23948sdkhjf

Hösten är här när Löfven ändrar färg

Det är föga troligt att mittenpartierna är beredda att medverka i en regering som bland annat ska verka för höjd lastbilsskatt, ökad skatt på småföretag och ungas arbete samt avveckling av kärnkraften.
Man vet att det är höst när Löfven ändrar färg. Efter att ha klarat sig igenom hela valrörelsen utan att presentera ens en tillstymmelse till regeringsalternativ sitter nu Stefan Löfven med sin ”vinstlott”. Socialdemokraterna är Sveriges största parti, om än med ett väljarstöd långt under partiets målsättning. Första steget efter ”valsegern” är att vända ryggen till sina kamrater på vänsterkanten och i stället räcka ut en armbåge till mittenpartierna under parollen att någon måste ta ansvar för att det bildas en regering tillräckligt stark för att leda Sverige under de kommande fyra åren. Kanske något han själv borde ha tänkt på innan valdagen kom och med den ett svåröverträffat parlamentariskt kaos. Löfven står inför det faktum att oavsett hur han vänder sig kan det till och med bli svårt att lotsa regeringens budget genom riksdagen.

Löfven borde också vara medveten om att valet att satsa fullt ut på Miljöpartiet som första (och i skrivande stund enda) allierad dessutom innebär en stor risk att den ”fördummande” blockpolitiken befästs. Det är föga troligt att mittenpartierna är beredda att medverka i en regering som bland annat ska verka för höjd lastbilsskatt, ökad skatt på småföretag och ungas arbete samt avveckling av kärnkraften. Förutsättningarna för att ta tjänst som kryckor åt en haltande regering finns helt enkelt inte.

Dessutom kan det finnas en tanke på valdagen om fyra år. Socialdemokraterna skulle definitivt må bra av stöd från Centerpartiet och Folkpartiet, men för dessa stödpartier är risken stor att det kommer synnerligen surt efter vid nästa valtillfälle.

Att söka hjälp hos Vänsterpartiet känns inte heller som ett tänkbart alternativ. Med Sverigedemokraterna som vågmästare är risken uppenbar att förslagen från vänster allt som oftast möter tummen ner i riksdagen.

Ett för Löfven förmodligen säkrare alternativ skulle vara att också kasta ut Miljöpartiet och köra sin egen väg med lämpliga uppgörelser med övriga partier för att åstadkomma en politik som har någorlunda hyfsade chanser att överleva. Men det skulle förstås ske till priset av ett synnerligen irriterat Miljöparti som i likhet med Vänsterpartiet skulle känna sig snuvade på ministerposter som redan räknats in. Det troliga är i vart fall att en rent socialdemokratisk regering skulle ha betydligt större möjligheter att överleva än en regering som innehåller både S och MP.

Möjligen skulle det för Sverige allra bästa alternativet vara en koalition mellan S och Alliansen. Då skulle samtliga dessa medverkande partier onekligen ta ett ansvar för landet – om än med ett stort mått av risktagande, inte minst oklarhet över väljarnas framtida reaktioner.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.094