Med målet som lockvara
Redan i dag sysselsätter drygt en miljon småföretag bortåt två miljoner personer. Med förnuftigare spelregler skulle de anställda vara fler – betydligt fler.
I allmänhet delas vägen mot huvudmålet in i etapper, så kallade delmål, vilket kan göra vägen fram mer begriplig samtidigt som delmålen i allmänhet känns betydligt lättare att uppnå. Om målen är specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidsbestämda kan det mycket väl leda till OS-guld, inträde till universitetet, viktminskning eller minskad arbetslöshet.
Det sistnämnda har Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven tagit fasta på och har nu satt upp målet att den svenska arbetslösheten ska vara lägst i EU år 2020. Men här har han gett målet ett nytt syfte – nämligen att plocka hem en lättvunnen retorisk poäng inför det kommande valet i höst.
Målet är välvalt. Det finns absolut ingen som har något att invända. Det stöds garanterat av 100 procent av den svenska befolkningen. Målet är specifikt, det är mätbart, det är accepterat och tidsbestämt. Huruvida det är realistiskt kan i och för sig diskuteras, men varför inte? Det borde vara fullt möjligt. Målet känns dessutom extra angeläget eftersom dagens höga arbetslöshet i stor utsträckning drabbar ungdomar och invandrare.
Och här är finessen med Stefan Löfvens utspel. Genom att peka på ett problem och ange en tidpunkt när problemet i vart fall ska vara betydligt mindre vill han få svenska folket att tro att det är den politik som bedrivs av hans parti som snabbast leder till målet.
Och här börjar det synas en del sprickor i fasaden. En av de åtgärder som Socialdemokraterna föreslagit är att avskaffa halveringen av restaurangmomsen, en åtgärd som, enligt branschföreningen Visita, resulterade i cirka 8 000 nya jobb under 2012, till stor del ungdomar och personer födda utanför Sverige.
Socialdemokraterna vill också höja arbetsgivaravgiften för ungdomar, något som skulle höja företagens årliga kostnader med 19 miljarder kronor – vilket motsvarar drygt 64 000 heltidstjänster, enligt Centerpartiet.
Dessutom svajar partiet betänkligt vad gäller rot- och rutavdragen som visat sig vara synnerligen lyckade instrument i ambitionen att få bort svartjobben från den svenska arbetsmarknaden. Här kan dessutom Socialdemokraterna räkna med mycket starka påtryckningar från Vänsterpartiet som är än tydligare i sin kritik.
Stefan Löfven – och framför allt Sverige – skulle tjäna på att retoriken stoppades längst ner i papperskorgen och att man i stället hämtade in kunskap från dem som verkligen vet vad som behövs för att skapa sysselsättning – småföretagarna. Småföretagarna håller sig på sin hemmaplan, skapar sysselsättning på orten och är många – väldigt många. Av Sveriges ungefär 1,1 miljoner företag är det bara 20 000 som har mer än 20 anställda.
Enligt småföretagarna själva är de största hindren för nyanställningar sjuklöneansvaret och arbetsgivaravgifterna. Högt upp på krångellistan är också ett svårhanterligt regelverk, lagen om anställningsskydd, 3:12-reglerna och beskattningen av riskkapital.
Redan i dag sysselsätter drygt en miljon småföretag bortåt två miljoner personer. Med förnuftigare spelregler skulle de anställda vara fler – betydligt fler.