Snårig schakt på Söder
Grävmaskinerna rör sig försiktigt mellan täta, sneda pålrader, nästa utmaning blir att gräva sig ned under och förbi ett palatsliknande och delvis upplyft hus. Trots att Citybanan till största delen sprängs fram krävs många komplicerade schakter.
Stockholm . Citybanan drar fram under Stockholm, större delen av de sex kilometer långa tunnlarna ska sprängas fram i berg, på några ställen är det dock traditionell grävning som gäller och 300 meter går i en sänktunnel under Riddarfjärden. En av passagerna som ska schaktas fram går under Södermalm, en 200 meter lång betongtunnel ska byggas genom Mariagårdstäppan och under Fatbursgatan. Området är folkrikt och arbetsplatsen är väl avspärrad. Bakom planken trängs maskinerna, marken de ska gräva upp är dessutom väl armerad, betongpålarna sticker upp i prydliga men sneda rader och det gäller att vara varsam.
– Det är lite trångt, konstaterar Jens Viklund, arbetsledare på Bäckström Anläggning.
Företaget började arbeta på projektet redan 2009 och har grävt sig ner en bra bit fram vid det här laget. Mindre sprängningar har genomförts även här, men de stora volymerna måste schaktas bort och när man nu ska arbeta under grundvattennivån krävs särskilda åtgärder.
– Stålkärnepålar slås ned till ett visst djup, därefter tätas pålarna med betong som sprutas ned med högt tryck, förklarar Jens Viklund.
Metoden att spruta ned betong med högt tryck i marken kallas för HPI.
– När allt är gjort med pålar, HPI och schakt till rätt djup så gjuts det en betongplatta/tunnel som bärs upp av pålarna som sitter nedslagna i marken, syftet är att täta marken så att inte grundvattnet kommer igenom.
Jens Viklund konstaterar att det blir väldigt trångt mellan pålarna, det tar därför längre tid att schakta. De större maskinerna går ofta bet, i stället får en inhyrd Bobcat på 3,5 ton “peta” mellan pinnarna.
– Den får rycka in när det är riktigt trångt.
Det går rätt bra att hålla undan för pålarna, även om det är lätt hänt att en slang kommer i kläm, hävdar han.
– Man får vara lite försiktig, men det har gått bra.
När man nått rätt djup kapas pålarna, stubbarna täcks sedan med massor för att man ska kunna arbeta vidare framåt, senare grävs de fram igen, finkapas och förses med “hattar”.
– Det har flutit på rätt bra, men det kräver ett bra samarbete, säger Jens Viklund.
Han har fem anläggare och sex maskinförare på plats: maskiner i tjänst är en Volvo L90 hjullastare, en Volvo 360 bandgrävare, en Doosan 140 bandgrävare, en Doosan bandgrävare 160, en Hitachi med långsticka samt en Doosan 225 bandgrävare.
Grävmaskinerna schaktar ur massor, en av dem – 360:an – är avsatt för att lasta överbliven betong från högtrycksgjutningen.
– Betongen är rätt vattnig, den får ligga och sedimentera sedan lastas den på lastbil och körs till Hummeltorp, kommenterar Jens Viklund.
Schaktet är djupt, man ska totalt 9-10 meter ner i backen, och maskinerna får samarbeta för att klara av logistiken. En Doosan 140 nere i gropen gräver sig framåt och tar materialet med sig så att det bildas en hög inom räckhåll för en Hitachi med långsticka som från sin position på gatuplanet många meter upp kan skopa upp materialet och lasta det på lastbil.
– Vi måste ha en långgrävare utanför gropen, annars går det inte, kommenterar Jens Viklund.
Arbetsplatsen är väl spontad, den omgivande marken och de många fastigheterna trycker på.
– Vi kan inte gräva bort för mycket, när vi grävt ner någon meter måste andra aktörer sätta hammarband och ankare så att det inte rasar in, förklarar Jens Viklund.
Sju entreprenörer med totalt över 100 man ska samsas i gropen, som dessutom är fylld med borriggar, minidumprar, grävmaskiner och andra typer av maskiner.
– Alla är beroende av varandra, innan de kan slå ner pålarna måste vi ha grävt undan, innan de har gjutit pålarna kan vi inte börja schakta, när vi ska schakta måste någon svetsa hammarband, och de kan inte svetsa förrän vi har schaktat lite…
Samordningen kräver god kommunikation.
– Vi har sex möten i veckan, utöver produktionsmöten och andra möten, ibland får man be någon flytta en maskin för att man ska fram, men det rullar på bra, säger Jens Viklund.
Transporterna köper man in av systerföretaget Bäckström Stockholm.
– Det varierar mycket ena dagen behöver vi sju lastbilar, den andra 20, säger Jens Viklund.
Lastbilarna kör in bergkross 0-63 och transporterar iväg schaktmassor och överbliven betong, ingången till den färdigschaktade tunneln mot Söder Mälarstrand fungerar som omlastningscentral, en inhyrd Hydrema 912D dumper kör in schaktmassor och tippar i en ficka, och det bergkross man köper in ligger i en hög bredvid. En hjullastare ombesörjer lastning och lossning.
Betongpålarna kräver varsamhet, något som ytterligare komplicerar projektet är att tunneln ska grävas fram under ett pampigt gammalt hus försett med emblemet ”Enkedrottning Josefinas stiftelse 1873”. Märkningen minner om Josefina, änkedrottning av Norge och Sverige. Hon grundade Josefinahemmet för drygt 140 år sedan och slog därmed två flugor i en smäll – konung Oscars gemål uppges ha haft ett stort socialt patos, den katolskfödda kungligheten var också mycket angelägen om att bevara sin tro och Josefinahemmet blev därför ett ståtligt fattighus för äldre katoliker i nöd. Med tiden utvecklades verksamheten till ett modernt äldreboende och 1988 flyttades hemmet från Björngårdsgatan till Bromma.
Kvar på Södermalm stod dock huset, och så gör det även i dag. Numera är det Citybanans byggare som har den åldrade skönheten i sitt våld, fastigheten vilar inte längre enbart på fast mark, ett jättelikt hål gapar under det gamla fattighuset, stora påltorn har tagit bjässen på sina axlar och under de salar där oavlönade ordenssystrar vårdade renläriga gamlingar myllrar det av mannar och maskiner. Tunneln ska gå under huset och vidare i en svag lutning ner mot den redan fördiggjutna delen som går mot Söder Mälarstrand och det är upp till Bäckström Anläggning att vidga det existerande hålet tillräckligt mycket.
Det dröjer dock innan man kan gå in med grävmaskinerna.
– De måste gjuta pålar även här, det ska svetsas och förberedas och sedan måste det tömmas innan vi kan gå in, förklarar Jens Viklund, som redan planerar för hur man ska kunna arbeta i det begränsade utrymmet.
– När vi går in under huset kan inte 225:an följa med, vi funderar på att låta fler men mindre maskiner göra jobbet, och att kanske låta en mindre dumper sköta transporterna. Vi får se, det är rätt länge kvar innan vi ens kan komma in under huset.