Aitik smäller alltjämt högst
Gällivare. Den ”fattiga norrlandsmalmen” fortsätter att ge. Bolidens gruva i Aitik öppnades 1968, med det blygsamma målet att producera två ton malm per år. Drygt 30 år senare var årsproduktionen uppe i 18 ton och för några år sedan beslutade Boliden att satsa flera miljarder på en expansion som innebär att årsproduktionen 2014 ska vara 36 miljoner ton. En ansökan om att få öka den siffran till 38 miljoner är redan inlämnad.
Bolidens gruva i Aitik är i dag Sveriges största koppargruva, och, enligt Boliden, världens mest produktiva dagbrott. Förutom koppar bryter man även en del silver, bly och guld och reserverna beräknas räcka till 2030.
Att få fatt på godbitarna kräver dock mycket arbete.
– 99 procent av malmen vi tar ut är gråberg som läggs på upplag, säger Olle Baltzari.
Dagbrottet är tre kilometer långt och en kilometer brett. Den södra delen är 250 meter djup och den norra, där man fortfarande inte nått ner till malmen, 450 meter djup.
– Vi måste ner 250 meter till och beräknar att nå malmen 2015, säger Olle Baltzari.
I den södra delen har man brutit malm i över 40 år, för att komma åt den sluttande malmkroppen från fler håll kommer man dessutom att vidga dagbrottet österut efter 2020.
– Då måste vi riva en del byggnader, säger Olle Baltzari.
Boliden har 4-5 egna riggar av märket Atlas Copco Pitwiper 351. Riggarna är 16,4 meter höga och 8,1 meter breda. Sprängning sker normalt en gång i veckan. Boliden borrar då 16-17 meter djupa hål med diametern 311 millimeter. Hålen laddas sedan, två boostrar läggs ned och hålen fylls sedan med fem meter proppgrus och kopplas ihop. Rekordsalvan gick i december 2010, då small det till för 3,7 miljoner ton gråberg.
– Det gick åt 1 327 ton sprängämne!
En mer normal salva skakar loss 1,5-2 ton gråberg och kräver inte mer än 800 ton sprängämne. Forcit levererar sprängämnet från en egen fabrik på området och det krävs ungefär ett ton sprängämne per hål.
NCC sköter också en del sprängning, med mindre riggar skjuter de ut täthålsraderna, så att förspräckningen redan är gjord när de stora hålen ska borras.
– De klarar sig med 200 kg sprängämne per hål, hålen behöver inte pluggas och när vi sen kommer dit och spränger med våra större hål blir det en fin vägg, kommenterar Olle Baltzari.
När salvan gått ska gråberget lastas ut. Grävmaskinerna är riktiga jättar, Fyra P&H 41000C på vardera 1 200 ton klarar i snitt 6 000 ton i timmen. De är nästan 14 meter höga och knappt tolv meter breda. Skopan rymmer 45 kubikmeter.
– Vi har också några äldre Bucyrusgrävare på 1 200 ton och två ”lättviktare”, Komatsu 5500, på 550 ton, säger Olle Baltzari.
Tre krossar finns , en på 285-metersnivån, en på 165-metersnivån och en i dagen. Den förstnämnda fick en kunglig invigning 2010 när majestätet självt var på plats för att nyinviga gruvan efter Bolidens jättesatsning i Aitik. Den sistnämnda servar främst det nya dagbrottet i Salmijärvi.
– Krossen på 165-metersnivån klarar 4 500 ton i timmen, de två andra har en kapacitet på 6 000 ton i timmen.
Stenen krossas ner till 40 centimeter, från krossarna går materialet sedan på transportband till ett mellanlager och sedan vidare på band till en malmlada som rymmer 200 000 ton (eller 48 timmars produktion). Ladan reser sig 60 meter ovan jord och sträcker sig också 30 meter ner i marken.
– Totalt har vi sju kilometer transportband, hälften av dem går under jord, säger Olle Baltzari.
Sista anhalten är anrikningsverket där malmen mals i flera steg, genomgår en flotationsprocess, avvattnas samt filtreras. Slutprodukten blir ett pulver som lastas på lastbilar som vardera rymmer 50 eller 100 ton. Lasten körs sedan av Gällivare Frakt till Bolidens egen järnvägsstation, där lastas det 25-procentiga kopparpulvret på vagnar som rymmer 70 ton styck. Varje dag avgår ett tåg med 12-13 vagnar, två kilometer bort ansluter spåret till stambanan och slutstation är Bolidens smältverk i Rönnskär i Skellefteå, där ytterligare förädling av koncentratet vidtar.
I anrikningsprocessen bildas stora mängder sand, som släpps ut i ett sex gånger två kilometer stort sandmagasin som ligger i det som en gång var Ahmajärvi sjö. Dammet yr lätt här och Boliden låter därför kontinuerligt helikoptrar bomba dammen med lignin.
– Det är ett slags ”svartlut” som klistrar fast dammet på ytan så att det sedan kan sjunka till botten, förklarar Olle Baltzari.
Sanddammen fylls på från olika mindre utsläppsställen, så kallad spygotering, för att minska risken för uttorkning.
Kalk tillsätts i sandmagasinet, och när sanden sjunkit till botten rinner vattnet vidare ut i en angränsande damm. Därifrån pumpas det tillbaka till anrikningsverket.
– Vi pumpar ut 10 000 kubikmeter i timmen från dammen till anrikningsverket, och 5 000 – 6 000 ton sand per timme släpps ut i sandmagasinet från anrikningsverket.
2010 ljöd startskottet för nya Aitik. Då invigdes inte bara ett helt nytt anrikningsverk, en ny infrastruktur och två helt nya krossar, ett helt nytt dagbrott påbörjades också – Salmijärvi. Tanken är att man ska kunna ta ut 80 miljoner ton malm och 40 miljoner ton gråberg och jord ur Salmijärvigropen som i dag är 800 gånger 1 000 meter stor och 75 meter djup. Om tio år ska den vara 270 meter djup och betydligt bredare.
Den ”lilla” Komatsun står som bäst och gräver ut jord och gråberg när Leveranstidningen Entreprenad kommer förbi i Salmijärvi.
– Det går verkligen mycket segare med en så liten grävmaskin, den behöver 6-7 skopor för att fylla en stor truck, konstaterar Olle Baltzari samtidigt som den 550 ton tunga grävmaskinen stretar på.
– Skopan är bara 26 kubikmeter stor med 50 tons tomvikt, länkarna på den här väger bara 600 kg styck! Det är klart att det aldrig blir samma hastighet som för en lingrävare.
Olle Baltzari får dock medge att den ”lilla” har sina fördelar också.
– Ska man lasta jord är den flexiblare, det kan vara svårt att böka runt med en linmaskin då. Ska man rensa upp en väg är lingrävarna också för stora, då är det Komatsun man skickar, den går om inte annat fortare, 1 200- 1400 meter i timmen jämfört med kanske 800 meter för lingrävarna.
Aitik växer hela tiden. Sandmagasinet breder ut sig och gråbergsupplagen fylls på med 40 miljoner ton per år. Återställning av mark pågår ständigt och här får huvudstadens invånare göra en insats.
– Vi packar morän på gråberget och lägger sedan ett tre decimeter tjockt lager rötslam som vi får från Stockholm. Sen växer det så att det dånar, säger Olle Baltzari.
Totalt 70 000 ton Stockholmsslam levereras varje år på järnväg i containrar som sedan körs till Aitik av Gällivare Frakt. En hjullastare har därefter nöjet att tömma det mindre väldoftande materialet över upplaget, eller lägga det på hög för senare bruk.
– På vintern fryser det ibland, då värmer vi upp det i vår ”bajsmicro” ler Olle Baltzari och pekar på två uppvärmda vagnar som ska hålla rötslammet mjukt och blött när vintervinden viner.
– Men det växer bra i slammet, vi har till och med tomatplantor på skyddade ställen.
Fotnot : Mer läsning om Aitik finns här! (Klicka på länkarna!):
Aitik – fullt av maskiner som får jobba arslet av sig.
Vägarna i Aitik måste hållas i perfekt skick.
Aitik i siffror.
Vattenkraftsmastodonten Marion drar snart sin sista suck.
Pon Mining jobbar dygnet runt för att hålla maskinerna i trim i Aitik.
—————————————————————————————————Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.