Lättare mätt med tätare nät
Mätosäkerheten ska minska när Lantmäteriets nät av fasta referensstationer nu förtätas. Om några år, när det europeiska satellitsystemet Galileo är fullt utbyggt, ska det bli ännu lättare att mäta även i svåra miljöer.
Ett förtätat nät av mätstationer ska förbättra framförallt höjdsäkerheten.
För att gräva och bygga rätt måste man mäta rätt och det finns en hel uppsjö av avancerad mätutrustning att använda. Hur smarta verktygen än är kräver de exakta positioner, data som ofta levereras via det nationella nätet av fasta referensstationer, Swepos. Swepos har drygt 20 år på nacken och ska nu förtätas. Om några år ska det därför, i större delen av landet, vara högst 35 kilometer mellan stationerna i stället för dagens 70.
– Vi vill minska mätosäkerheten, säger Peter Wiklund, sektionschef för Swepos på Lantmäteriet.
Det är främst mätosäkerheten i höjd man vill förbättra.
– Det är ofta den som är viktigast vid infrastrukturbyggen.
Nätet har vuxit snabbt, vid starten 1992 fanns bara fem stationer, 1999 var antalet 24 och i dag består det svenska nätet av drygt 300 fasta stationer. 41 av dem är klassade som A-stationer som står på berg, övriga klassas som B-stationer, några av dem fungerar även som internationella stationer.
I början nyttjades nätet mest av Lantmäteriet själva och en del kommuner som var tidigt ute med att använda GPS i sin mätverksamhet. Med tiden insåg även andra aktörer nyttan med satellitsignaler.
– De senaste åren har det gått mycket mot maskinstyrning, bygg- och anläggning, vi har även sett ett ökat intresse från jordbruket där man vill kunna göra spikraka drag och alltid gå i samma hjulspår för att slippa överlappningar, kommenterar Peter Wiklund.
Lantmäteriet räknar med att utöka Swepos med ungefär 40 stationer per år. Arbetet påbörjades 2011, 2015-2016 ska man vara klar.
– Vi är klara i de södra delarna, nu går vi vidare med Dalarna, Värmland och Norrlandskusten.
I Norrlands inland lär det dock vara glest mellan stationerna även framöver.
– Dels finns det inte lika många användare där, dels finns det inte samhällen med 35 kilometers mellanrum, det blir väldigt kostsamt att ha stationerna i skogen, de sätts normalt på offentliga byggnader.
I andra delar av landet överträffar tätheten redan i dag 35 kilometer.
– I bland annat Göteborg, Stockholm, Kiruna och Sundsvall har vi bara 10-15 kilometer mellan stationerna, säger Peter Wiklund.
– Vi har förtätat nätet där i samarbete med Trafikverket, eftersom det finns flera stora infrastrukturprojekt som behöver stor mätnoggrannhet, i Kiruna handlar det till exempel om omdragningen av järnväg och väg, även LKAB använder sig av stationerna när de mäter sina deformationszoner.
Han utesluter inte ytterligare extraförtätningar om behov uppstår.
– Vi tittar till exempel en del på Skåne där det finns en del stora projekt på gång, säger Peter Wiklund.
Att förtäta nätet ska underlätta höjdmätningen, att kunna använda sig av fler satelliter ska också förbättra resultatet. Från början tog Swepos bara emot GPS-signaler, sedan 2006 finns Glonass med i leken och om några år får de cirka 30 amerikanska GPS-satelliterna och 24 ryska Glonassatelliterna förhoppningsvis sällskap av ett 30-tal europeiska Galileosatelliter.
– Just nu finns fyra satelliter uppe, två till ska skjutas upp i sommar och i höst ska fyra till upp, säger Peter Wiklund.
GPS och Glonass moderniseras också med nya satelliter och bättre signaler, flera satelliter att välja mellan ökar chansen att det finns tillräckligt med signaler även när förutsättningarna inte är de bästa, till exempel nära träd.
– Med Galileo kommer det att gå att mäta även i svårare miljöer, det såg vi när Glonass kom in. Det kommer att gå ännu snabbare att mäta, man kommer att kunna mäta på ännu svårare ställen, mätsäkerheten kommer också att bli några snäpp bättre, säger Peter Wiklund.
Lantmäteriet arbetar även på andra plan med att förbättra mätsäkerheten, till exempel genom att förbättra den nationella geoidmodellen med hjälp av bland annat nya tyngdkraftsmätningar.
– GPS-systemet använder en matematisk modell av jorden men för att få korrekta höjder vid GPS-mätning så behövs även en geoidmodell, modellen är en viktig komponent när det gäller att kunna mäta höjder så exakt som möjligt, säger Peter Wiklund.
Korrigerar man inte mätningarna med en bra geoidmodell så kan det bli fel när man till exempel lägger ner vattenledningar, vattnet kan då rinna åt fel håll i ledningen.
– Med Sweposstationerna monitorerar vi även landhöjningen i Sverige, det är viktigt inte minst längs Norrlandskusten, landhöjningen där är en centimeter per år, på tio år blir det en stor förändring. Men det är något som användarna inte behöver hantera eftersom det hanteras i nätverks-RTK-tjänsten säger Peter Wiklund.
Fotnot : Även solen är en potentiell störningskälla, på Swepos hemsida finns en jonosfärsmonitor som kan visa när det finns risk för störning. Monitorn finns numera även som app till mobilen.
FAKTA
SWEPOS
Lantmäteriets fasta nät av referensstationer för GNSS. Stationerna tar emot signaler från satelliter (både amerikanska GPS, ryska Glonass och i framtiden europeiska Galileo och kinesiska Beidou).
Tack vare signalerna ska man kunna bestämma positioner i realtid eller i efterhand, med centimeter- eller meternoggrannhet utan att upprätta egna referensstationer på arbetsplatsen.
GNSS
Navigationssystem som använder sig av satelliter för att fastställa ett objekts position.
Nätverks-RTK
RTK står för Real-Time Kinematic, och Lantmäteriets svenska term lyder ”relativ bärvågsmätning i realtid”.
Nätverks-RTK uppnås genom att låta flera permanenta referensstationer leverera de data de tar emot från navigeringssatelliter.
Signalerna sammanställs och tack vare de många avsändarstationerna ska eventuella signalstörningar kunna korrigeras så att de mätdata användaren får blir så rättvisande som möjligt.
Används bara en enda tillfällig mätstation handlar det om enkelstations-RTK.
Källa: Lantmäteriet.