Kritiserad standard omprövas
Den svenska standarden för vibrationer ska revideras och en hel del talar för att den avståndsbaserade svenska modellen kommer att bytas ut mot en frekvensbaserad variant.
– Det har kommit en hel del kritik mot den gamla standarden, den anses ha svårbestämda parametrar, till exempel när det gäller pålgrundläggning. Den vetenskapliga bakgrunden anses också vara tveksam till exempel finns undermarkssprängningar och undermarksanläggningar inte med alls, förklarade Mathias Jern på Nitro Consult på årets Bergsprängardagar.
Den befintliga standarden infördes för 25 år sedan och härstammar i stor omfattning från mätningar och undersökningar som gjordes på 1940- och 1950-talen.
– Man konstaterade 1989 att värdena inte fungerade på stora avstånd och justerade därför nivåerna för berg, lera och morän beroende på vilket avstånd det handlar om.
Eftersom det kan vara svårt att avgöra hur mäktigt ler- eller moränlagret är kan det vara svårt att komma fram till ett rimligt värde, förklarar Mathias Jern. Han konstaterar också att Sverige är rätt ensamma om att ha en standard som bygger på avstånd.
– Den är ”internationellt ovanlig”, det är bara Finland som har en liknande standard.
Den vanligare varianten är att basera standarden på frekvens.
– Det finns bra forskningsdata till stöd för en sådan standard, teoribildningen är hyfsad, både ovan och under jord. Nackdelen är att det kan vara svårt att bestämma frekvensen.
Norge införde en ny standard 2012 och tog då steget från en avståndsbaserad till en frekvensbaserad regeluppsättning. Enligt Mathias Jern har SIS-kommittén funderat i liknande banor.
– Det verkar intressant med frekvensbaserad standard, det skulle underlätta och ta bort många problem, inte minst för att man då får med underjordssprängningar.
Det finns dock ingen tidplan för ett eventuellt byte och innan det ens kan komma på tal krävs omfattande försök, förklarar Mathias Jern.
– Allt erfarenhetsmaterial vi har är baserat på avstånd och undergrund. Det är viktigt att det går att räkna på, att man som sprängare kan tolka reglerna och att de inte blir alltför komplicerade.