Moderna metoder skonar fornfynden
Med styrd borrning genom berget hoppas ledningsbyggarna hålla undan både för dåligt berg och forntida eldstäder när Vallentunas utkanter får ett nytt vatten- och avloppssystem.
3
Bilder
Johan Eriksson, Styrud. Daniel Rönnholm, Roslagsvatten. Bilden tagen i Upprätta Lingsberg, Vallentuna, 15 oktober 2013. Foto: Ulrika Andersson, Leveranstidningen Entreprenad Johan Eriksson och Daniel Rönnholm samarbetar i Vallentuna.
Vallentuna . Några kilometer utanför centrala Vallentuna ligger Upprätta Lingsberg, ett litet område med knappt 50 fastigheter. Det är höstlugnt i det skogklädda området, det är knappast fler än brevbäraren och hundrastande lokalbefolkning som normalt trafikerar den lilla grusvägen. Denna höst får de dock trängas med grävmaskiner, borriggar och lastbilar – 1,8 kilometer rör ska ner i backen när fastigheterna, som uppskattningsvis till 70 procent består av permanentbostäder och 30 procent av sommarstugor, får ett nytt vatten- och avloppssystem.
– Det ska förberedas för fler permanentbostäder, men man vill också lägga nytt för att skona Angarnssjöängen som är känd för sina fåglar, förklarar Daniel Rönnholm, rörläggare på Roslagsvatten, det kommunalt ägda bolag som står för vatten och avlopp i området.
Men det är inte bara att gräva och vara glad här i den uppländska skogen. Vallentuna har anor, redan för över tusen år sedan byggde man en kyrka här, vikingaspåren är många men trakten har varit bebodd betydligt längre än så.
När man började schakta i Upprätta Lingsberg dröjde det därför inte länge förrän förfäderna gav sig till känna.
– Man har hittat både eldstäder och benrester, säger Daniel Rönnholm.
Fornfynden innebar schaktövervakning, ska det grävas alls måste en representant från Länsmuseet finnas på plats för att kontrollera massorna.
– Man får bara ”krafsa” fem centimeter i taget till dess att man tagit sig någon halvmeter ner, säger Daniel Rönnholm.
Roslagsvatten började sitt uppdrag redan tidigt i vintras. Med en grävmaskin och en lastbil började man lägga ner ledningar - i februari?!
– Det byggde faktiskt på att det var vinter, vi började på ett väldigt vattensjukt område och fick tillverka tjäle genom att packa marken så att den kunde frysa, säger Daniel Rönnholm.
En 1,2 kilometer lång överföringsledning till det kommunala nätet byggdes redan för tre år sedan, den grävdes och sprängdes ner genom skog och mark. När man skulle börja ta sig an bostadsområdet insåg man dock att schaktning och sprängning inte skulle fungera.
– Man måste skydda fornminnena, det är också väldigt mycket berg här, säger Johan Eriksson, arbetsledare på Styrud, som fått uppdraget att borra sig 850 meter igenom området.
– Styrud borrar huvudstråket och vi har hand om alla anslutningar till fastigheterna, vi schaktar och spränger oss fram, det är lite bökigt logistikmässigt eftersom alla vägar är återvändsgator som alltid måste vara farbara, vi har fått flytta massor till och från tillfälliga upplag för att klara av det, säger Daniel Rönnholm.
Totalt ska alltså knappt två kilometer ledning ner i marken. Styrud, som kom till platsen i början av augusti, ska borra sig igenom 850 meter berg och har fått blanda och ge när det gäller hur man ska ta sig fram.
– Vi använder hammarborrning när det är mer blandat material, säger Johan Eriksson.
Hammarborrningen sker genom att första schakta en nio gånger tre meter stor grop, därefter lyfts en stor balk ned som sedan borrar in sex meter långa stålrör in i backen med hjälp av luft.
Rören svetsas sedan ihop och borras längre in i marken.
– Det längsta hammarborrade hålet är 55 meter långt, säger Johan Eriksson.
120 meter hammarborras . Övriga 730 meter består av mer eller mindre bra berg.
– Där styr vi borrningen med vår egen Styrorockmetod, säger Johan Eriksson.
Genom att styra borren genom berget ska man kunna lägga rören precis på rätt ställe. Metoden kräver stor finess, en grop grävs ned till frostfritt djup. Sedan vidtar pilotborrningen där ett speciellt Styrorock-huvud borras igenom berget. Bakom borrkronan sitter ett så kallat ”dog leg”, en böjbar stång som gör det möjligt att kröka hålet ett par grader.
På borrhuvudet sitter dessutom en datasensor som kommunicerar med en dosa som bärs ovan jord. Den dosan kommunicerar i sin tur med en dosa på borriggen så att borroperatören får kunskap om när det ska svängas och när det ska borras rakt fram.
– En utsättare har först mätt in markförhållandena och lagt in dem i ett dataprogram, sen går man med en dosa ovanför borrhuvudet så att man kan se när man till exempel ska träffa av en servis, styrningen sker med spakar på maskinen, säger Johan Eriksson.
Skulle piloten segla iväg åt fel håll märks det direkt.
Pilothålet är 165 millimeter i diameter. Vid behov ryms borrhålet upp ytterligare.
– I det här hålet har vi dragit in ett skyddsrör på 140 millimeter, vi behöver därför inte rymma upp det mer, kommenterar Johan Eriksson.
Andra hål ryms upp, i ett eller flera steg, till önskad dimension när piloten och stängerna dras tillbaka.
– De ska rymma grövre rör och behöver vara 250 millimeter i diameter.
Längden varierar, det längsta styrt borrade hålet på Vallentunaprojektet är 15 meter långt.
Styrud är i full färd med att borra sig igenom området när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på i mitten av oktober. Just denna dag väntar vattenförlustmätning.
– Berget är dåligt och vi måste se om det finns sprickor, kanske måste vi injektera pilothålen innan vi rymmer upp dem, säger Johan Eriksson.
Måste borrhålen injekteras pumpas och trycksätts betong in, betongen får krypa in i eventuella sprickor och när den brunnit får man borra upp håligheten igen.
– Det är väldigt varierande kvalitet på berget här, från väldigt hårt till väldigt löst, vi ska därför kontrollera berget på nästan alla sträckor, säger Johan Eriksson.
En eventuell injektering oroar honom inte, och han konstaterar att projektet förlöpt utan större problem.
– Det har rullat på bra och vi räknar med att vara klara i mitten av november.
Roslagsvatten har två grävmaskiner, en lastbil och en bergsprängare på plats. Styrud nöjer sig med två maskiner, hammarborrningen sköts av en specialbyggd rigg och en Ditch Witch 4020 sköter den styrda bergborrningen.
– Det går att bygga om den så att man kan använda den till exempel för AT-borrning (all terrain), det tar kanske en halv dag. För att använda den för Styrorock behöver vi få igenom luft för att kunna styra borrningen i berg, vi måste också sätta på en del mätare, förklarar Johan Eriksson.
Med AT-borrning tar man sig också igenom det mesta, men bara rakt fram och betydligt långsammare.
– Styrorockborrningen går fortare, då tar vi oss fram 30-60 meter på en dag, säger Johan Eriksson.
Styrud har själva tagit fram metoden att styra genom berg.
– Vi har nog använt den i 4-5 år och det blir mer och mer Styrorockborrning, säger Johan Eriksson.
Han anser att metoden lämpar sig där det är svårt eller tidskrävande att spränga bort berget.
– Det går ofta betydligt fortare med styrd borrning
Daniel Rönnholm ser också stora fördelar med styrd borrning.
– Det är en väldigt bra metod om förutsättningarna är de rätta.