Kiruna. Var kommer alla grejer ifrån egentligen? Det är kanske inte bara barn som har en rätt dimmig bild av hur ett flygplan, en bro, en vanlig gaffel eller en tvättmaskin egentligen kommer till. För att råda bot på detta och visa vilken betydelse svensk industri har bjöd ett antal industriföretag därför in skolbarn till ett antal olika destinationer under ett par majdagar, satsningen benämndes ”Hej industrin” och det gick resor både till lastbilsfabriken, mjukostfabriken, pappersbruket etcetera.

1 500 sökte och resmålen blev snabbt fullbokade. Besöket i LKAB:s gruva blev det mest långväga, och det i särklass mest eftertraktade, ett tjugotal barn drog vinstlotten och kunde med föräldrar i släptåg borda ett specialchartrat flygplan med destination Kiruna.

Resan gick direkt från flygplatsen och dagsljuset ner i gruvmörkret och besöksgruvan på 540-metersnivån, en några kilometer lång tunnelfärd som väckte känslor hos stadsbarnen.

– Fett coolt!

Efter en snabb fika började föreläsningen, hjälmförsedda småttingar spetsade öronen när en kunnig guide förklarade hur järnmalmen format både Kiruna och det moderna svenska samhället, sedan följde en grundlig genomgång av gruvbrytning och de tillresta barnen fick mycket att fundera på, ingen hade någonsin varit i Kiruna förut och fick veta att staden föddes med gruvan, att malmkroppen är 80 meter bred, fyra kilometer lång och minst 2 000 meter djup och att gruvan i Kiruna inte är den enda, det finns gruvor i Malmberget och Svappavaara också.

Andäktigt lyssnande barn informerades om att den första malmen bröts 1898, att hela stan är i flyttagen på grund av sprickbildning, att man bröt malmen ovan jord i drygt 60 år, att man sedan tidigt 1960-tal sprängt sig allt djupare ner i berget och att LKAB bara har två procent av världsmarknaden men är en världsspelare när det gäller pellets.

Förläsningen fortsatte med tillredning, rasborrning och horisontella orter, barnen fick veta att åtta hål borras i solfjädersform, att hålen laddas med tre ton sprängmedel och att salvan går varje natt klockan halv två.

– Hörs det mycket?

Frågan är självklar, och visst hörs det, förklarar guiden.

– Jag hör det om jag är vaken, men vaknar inte om jag sover, det gör inte mina hundar heller.

Frågorna fortsatte. Var kommer sprängmedlet ifrån? En egen fabrik på området visar det sig, att sprängmedlet är som tandkräm eller hallonkräm var det förmodligen också få som visste innan.

Malmens väg från sprängt berg till pellets redovisades, barnen fick höra om störtschakt och förarlösa tåg, hur malmen skiljs ut från gråberget, mals och slungas till pellets som till sist bränns, kyls och lastas i malmtåg där varje lok drar 68 vagnar som rymmer 100 ton vardera. Tio tågsätt per dag lämnar Kiruna för vidare färd mot hamnarna i Luleå och Narvik där pelletsen går vidare ut i världen och kunderna.

– Det är där de smälts i masugnar och blir stål till bilar, bussar och bestick!

Barnen fick också chansen att se några av de vidunderliga maskiner som arbetar under jord.

– Det ser ut som en drake!

– Vad är det? En superbombsmissilavfyrare?!

Ett ortdrivningsggregat med tre armar väckte fantasin, det gick också bra att klänga runt på jättelika (och stillastående) eldrivna lastmaskiner, testa om järnmalmen verkligen är magnetisk, beskåda modellandskap med rörliga malmtåg i miniformat och beundra konstverk tillverkade av vackert skimrande borrkärnor.

LKAB har 4 000 anställda varav 800 under jord och företagets representanter gjorde sitt bästa för att sälja in gruvsektorn hos den yngre generationen.

– Det är världens största och modernaste järnmalmsgruva!

– Det är alltid myggfritt och det är alltid plusgrader här nere!

Vare sig man vill bli ingenjör eller operatör gäller det att gå i skola och läsa ordentligt, fick storstadsungarna veta.

– Sedan är det bara att komma hit och börja jobba, borra, skrota, spränga..

Bussen återvände sedermera upp i dagsljuset, barnen fick lunch och en avslutande inblick i LKAB:s omfattande verksamhet ovan jord. Dumprar och lastbilar surrade runt bussen när barnen skjutsades förbi betongfabriken, anrikningsverket, pelletsverken och de gigantiska gråbergshögarna som man redan för tio år sedan kunde ha byggt en åttafilig motorväg från Kiruna till Rom med.

Sista anhalten blev en tur upp på berget och en titt ut över Kiruna stad, det gamla dagbrottet och en blick bort mot Kebnekaise som dock inte syntes denna molniga dag. Några sista viktiga fakta att ta med hem och redovisa för klasskompisarna blev att pelletsugnarna eldas med australiskt kol, att LKAB producerar 26 miljoner ton pellets varje år, att siffran snart ska vara uppe i 37 miljoner och att Luossavaara numera är en slalombacke men att man bröt malm även där mellan 1920 och 1979. Barnen återvände därefter till Stockholm och Arlanda efter en lång dag, med helt nya kunskaper och en ovanlig upplevelse i bagaget.

ENKÄT

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.