Svårsprängt i Värtan
Gjuta först och skjuta sen? Strabag försöker hitta nya smarta lösningar för att hinna med i projektet som ständigt byter skepnad och där det alltid är bråttom – det nya kraftvärmeverket i Värtahamnen.
Stockholm . Fredagsfeeling är något somliga kan unna sig, På Strabags projekt i Värtahamnen gäller det dock att behålla skärpan, innan någon ens får tänka på att göra helg ska ett komplicerat genomslag ske i det som ska bli ett 22 meter djupt bergschakt.
– Vi har redan sprängt underifrån, och 2,5 meter uppifrån, det som fattas är en 6-7 meter tjock bergplugg, säger Magnus Gunnarsson, Strabags entreprenadchef för berg och grundläggning när Fortum bygger ett nytt kraftvärmeverk i Värtahamnen.
En grävmaskin lyfter ner sprängmatta efter sprängmatta, Allan Madsen tar emot dem och har många ögon på sig när han placerar ut dem enligt sprängarbasens anvisningar. Det är bråttom, med två fasta sprängtider gäller det att salvan verkligen går klockan elva, annars måste man vänta tills klockan slår 14.
Trots att sprängningarna inte är fullföljda har schaktet redan försetts med en prydlig betongkrage, en grund för den byggnad som ska omge schaktet när det är i drift.
– Det är enklare att göra betongjobben när man har något att stå på än att göra det från botten av ett 22 meter djupt schakt, konstaterar Magnus Gunnarsson.
– Vi har också gjutit en bottenplatta längst ned och skyddat den med sten, stockmattor och sand, när allt är utrensat har vi en färdig betongkonstruktion i botten.
Att spränga nära befintliga betongkonstruktioner kräver kunskap.
– Det måste till skickliga yrkesmän, ett sånt här jobb kan man inte sätta vem som helst på, säger Magnus Gunnarsson.
I det här fallet är det Uppländska Berg som fått äran.
– De utför alla ovanjordssprängningar, underjordssprängningarna gör vi i egen regi, det är ju lite av Strabags spetskompetens, säger Magnus Gunnarsson.
Sprängmattorna är utlagda , och sista man hissas upp ur gropen. Någon minut senare har folkmassan tagit skydd, signalen ljuder och salvan går. När alla nyfikna återvänder gapar ett stort hål ner i underjorden och sprängmattorna ligger halvt begravda under stora stenblock.
Betongkragen står kvar i all sin prakt och den försågade schaktväggen är prydligt slät. Det krävs en del skrotning, men Magnus Gunnarsson betecknar genomslaget som lyckat.
– Det gick mycket bra, nu ska vi skrota, lasta ut och såga upp den andra delen av pluggen så att vi kan spränga ut det sista.
Flisschaktet ska bli en del i den logistikkedja som krävs för Fortums nya kraftvärmeverk. Biomaterialet ska komma på båt till en pir, tömmas ner i flisschaktet och sedan gå på band i ett tunnelsystem fram till pannan.
Strabag ska grundlägga och bygga den nya piren, spränga ut både flisschaktet och pannhusschaktet och bygga ungefär en kilometer tunnel under jord. De ska också renovera en kaj och förstärka ett oljelager som ska bli en del av det underjordiska transportsystemet.
Kontraktet skrevs i december 2012, någon månad senare var Strabag på plats för att spränga ut det 90 meter breda, 60 meter långa och tolv meter djupa pannhusschaktet.
– Vi började med att riva befintliga byggnader och sätta spont för att stabilisera gropen, säger Joakim Rehnberg, Strabags platschef för berg- och tunnelarbetet.
Därefter grävde man ut 70 000 kubikmeter jord, varav en stor del var förorenad, och förberedde för sprängningen, ett uppdrag som var mer än delikat med beställaren Fortums huvudkontor, det befintliga kraftvärmeverket, en livligt trafikerad väg samt bostäder som närmsta grannar. Även här hade schaktet dessutom försetts med betongkrage inför kommande byggen.
– Det var oerhört vibrationskänsligt så vi använde små salvor, tät borrning och elektriska sprängkapslar så att vi kunde kontrollera detonationerna, vi gjorde också en del provsprängningar så att vi visste att vi hittat rätt, säger Magnus Gunnarsson.
– Men det gick som vi hade tänkt, det blev ett och annat övertramp men ingen dramatik.
Mellan flisschaktet och pannhusschaktet ska det byggas tunnlar. Den 200 meter långa flistunneln går från flisschaktet till ett gammalt oljelager, medan pannhustunneln, även den 200 meter lång, går från oljelagret till pannhuset.
– Vi började på tre fronter rätt omgående, säger Joakim Rehnberg.
Restriktionerna var hårda.
– Här finns massor av ställverk, reläer, generatorer med mera, först fick vi helt vansinnigt satta vibrationsvärden att följa, utrustningen själv alstrade mer vibrationer än sprängningen, säger Magnus Gunnarsson.
Efter lite förhandlingar kunde Strabag visa att arbetet kunde genomföras på ett säkert sätt med lite högre värden.
– Vi gick från 2,5–3 meter per salva till 5-5,5 och det har inte inneburit några problem, säger Magnus Gunnarsson.
Flistunneln byggs i två ”plan”.
– I den övre tunneln ska fliset gå på band, den nedre ska fungera som servicetunnel, säger Joakim Rehnberg.
Den övre tunneln ansluter till det gamla oljelagrets övre del. Det 350 meter långa, 18 meter breda och 32 meter höga lagret byggdes på 1960-talet och måste delvis förstärkas, Strabag kommer bland annat att utföra en del strossning och vidga den befintliga tunneln så att de installationer Fortum behöver får plats.
Tunnelbyggarna har fått samsas om utrymmet, ovan jord bygger Stockholms Stad ut hamnen precis intill tunnelbygget, under jord ska man hålla undan för koltransporterna till Fortums befintliga kraftvärmeverk.
– Verket är i drift dygnet runt och kolhanteringen har alltid företräde, vi passerar genom deras kollager med våra maskiner och bilar och gör också en del genomslag in i lagret, säger Joakim Rehnberg.
Strabag spränger tre gånger i veckan på fasta skjuttider. Vid varje sprängning tar man sig fem meter längre fram och utlastningen görs med fem lastbilar dagtid och tre dumprar nattetid.
– Vi tar ut totalt 90 000 kubikmeter eller 300 000 ton ur tunnlarna, varje lastbil tar 17 ton och dumprarna tar 30 ton, säger Joakim Rehnberg.
Förutom flistunneln och pannhustunneln bygger Strabag även ett tillfartssystem som ska göra det möjligt att nå de underjordiska faciliteterna med bil.
– Vi bygger totalt en dryg kilometer tunnel, nu har vi ungefär 100 meter kvar att spränga, säger Magnus Gunnarsson, som räknar med att sprängningarna kommer att slutföras i maj och att man ska vara helt avvecklade från tunnlarna till semestern.
Tunnelberget återanvänds i närområdet.
– Större delen av de 90 000 kubikmeter vi sprängt ut för tunnlarna har krossats och återanvänts i bygget av Norra Djurgårdsstaden, vi har skickat dit totalt 112 000 ton, säger Joakim Rehnberg.
En del har dock fått stanna på hemmaplan.
– Flistunnelns övre del ansluter till oljelagret 30 meter upp i luften, vi körde därför inte bort något berg alls under det första halvåret, istället lade vi in det i högar i oljelagret så att vi når upp att jobba, förklarar Joakim Rehnberg.
Arbetet med piren har pågått parallellt med schakt- och tunnelsprängningarna.
– Vi har muddrat totalt 7 000 kubikmeter bottensediment och sprängt bort 6 000 kubikmeter berg, säger Magnus Gunnarsson.
Borrningen skedde från flottar, sprängmassorna och sedimentet grävdes upp med mudderverk och gick sedan via pråm och lastbil till tipp.
När det var färdigmuddrat i fjol (muddring får bara ske fram till april månads utgång) riggade byggarna om arbetsplatsen för pålning. Sedan dess har totalt 130 stålpålar, 20-55 meter långa och med en diameter på 600-900 millimeter, slagits ned i sjöbotten.
Pålarna anlände i 12-metersbitar på båt från Turkiet, de svetsades ihop i en tillfällig fabrik på plats och skarvas sedan ihop i vattnet, stagborras och spänns upp för att sedan armeras och gjutas. De gjutna pålarna gjuts därefter samman i ett balksystem som sedan gjuts ihop till ett däck med plan yta.
Betongmassorna levereras av Värtangrannen Färdig Betong, totalt 700 prefabricerade element kommer dessutom på lastbil.
– Det är filigranelement som vi använder som kvarsittande form och gjuter emot, det spar in mycket formarbete, säger Magnus Gunnarsson.
Den 200 meter långa piren börjar ta form, ute i vattnet väntar de sista pålraderna på armering och gjutning. Piren ska också anslutas till den 75 meter långa gamla kajen som ska bilas ned och få en nygjuten krönbalk.
– Den sista pålen slogs ned förra veckan och vi siktar på att bli klara med piren i september, tidigare än det var tänkt från början, säger Magnus Gunnarsson.
Även pannhusschaktet överlämnades i förtid.
– Vi överlämnade schaktet två månader tidigare än det ursprungligen var tänkt, säger Magnus Gunnarsson.
Beställaren har velat forcera arbetet av flera skäl och Strabag fick tidigt frångå de tänkta 40-timmarsveckorna ovan jord. I dag körs betongarbetena i tvåskift 0630-2400 på vardagar och i åttatimmarsskift på lördag och söndag. Även muddringen krävde tvåskift och sjudagarsvecka.
– Bergarbetet körs 0630-2200 plus ett nattskift med reducerat manskap, men det är mer normalt eftersom utrustningen är dyr och måste utnyttjas maximalt, säger Magnus Gunnarsson.
Han betecknar projektet – som är en utförandeentreprenad- som ett traditionellt bergjobb, med ovanligt många utmaningar. Det har till exempel blivit avsevärt fler förändrings-PM jämfört med ett vanligt projekt.
– Det speciella har varit den höga intensiteten, det är ett ovanligt komplext anläggningsprojekt och det har därför blivit väldigt många förändringar.
FAKTA
Kraftvärmeverket
Fortum bygger ett biobränsleeldat kraftvärmeverk för 4,4 miljarder kronor i Värtahamnen.
Strabag ska bygga ett flisschakt, ett pannhusschakt, två tunnlar på vardera 200 meter, 600 meter tillfartstunnel, 70 meter koltunnel, en 200 meter lång pir samt renovera en 75 meter lång kaj och förstärka och modifiera ett befintligt oljelager.
Bygget påbörjades i januari 2013.
Det nya verket ska tas i drift 2016.
Siffror
95 000 kubikmeter bergschakt för tunnel och bergrum.
40 000 kubikmeter bergschakt ovan jord.
6 000 kubikmeter bergschakt under vatten.
40 000 kvadratmeter sprutbetong.
70 000 kubikmeter jordschakt för byggnad.
13 000 kubikmeter muddring.
3 000 kvadratmeter spont.
130 stycken 20-55 meter långa stålpålar på vatten (600-900 mm i diameter).
7 000 kubikmeter betong till den 200 meter långa piren (700 prefabricerade betongblock).
Medverkande
Totalt 80-100 personer har sysselsatts på projektet, främst Strabags egen personal.
Bland underentreprenörerna kan nämnas EW Schakt, Uppländska Berg, Från Stan Byggnads AB och Märsta Förenade frakt, som står för alla transporter.
Sprängningarna under jord utförs av Strabags egen personal, ovanjordssprängningarna står Uppländska Berg för.
Maskinpark
Vid piren har en Liebherrgrävare på 100 ton, en spontmaskin, ett mudderverk, stagborrmaskiner, bilningsmaskiner etcetera fått göra sitt.
Nere i tunnlarna har man två borriggar, två enheter för sprutbetong, en injekteringsbil, en laddningsbil, en arbetsplattform och två större lastmaskiner (en Caterpillar 988 och en gruvlastare från Sandvik.)
Ett 15-tal lastbilar krävdes för pannhusschaktet, då fick också en 50-tons grävmaskin rycka in. I början av april hade man tre dumprar och sex lastbilar i arbete.