Soldater bakom spakarna
Eksjö. Ute i skogarna runt Eksjö byggs en väg, gruslassen lastas av, hjullastaren sprider ut materialet och grävmaskinen bygger upp vägbanken men det är något som inte stämmer. Alla maskiner ser lite otympliga ut, de är gröna och smälter liksom in i miljön. Anläggarna ser också rätt gröna ut, även om de uppenbarligen vet vad de gör – och det är inte så konstigt, det är Göta ingenjörregemente som bygger väg och grundlägger för skyddsrum i en avspärrad del av skogarna i norra Småland.
Det ska bli både vägar och grundläggning för ett skyddsrum, projektet syftar dock också till att utbilda soldaterna i att framföra maskiner och utföra anläggningsarbete. På plats i skogen finns två Volvo 230 och en Åkerman hjulgrävare.
– I utbildningen ingår bandgrävare men för att bredda kompetensen hos förarna lägger vi även in utbildningspass på hjulgrävare, kommenterar Gunnar Gustafsson, plutonchef för Maskinplutonen.
I en tid då regementen läggs ner verkar garnisonsstaden Eksjö vara ett undantag. Göta ingenjörregemente är en stor arbetsgivare i den lilla staden och det är grönklätt både här och där i stadsbilden. Regementet har två ingenjörbataljoner och en hemvärnsbataljon, tanken är att rekrytera och specialutbilda både officerer och soldater så att de kan utföra “kvalificerade fältarbeten” både nationellt och internationellt. Försvarsmakten har till uppgift att skydda Sverige och stödja samhället vid katastrofer, men också att hjälpa till att skapa fred och säkerhet på andra platser i världen. Manskapet ska till exempel kunna röja minor eller rycka ut vid skogsbränder eller översvämningar, för att klara detta krävs maskinförare.
– Det är nog Sveriges största åkeri, konstaterar ställföreträdande regementschefen Bo-Anders Jansson med ett leende.
Han uppskattar antalet entreprenadmaskiner på regementet till minst 100.
De som väljer att utbilda sig till maskinförare måste först genomgå “GMU”, den grundläggande militära utbildningen på tre månader. Därefter får man ansöka om plats på en befattningsutbildning, som tar ungefär ett halvår.
Mannarna utbildas på flera maskiner, hjullastare, grävmaskin, lastbil och grävlastare (den snabbgående JCB-varianten HMEE), bandtraktor och väghyvel kan också bli aktuellt.
Att köra maskin i militärens tjänst innebär utmaningar som civila maskinförare slipper.
– Vi ska till exempel ha vapen med oss i hytten, vi jobbar dessutom i full skyddsutrustning, säger Tobias Röstén, en av soldaterna under utbildning.
Full skyddsutrustning innebär bland annat skyddsväst och hjälm.
– Det blir rätt otympligt, säger Peter Wase, en annan av soldaterna.
Det är dessutom trångt i hytten även utan skyddsutrustningen och vapenarsenalen eftersom maskinen är splitterskyddad med tjocka väggar och fönster.
Oilquick-fästen är standard både på hjullastare och på grävmaskiner.
– Man ska helst slippa gå ut för att koppla om hydrauliken, konstaterar Tobias Röstén.
– Sedan måste vi ju också ofta se upp för minor, då får man hålla koll på marken på ett helt annat sätt.
– Det krävs en helt annan närvaro än om man ska flytta grus på ett bygge, tillägger Daniel Lennartsson, även han soldat på utbildningen.
Kommunikationen är också avgörande, soldaten i hytten har ständig kontakt med sina kollegor runt omkring.
– Vi måste veta var alla andra är.
Bättre uppsikt är alltså ett måste. Tyvärr är sikten oftast sämre än i en civil maskin – de välvda rutor som finns i moderna maskiner saknas i de militära entreprenadmaskinerna.
– Vi har så tjockt glas att det inte kan formas på det sättet, säger Bo-Anders Jansson.
Säkerhetsaspekterna innebär också att man aldrig åker ut själv, regmentet förbereder sig just nu för en insats i Mali (se artikel intill), 60-70 soldater och officerer ska åka ner i början av november och vid insatsen där kommer arbetet alltid att ske i en större organisaton.
– Andra förband kommer att skydda och bevaka området där vi jobbar.
Flera av de soldater som Entreprenad träffar i Eksjö kan tänka sig att sätta sig i maskinhytten även när den militära karriären en dag är över, enligt ledningen har rekryterna också alla möjligheter att göra karriär, det som förr kallades civilt meritvärde finns kvar i en annan form, förklarar Bo-Anders Jansson.
– Vi vill att man ska kunna nyttja kompetensen man fått även efter muck, därför ser vi till att de får de förarbevis som behövs, när de slutar har de arbetsboken fulltecknad med rätt antal timmar och alla bevis på att “det här kan jag”.
Ingenjörregementet har också civila kontaktpersoner, branschdagar och andra kontaktytor som ska göra det lätt att förse manskapet med de kunskaper som efterfrågas när de en dag lägger ner vapnen.
– Vi vill gärna ge dem det de behöver,även om vi kanske inte gör det förrän deras kontrakt gått ut!
Fotnot: I november beger sig både mannar och maskiner ner till ett konfliktfyllt Mali för att bygga en camp för 300 personer, läs mer här (klicka på länken). ———————————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.