Fyra tuffa år väntar
Beslutet om att senarelägga Förbifart Stockholm visar på en förödande brist. Nämligen insikten om vad som behövs för att skapa den tillväxt som krävs för att bygga välfärd. Det tycks bli fyra tuffa år för det svenska samhället.
Beslutet att skjuta Förbifart Stockholm på framtiden innebär stora miljöproblem även framöver i och med att trafiken helt i onödan fortsätter att tvingas in i stadskärnan. Samtidigt försenas även möjligheten att förbättra de kommunikationer som i dag är synnerligen bristfälliga och skapar en ovälkommen och kostsam flaskhals som åsamkar samhället avsevärda onödiga kostnader.
Men frågan är om inte beslutet är än mer förödande i ett helt annat avseende. Ett byggprojekt av den här storleken kräver en lång startsträcka och en lång genomförandetid. Det innebär också ett stort behov av stabila och hållbara spelregler. Väl så viktigt är därför att berörda parter kan lita på att de lagda korten ligger. Politikers klåfingrighet med ständigt nya riktlinjer skapar otrygghet och osäkerhet, för att inte tala om avsevärt ökade kostnader.
Redan vid projektupptakten lägger företagen ner mycket tid och mycket kraft på att beräkna arbetets omfattning och utifrån detta tillgång på material och arbetskraft och koppla det till en känd eller förväntad prisbild. Det är en lång och kostsam process. Redan nu är upphandlingarna i full gång och en stor del av det nedlagda arbetet har med ett pennstreck blivit helt bortkastat samtidigt som det färska beslutet också ger en vink om att inget säger att förseningen som anges till åtta månader kommer att stå fast. Ett beslut som rivits upp kan rivas upp igen.
Därmed hamnar de intresserade företagen i ett synnerligen brydsamt läge. De kan mycket väl välja att inte ta den ekonomiska risk det innebär att över huvud taget räkna på ett projekt som kanske inte ens blir av.
För beställaren är risken därmed stor att konkurrensen minskar samtidigt som värdefull kompetens kommer att bindas i andra projekt. En logisk följd är ökade projektkostnader – naturligtvis helt i onödan.
Det går heller inte att bortse från att förbifarten spelar stor roll för att skapa den rörlighet på arbetsmarknaden som regionen behöver. I synnerhet som den gigantiska bristen på bostäder där de behövs – även det en konsekvens av bland annat politisk klåfingrighet – tvingar fram ett ökat behov av transporter.
Beslutet att senarelägga Förbifart Stockholm visar på en förödande brist. Nämligen insikten om vad som behövs för att skapa den tillväxt som krävs för att bygga välfärd. Det tycks bli fyra tuffa år för det svenska samhället.