23948sdkhjf

Gruvavfall med guldkant

Det finns både guld och sällsynta jordartsmetaller som inte tas till vara i det som i dag betraktas som avfall från gruvorna. Om även dessa fyndigheter utnyttjas kan gruvornas påverkan på miljön minskas, enligt Christina Wanhainen, biträdande professor vid Luleå Tekniska Universitet.


Basmetallmalmer innehåller ofta metaller av helt annat slag, metaller som trots högt värde bedöms finnas i för små mängder eller i för komplicerade blandningar för att vara ekonomiskt försvarbara att utvinna. Det är dessa låghaltiga förekomster som Christina Wanhainen nu riktar blickarna mot.

Forskningen bedrivs bland annat i Aitik, primärt en koppargruva, men där det också utvinns ungefär ett och ett halvt ton guld varje år, vilket gör att anläggningen betraktas som en av Europas största guldgruvor.

Christina Wanhainen konstaterar dock att ungefär hälften av guldet samt bland annat kobolt finns kvar i det avfall som består av mineralet pyrit. Problemet är att man inte vet hur de värdefulla metallerna ska utvinnas från pyriten.

– EU-målet att öka Europas reserver på vissa metaller – bland annat sällsynta jordartsmetaller som finns i låga halter i svensk malm och där vi är beroende av import från Kina – kräver att vi vet mer om hur metallerna sitter i malmkroppen. Då kan vi styra om anrikningsprocesserna och utvinna fler metaller mer effektivt, säger Christina Wanhainen.

Tillsammans med kollegan Glenn Bark använder hon sig av mikroanalytisk teknik för att karaktärisera malmer och studera var och hur guld och andra låghaltiga metaller sitter i olika malmtyper.

– Det handlar om kostnadseffektivitet, men också om att se på gruvdrift på ett sätt där miljön och bättre nyttjande av naturresurser är i fokus, säger Christina Wanhainen.

Budskapet är att en mer komplett utvinning av metaller från både aktiva och stängda gruvor minskar miljöbelastningen samtidigt som det minskar behovet av att öppna nya gruvor.
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.078