersom den var så pass liten för att vara långgrävare, bara 20 ton.

Han hade dock funderat lite på att börja åta sig specialjobb i Stockholmsområdet, kanske muddra lite dammar och göra andra jobb som kräver räckvidd. Det blev dock inte mycket av de planerna.

– Den stod mest, vi hade mycket att göra och när det ringer någon ska de ju aldrig ha en maskin om fyra veckor, det är ju alltid ”i morgon”. Så vi hade sällan förare lediga och fick lov att tacka nej.

Den första långgrävaren drog inte in många kronor, det hindrade dock inte Stefan Eriksson från att råka köpa en långgrävare till.

– Jag hade inte ens kört 300 timmar med 160:an när jag köpte 210:an.

Även 25-tonslånggrävaren hittade han på mässa och Stefan Eriksson började blir mer aktiv när det gällde att ragga specialjobb.

– De första 4-5 åren kan man ju undra vad man gjorde, men de senaste 1,5 åren har det varit bra beläggning på de två maskinerna.

Det gick så bra att det i vårvintras blev dags att välkomna ytterligare en långgrävare till familjen – 41-tonnaren 350, Hitachis första långgrävare i den storleken som levererades i Europa, och den första med steg IIIB-motor.

– Jag ville ha en större maskin, den här har 18 meters räckvidd och kan ta mer utlastning och schakter, säger Stefan Eriksson.

Långgrävarna arbetar mest med muddring, djupa schakter och slänter – uppdrag där räckvidden behövs.

Stefan Eriksson tycker sig ha hittat en bra nisch för sina långgrävare, även om konkurrensen är hård.

– Det finns rätt många aktörer, men de flesta har bara större maskiner i 30-40-tonsklassen, då sticker jag ut med mina mindre grävare.

Han är inte främmande för att köpa ännu fler långgrävare.

– Det är inte alls omöjligt, då blir det nog en i segmentet 20-30 ton.

Att köra långgrävare kräver dock förare av rätt kaliber, den som gillar att rulla runt mellan jobben uppskattar antagligen långgrävarnas ambulerande tillvaro, medan den som vill känna sig rotad på en arbetsplats under längre tid kanske vantrivs med de ofta kortvariga uppdragen.

– Det blir också rätt ödsligt, man har ofta inte en spadgubbe med sig och många gånger finns inte ens en rastkoja på plats.

Körningen skiljer sig också åt, förklarar Stefan Eriksson.

– Det är lite andra aggregat och andra rörelser, det kanske är lite svårare.

Steffes Schakt firade 20-årsjubileum i fjol. Bondsonen från Ekerö ledsnade på lantbruk i början av 1990-talet och köpte en begagnad Kobelcobandgrävare på 20 ton.

Till en början blev det mest ledningsjobb och järnvägsarbeten, han utförde alla jobb själv men redan året därpå köpte han in ytterligare en grävmaskin – en Caterpillar 120 på 15 ton – och anställde en förare. 1995 var det dags igen, han köpte in två grävare till, och anställde två förare. Och på den vägen är det, i dag har han ett tiotal anställda, 14 grävmaskiner och två hjullastare, och uppdragen handlar främst om husgrunder, fjärrvärme och vattenledningar

I dag är det bandgrävare för hela slanten på Steffes Schakt.

– Jag hade 50/50 hjulgrävare och bandgrävare mellan 1995 och 2005, men sen började jag trappa ner hjulgrävarna och 2007 sålde jag den sista, säger Stefan Eriksson.

Hjulgrävarna rök eftersom de skapar så mycket merarbete, förklarar han.

– Till sist räckte varken nätter eller helger till, de ska flyttas runt hela tiden och kräver mer underhåll.

Nästan alla företagets maskiner körs på miljöoljor.

– Några av mina gamla maskiner levererades med miljöoljor, jag gjorde också en del jobb för Stockholm Vatten som krävde det, och jag har fortsatt på det spåret sedan dess, i början var det kanske några skrikande cylindrar, men det fixade de och sedan dess har det fungerat bra.

Bandgrävarna är helt klart kungarna på Steffes Schakt och de två hjullastarna – en sprillans ny Ljungby L15 och en Volvo L70 från 2010 – spelar en betydligt mindre roll.

– Den nya har inte gått alls trots att det var tre månader sedan jag köpte den. Men de går på något bygge ibland, och gör något jobb när jag får en gubbe över. Jag prioriterar inte lastmaskinerna, säger Stefan Eriksson.

Minst bland grävmaskinerna är en minigrävare på 4,5 ton, övriga är 15-41 ton tunga. Alla är Hitachi, utom 40-tonnaren, som är en Hyundai, och minigrävaren som är en Take-Job.

– Jag körde Cat först, men det kostade för mycket med all verkstadstid och dyrt underhåll, jag hade mycket problem med maskinerna och bytte därför till Hitachi 1995 och det har fungerat mycket bra, det är väldigt lite problem och skulle det bli problem någon gång får man utmärkt hjälp, de renoverar upp maskinen och sen är det bara att köra igen.

———————————————————————————————

Entreprenadbranschens egen tidning!

Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube! 

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.