Ett sekel av entreprenader
Ljungby. Gustav R Johanssons Åkeri är en institution i Ljungby vid det här laget.
– Jag är tredje eller fjärde generationen, det beror på hur man räknar, säger Per Johansson, vd, precis som pappa, farfar och farfarsfar före honom.
Ja, det beror på hur man räknar. Företaget firar nämligen 90-årsjubileum i år, men det är 107 år sedan Pers farfarsfar Frans startade Johanssons häståkeri i Älmhult.
– Vi räknar 90 år mest för att vi firade 50-årsjubileum 1974, då blir det svårt att hävda att man fyller 90 17 år senare, ler Per Johansson.
Häståkeriet startades 1907, 1921 flyttade Frans verksamheten till Ljungby där det fanns en hel del att göra.
– Det var taxiverksamhet men de körde också en hel del gods, till exempel kol, och pappersbalar åt grannen Smålänningen (lokaltidningen, reds anmärkning).
Frans son Gustav involverades i verksamheten så fort han blev gammal nog och han visade sig vara en driftig ung man. 1922, 16 år gammal, föll han för nymodigheten bilar och under en vistelse hos en morbror i Helsingborg lärde han sig köra lastbil och propsade sedan på att man borde komplettera häståkeriet med en motordriven enhet.
Pappa Frans tyckte dock att det dög bra med naturliga hästkrafter.
– Men när Frans sedan erbjöds köpa en lastbil gick han med på det som ett skämt och tyckte att ”om pojken kan köra hem den så tar vi den.”
Sagt och gjort, 1922 kom den första lastbilen till firman, en T-ford. Två år senare, 1924, trädde Gustav in formellt i firman eftersom han då lagligt fick köra lastbilen.
– Det är från denna tidpunkt vi räknar starten för företaget, berättar Per. Hästarna hängde med ett tag till men till sist måste till och med Frans erkänna att det fanns fördelar med den nya tidens fortskaffningsmedel.
Verksamheten fortsatte med far och son Johansson som enda anställda. I mitten av 1940-talet avled dock Frans efter en gengasförgiftning, sonen Gustav fortsatte på egen hand och när företaget blev aktiebolag 1956 fick firman namnet Gustav R Johansson Aktiebolag.
Några år senare tog guldåren vid, trots att det gått många år sedan den förödande stadsbranden 1953 var det först i slutet av decenniet och början av 1960-talet man på allvar började försöka bygga upp staden igen. Bygg- och rivningsuppdragen var många i Ljungby och Gustav R Johanssons Åkeri stod väl rustat, redan i slutet av 1940-talet hade Gustav investerat i grävmaskiner.
– Han insåg tidigt vilken potential det fanns i motordrivna bilar och maskiner, noterar sonsonen Per.
En egen täkt hade införskaffats några år tidigare och när det brakade loss på bygg– och rivningssidan var företaget tämligen ensamt om att ha resurser.
– Vi gick successivt över från åkeri till schakt- och anläggningsjobb, säger Per Johansson.
I början av 1960-talet startade man också en betongfabrik, ett vågspel som visade sig gå hem.
– Det började ploppa upp betongfabriker lite här och där på 1950-talet, och Gustav ville vara med. Men det gick trögt i början, det vanliga var att betongen platstillverkades på varje bygge, säger Per Johansson.
De stora maskinernas intåg i lilla Ljungby gick inte obemärkt förbi, tidningarna skrev om de gigantiska bandtraktorerna och det mullrade i arbetarleden.
– Gustav kallades ”brödtjuv” av grovarbetarna, han kunde gräva grunder mycket fortare med sina maskiner och när de blev av med jobbet hotade de honom med stryk.
Risken var dock störst att de misslynta arbetarna råkade illa ut.
– Han var snäll men samtidigt orädd och stark som en oxe, kommenterar Per Johansson.
Själv steg han in i firman 1983, lite av en slump.
– Jag hade utbildat mig till kemiingenjör och men fick inga napp när jag sökte jobb. Då fick jag erbjudande att ta över när vår betongansvarige skulle sluta, och jag tyckte att betong, cement och kemi hade tillräckligt många beröringspunkter så jag tackade ja.
Den blivande vd:n fick dock ingen gräddfil in i firman, han fick börja med att rensa formar och sålla grus på labbet, några år senare blev han driftsledare och jobbade sig uppåt med fokus på grus och betong.
Hans äldre bror Mikael hade klivit in redan 1980, även han är ingenjör – inom bygg och anläggning – och arbetade med fokus främst på entreprenadsidan.
Farfar Gustav R Johansson (där R står för Roubert) drev firman långt upp i åren, först när han började närma sig 80 trädde han tillbaka. Den som stod redo att ta över var sonen Lars-Göran, utbildad väg- och vatteningenjör som jobbat i familjeföretaget sedan 1950-talet.
Nu, i slutet av 1980-talet, hade företaget 45 anställda och var ett renodlat entreprenadföretag.
– Vi var helt beroende av lokalmarknaden i Ljungby då, vi var fullständigt dominerande här och även om vi anpassade parken efter konjunkturen var det rätt små variationer, säger Per Johansson.
De kommande åren blev dock besvärliga.
– Vi drev företaget vidare genom de eländiga åren i början av 1990-talet, minns Per Johansson.
Lars-Göran och hans svåger Sven-Holger lyckades gemensamt lotsa firman igenom den kraftiga nedgången och den efterföljande stagnationen, men de magra åren satte sina spår.
– 1994 var vi 20 anställda och hade en omsättning på 18 miljoner, sen började det öka långsamt och det blev lite bättre för varje år.
I slutet av 1990-talet var det dags för nästa generationsskifte. Bröderna Per och Mikael föreslog helt enkelt att de skulle ta över när pappa Lars-Göran nådde pensionsålder.
– Både han och Sven-Holger gick med på vårt erbjudande och de sitter fortfarande kvar i styrelsen, säger Per Johansson.
Familjen Johansson genomsyrar fortfarande firman, förutom Per och hans bror Mikael finns också kusinen Peter Johansson i företaget, de yngre börjar också knacka på dörren – Pers 25-årige son Gustav är nyutbildad byggingenjör och jobbar som arbetande arbetsledare och brorsonen Lars jobbar som anläggningsarbetare.
Frans, som föddes 1869 och tyckte att hästar dög nog så bra, skulle förmodligen inte ha trott sina ögon om han fick se hur hans häståkeri utvecklats på drygt 100 år, Per Johansson är dock övertygad om att farfar Gustav skulle ha varit stolt om han fick se företaget i dag.
– Vi har vuxit, de hade i och för sig 60 anställda på 1960-talet men då gick det åt mer folk – en grävmaskin kunde ta en kubik och en lastbil kunde lastas med tre kubik – i dag tar de 30!
Det har onekligen hänt mycket sedan 1920-talet, och ännu mer sedan 1907. Oavsett vad framtiden bär med sig står visionen fast.
– Vi ska vara ett entreprenadföretag som är större än i dag, som verkar i hela södra Sverige men fortfarande har en stark lokal förankring.
Fotnot: Läs mer om företaget och dess verksamhet i södra Sverige här (klicka på länken).
———————————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.