23948sdkhjf

Ränderna går aldrig ur

Jonas Sjöstedt har länge fört sitt halsstarriga krig mot vinster i välfärden. När hans parti nu även drar in gruvnäringen är det – för att travestera Northland Resources vd Johan Balck – inget ”vargen kommer”-besked. Vargen är här.
För den rättrogne kommunisten är det självklart att produktionsmedlen i ett samhälle ska vara gemensamt ägda. Underhållsarbete på järnvägen kan vara ett exempel, gruvnäringen ett annat. Det är verksamheter som i en kommunistisk världsbild ska bedrivas av offentliga aktörer i likhet med bland annat undervisning, omsorg och sjukvård. Störande inslag som konkurrens, effektivitet, produktutveckling, valfrihet och – hemska tanke – lönsamhet är utraderade från varje tänkbar aktionsplan. Det finns inget behov av lönsamhet när löner och eventuella överskjutande kostnader ändå betalas över skattsedeln. Och så länge det inte finns alternativ minskar risken för klagomål eftersom det inte finns något att jämföra med.

Kommunismen som ideologi har dock fått sina törnar genom åren och ter sig i dag rätt skamfilad – något av en övervintrad dinosaurie. Historien talar sitt tydliga språk och lika högljutt som Sverigedemokraterna i dag förnekar sitt ursprung, förnekar Vänsterpartiet sitt. Men av erfarenhet vet vi att ränderna aldrig går ur. Och vad värre är. Det framgår även i realtid, viket kan illustreras med Vänsterpartiets färska krav på att statsägda LKAB ska åläggas att överta verksamheten vid Northland Resources gruvprojekt i Pajala – ett projekt som visat sig synnerligen olönsamt sedan råvarupriserna fallit från den extremt höga nivå som rådde när satsningen initierades.

Även om det finns förhoppningar om att gruvdriften ska kunna återupptas någon gång i en ospecificerad framtid tycks de hål den gräver i kassakistan just nu vara djupare än hålen i naturen. Den aktuella värderingen påminner i mycket om 1970-talet då LKAB gjorde en ekonomisk utvärdering av området och drog slutsatsen att den bästa affären var att låta malmen ligga där den låg.

Vi har i Sverige stora malmtillgångar som i hög grad bidragit till tillväxt och välstånd. Gruvindustrin har främjat forskning och utveckling, bidragit till att förbättra livsvillkoren för människor över hela världen och genererat inkomster till både människor, företag och samhälle. Att verksamheten ska drivas med vinst har hittills varit en självklarhet även om det framförts kritik mot att det till stor del är privata – till och med utlandsägda – företag som tagit hem vinsten från fyndigheterna.

Men poängen är att fyndigheterna trots allt genererat intäkter. Nu kräver regeringens stödparti att fyndigheterna inte bara ska hämtas upp ur det svenska urberget utan också slumpas bort till något som inte ens kan betraktas som reapris. Tvärtom är tanken att det svenska samhället via skattemedel till och med ska betala för att bli av med mineraltillgångarna. För att försvara den typen av matematik måste man nog vara vänsterpartist eller beroende av Vänsterpartiets stöd för att kunna sitta kvar i Rosenbad.

Jonas Sjöstedt har länge fört sitt halsstarriga krig mot vinster i välfärden. När han nu även drar in gruvnäringen är det – för att travestera Northland Resources vd Johan Balck – inget ”vargen kommer”-besked. Vargen är här.
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.078