Trafikverket städar upp
Vad krävs för att entreprenörerna ska komma hem oskadda från jobbet? Trafikverket vet inte riktigt ännu, men gör sig redo att införa ny teknik, skärpa kontrollerna och bli extremt tydliga i förfrågningsunderlag och kontrakt.
Trafikverket proklamerade i fjol att det kommande året skulle bli ett säkerhetsår, då extra fokus läggs på säkerhet i ett bredare perspektiv.
– Vi måste bli tydliga, vi sätter förutsättningarna och det gäller både arbetsmiljö och trafiksäkerhet, säger Ing-Marie Vestrin, säkerhetschef för underhåll på Trafikverket.
Hon har suttit snart ett år på posten, som nyinrättades i juni 2013, hon lyder direkt under verksamhetsområdeschefen och hennes uppdrag är att uteslutande arbeta med säkerhetsfrågor och lyfta in dem till ledningen.
– Det är på ledningsnivå sådana frågor hör hemma, säger Ing-Marie Vestrin.
Järnvägsfrågorna har dominerat det första året och hon konstaterar att det finns mycket som är bra.
– Det finns en otroligt stor kunskapsbank och engagerade parter. Det finns också ett bra samarbete med entreprenörerna.
– Men det finns förstås mycket att förbättra, det är helt klart! Trafikverket måste till exempel bli tydligare som beställare, både i förfrågningsunderlag och i kontrakt.
Trafikverket sätter agendan och måste, som beställare, föregå med gott exempel, hävdar Ing-Marie Vestrin.
– När vi är ute på arbetsplatskontroller kan vi se vad som fungerar, vad som inte fungerar och hur vi behöver hjälpa till. Vi har ett ansvar som byggherrar.
Enligt generaldirektör Gunnar Malm ska arbetskontrollerna, som i dag är aviserade, bli både fler och oaviserade. Ing-Marie Vestrin uppger att antalet arbetsplatskontroller 2014 blir detsamma som 2013, 450 på järnvägssidan och 900 på vägsidan. Hon ser kontrollerna som ett värdefullt verktyg och påpekar att det även finns annan kontrollverksamhet som kommer att bli mer omfattande under kommande år.
– Vi måste visa att vissa förhållanden inte är acceptabla och vara tydliga både mot entreprenörerna och mot våra egna representanter.
Alla parter måste dra sin del av lasset, och målet nås enbart om man samarbetar, påpekar hon
– För oss gäller det framförallt att våra förfrågningsunderlag måste vara helt korrekta, vi får inte vara otydliga med säkerhetskraven, vi har kunnat se att vi ibland haft en del oacceptabla skrivningar, det ska det bli slut med. Sedan måste motparten svara upp och ta sitt ansvar.
Trafikverket, Sveriges Byggindustrier och Svenska Design & Teknikföretagen lanserade i mars en gemensam handlingsplan där målet –noll olyckor i anläggningsbranschen – ska uppnås bland annat genom att förbättra säkerhetskulturen, förbättra ledarskapet, ställa andra krav i upphandlingarna och identifiera risker på ett bättre sätt.
Trafikverket har redan dragit igång arbetet, enligt Ing-Marie Vestrin tittar man till exempel på ett system för tillbudsrapportering, arbete pågår också för ökad spårsäkerhet.
De konkreta exemplen är få än så länge, men några finns.
– I somras infördes till exempel nya regler för tunga spårgående fordon, vi har också ställt tydliga villkor på att trafiken skall vara avstängd när man röjer snö på järnväg. Arbete med att skärpa kraven på hastighetsnedsättningar förbi arbetsplatser pågår också.
Märks det några resultat ännu?
– Vi har sett dramatiska skillnader när det gäller tillbudsrapporteringen, sedan vi skärpte reglerna för tunga fordon på spår har antalet gått ner från minst ett i veckan till kanske sex de senaste halvåret. Ingen olycka har heller inträffat.
Hon anser att behovet av nya regler är rätt litet.
– Vi har ett bra regelverk, men om en regel behöver förbättras gör vi naturligtvis det. I förfrågningsunderlag och kontrakt pekar vi på de regler som gäller, men vid behov lägger Trafikverket ribban ännu högre och begär att till exempel viss utrustning eller ett förstärkt skydd ska användas, utöver vad reglerna säger.
Om reglerna är bra, vad är det då som fallerar ute på arbetsplatserna?
– Det gäller att följa regelverket, jag tror att det faktiskt är mycket slarv, vi märker det när vi gör våra arbetsplatskontroller, säger Ing-Marie Vestrin.
Slarvet kan bestå i till exempel riskbedömningar som aldrig blev av eller material som lagts på fel plats.
– Där måste vi hjälpas åt och diskutera oss fram till en lösning.
Att bestraffa slarvet är ett alternativ.
– Man kan tänka sig en vitesmodell, där man får betala för de anmärkningar man får. Det bästa är dock att jobba i samverkan, alla är ju egentligen överens om att det viktiga är att alla ska komma hem från jobbet oskadda.
Hur långt har vi kommit om ett år?
– Det är nästan så att jag har lust att lova att vi med gemensamma krafttag har städat undan de vanligaste anmärkningarna vid våra arbetsplatskontroller, säger Ing-Marie Vestrin.
På vägsidan handlar det i dag mest om man lägger material, till exempel skopor, på farliga ställen och att man inte ställt upp längsgående skydd på rätt sätt. På järnvägssidan handlar det främst om uteblivna riskanalyser.
Om fem år då?
– Då hoppas jag att vi fått in en hel del ny teknik, det finns mycket ute i Europa som vi inte använder i Sverige, till exempel automatiska tågvarnare eller arbetsvagnar, det vill säga vagnar utan botten. Med sådana kan man ha full hastighet på spåret bredvid och ändå jobba säkert, säger Ing-Marie Vestrin.
Hon tror att det finns liknande teknik att dra fördel av på vägsidan.
– Det vill jag se om fem år.