23948sdkhjf

Hotet mot ungdomen

Det finns gigantiska sprickor i det rödgröna blocket med avgrunder så djupa och breda att de knappast går att överbrygga ens med dagens moderna teknik.
När lagen om anställningsskydd antogs var det huvudsakliga motivet att sätta stopp för godtyckliga uppsägningar, enligt principen att en arbetsgivare per definition är ond. Helt klart är dock att lagen, som innebär att ingen får sägas upp utan saklig grund, skapar en trygghet för de anställda. Till och med så mycket trygghet att många inte vågar byta jobb och därmed riskera att vara den som först kastas ut om den nya arbetsgivaren hamnar i exempelvis ekonomiska svårigheter. Därigenom skapas en inlåsningseffekt som allt för ofta tvingar arbetstagare och arbetsgivare att fortsätta samarbeta även där båda parter egentligen vill gå åt helt skilda håll.

Än värre än inlåsningseffekten är utelåsningseffekten. Lagen om anställningsskydd är ett mycket bra skydd för alla som redan är inne i systemet, som redan slagit sig in på arbetsmarknaden. Men den tryggheten uppnås på bekostnad av alla som står utanför, exempelvis ungdomar, invandrare och långtidssjuka.

Ungdomsarbetslösheten varierar kraftigt, ofta från månad till månad, men mellan tummen och pekfingret talas det ofta om en säsongsrensad nivå kring 20 procent för åldern 15-24 år. Detta trots åtgärder som sänkta arbetsgivaravgifter för arbetsgivare som anställer unga och sänkt restaurangmoms – åtgärder som påstås ha genererat runt 80 000 nya jobb.

Detta vill nu Socialdemokraterna riva upp om de hamnar i regeringsställning. Föraktet mot de unga, svaga och invandrade lyser igenom när de först stänger dem ute genom lagstiftning och därefter vill riva upp åtgärder som under senare år mer än något annat bidragit till att en allt större del av dessa grupper får uppleva den glädje och stolthet det innebär att själv kunna klara sitt uppehälle. För de flesta är det också värdefullt att dessutom slippa ligga det offentliga till last. Det är bättre att själv kunna mata in skattepengar i statens och kommunernas kassakistor än att tömma dem på sitt innehåll.

Att Stefan Löfven fortfarande, bara några dagar före valet, ännu inte klargjort hur han tänkt sig rollen som statsminister och vilka utfästelser han ämnar göra för att få sina stödpartier med sig på resan är också oroväckande.

Vad flertalet riksdagspartier tänker om framför allt den svenska infrastrukturen framgår längre fram i tidningen. Ett parti har valt att inte svara alls, men i övrigt framträder såväl likheter som skillnader. Framför allt är det oerhört tydligt att det finns gigantiska sprickor i det rödgröna blocket med avgrunder så djupa och breda att de knappast går att överbrygga ens med dagens moderna teknik.

14 september avgörs framtiden för Sverige. Oavsett värderingar och partitillhörighet är det dags att ta sig till vallokalerna – om inte annat för att hålla soffliggarpartiet borta från regeringsmakten.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.063