Rena rama Rysslandsfebern
Stockholm. Det har gått fort för Volvo CE:s ryska återförsäljare Ferronordic Machines. Företaget grundades 2010 och tog då över 150 anställda och sex anläggningar från Volvo, som tidigare skött försäljningen på egen hand i stora delar av landet. Tre år senare har företaget 700 anställda på 75 platser relativt väl spritt över hela Ryssland och målet är att ha 100 anläggningar 2015.
– Det har varit en enorm expansion, säger Lars Corneliusson, vd och delägare i Ferronordic Machines.
Han konstaterar att det byggs mycket i Ryssland, och mer blir det, siar han.
– Den ryska marknaden är rätt underutvecklad, det byggs mycket men inte tillräckligt, till exempel är vägnätet undermåligt, det måste byggas mycket även för råvaruutvinning, till exempel guld och gas.
Landet måste satsa rejält på infrastruktur, hävdar Lars Corneliusson.
– Det finns en direkt koppling mellan ekonomisk utveckling och infrastrukturinvesteringar, Ryssland har haft problem med att se den kopplingen tidigare men nu finns den.
Jätteprojekt som OS i Sotji 2014 och världsmästerskapet i fotboll 2018 kräver vägar, stadion, järnvägar med mera och Lars Corneliusson förklarar att prestigeprojekten har blåst bort de tvivel den ryska regeringen möjligen haft när det gäller att satsa.
– Hela världen tittar, de inser att de måste satsa på infrastruktur, det är inget snack längre. Och då vill vi vara en del av det.
Han räknar med många fler projekt framöver.
– Det kommer att behövas många maskiner, ett enastående paket med infrastruktur är till exempel planerat innan fotbolls VM 2018.
Lars Corneliusson uppger att Volvo har ett bra grepp om den nordvästra delen av landet.
– Vår strategi är behålla fotfästet i nordväst och expandera i de regioner vi inte är så starka på.
Att växa kräver många nyanställningar. Den tekniska kompetensen är traditionellt hög i Ryssland, teknisk utbildning ger status och det underlättar rekryteringen, förklarar han.
– Ändå är det svårt att få tag i folk, vi vill ha ambassadörer som kan sälja vårt koncept där man erbjuder lösningar där kundens lönsamhet står i fokus. Vi tar därför hellre unga människor som vi kan utbilda än äldre, erfarna som saknar förståelse för hur vi vill jobba, bara i år har vi haft 45 000 utbildningstimmar för våra anställda.
2012 sålde Ferronordic Machines 1 400 maskiner. En siffra som ska överträffas, företaget har siktet inställt på en betydligt högre marknadsandel och Lars Corneliusson ser inga direkta hinder för att uppnå målen.
– Det är kopplat till den allmänna ekonomiska utvecklingen, Ryssland är beroende av ett högt oljepris och visst kan yttre faktorer påverka. Jag har dock svårt att se att inre faktorer, som vår egen strategi, skulle kunna hindra oss.
Redan i dag är 80 procent av de maskiner som säljs i Ryssland importerade.
– En del av de som köper importerat vill ha enklare och billigare kinesiska maskiner, men de är inte våra kunder, kommenterar Lars Corneliusson.
Infrastruktur och traditionell anläggning är en tung del i Ferronordic Machines portfölj, därutöver har man 10-15 procent skog och 20 procent gruvor.
– Vi satsar på att öka gruvsidan, där har vi stora möjligheter eftersom det finns oerhört mycket gruvor i Ryssland, säger Lars Corneliusson.
Svårighetsgraden är dock också avsevärt högre, gruvorna är ofta avlägset belägna, förhållandena är minst sagt besvärliga och behovet av service enormt.
– Vi satsar på service på plats och garanterar en tillräcklig servicenivå även i värsta möjliga läge, deklarerar Lars Corneliusson.
För att klara detta flyger Ferronordic Machines in servicepersonal som jobbar i skift några veckor var. Reservdelshanteringen kräver omsorg, viktiga delar måste finnas på plats och ibland går det inte att ta sig till gruvan på annat sätt än via helikopter.
– Hela hanteringen är mycket svår, vi ska vara på plats hela tiden men det går inte att bo på de här ställena, det kan vara 45-50 grader kallt 6-7 månader om året, utan vägar och allmänt rent hemskt!
Ferronordic Machines har arbetat med gruvkunder i ett par år och Lars Corneliusson hävdar att satsningen gått hem.
– Vi har haft stora framgångar hittills och har genomfört konceptet både i Fjärran Östern, Uralbergen och Sibirien. Nu när vi lyckats kan vi visa andra att vi klarar det, och förhoppningsvis få fler uppdrag.
Lars Corneliusson var chef för Volvo Lastvagnar i Ryssland mellan 1999 och 2011, en erfarenhet han drar nytta av som vd på Ferronordic Machines.
– Det var också en intressant resa, 2011 var Ryssland den tredje största marknaden i världen för Volvo Lastvagnar, vi byggde fabriker och byggde upp en serviceorganisation – det hände mycket med Volvo, med mig och med Ryssland.
2011 fick han erbjudandet av Ferronordic Machines grundare Erik Eberhardsson att gå in som vd och delägare i företaget.
– Erik jobbade på Volvo Construction i Ryssland samtidigt som jag jobbade på Volvo Lastvagnar i mitten av 2000-talet. Vi hade en bra kontakt och jag tyckte det kunde vara en kul utmaning att bli sin egen.
Att jobba som vd i Moskva är allt annat än tråkigt, konstaterar han.
– Jag vet aldrig vad som ska hända när jag går till jobbet, det är en snabb marknad med väldigt många möjligheter där det gäller för oss att navigera rätt. Dynamiken på marknaden, dynamiken i vårt bolag och dynamiken hos våra kunder gör att det bli roligt, det är särskilt kul att se att våra kunder blir duktigare för var dag som går, det är väldigt inspirerande.
Lars Corneliusson kom till Ryssland i mitten av 1990-talet, som rådgivare åt transport- och ekonomiministeriet med fokus på projekt som finansierats av världsbanken. Han har därför kunnat följa det stora landets delvis kaotiska men mycket kraftfulla förändring nästan från början.
– Sovjetunionen hade precis upplösts när jag kom hit, behovet av infrastruktur var stort, allt var mycket annorlunda, det fanns en enorm byråkrati och allt var väldigt omständligt.
Ett jättelikt land låg i startgroparna när Lars Corneliusson anlände till Ryssland, sedan dess har han fått hänga med i de mer eller mindre vilda svängarna.
– Utvecklingen har gått enormt snabbt, landet har gått från att vara en rest av Sovjetunionen till att bli en marknadsekonomi.
Hans initiala tvekan har förbytts i entusiasm.
– När jag åkte fick jag veta att uppdraget varade nio månader, jag sa ”OK, men inte en dag till”.
18 år senare har han inga planer på att flytta därifrån.
– Jag blir nog kvar ett bra tag till.
Fakta
|