Botten nådd för Citybanan
Stockholm. Vårvinden är frisk på Riddarholmen dagen innan det första av Citybanans tre sänktunnelement ska sänkas ned i Mälaren.
– Strömt vatten är inte så bra men vi har kört igång ändå, vi har en extra ankarlina om det blir mer vind, säger Thomas Lindberg, projektchef på entreprenören JVS.
Projektet är komplicerat och väl planerat. Tre tunneldelar, var och en ungefär 100 meter lång, 20 meter bred, tio meter hög och cirka 20 000 ton tung, ska sänkas ned och placeras på pålade stöd för att sedan, när allt är klart, bilda en sänktunnel som ansluter till Citybanans bergtunnlar på Riddarholmen och på Södermalm.
– Det är en relativt unik tunnel, säger Jesper Niland, projekteringsledare på Citybanan.
5,3 av den sex kilometer långa Citybanan består av bergtunnel. En sträcka i Fatbursparken gjuts dock i betong, och över Riddarfjärden var det helt enkelt för djupt ner till berget för att överväga något annat än en betongtunnel.
– Det finns flera komplicerande faktorer, säger Jesper Niland.
Han ser den totalt 440 meter långa Söderströmstunneln som en geotekniskt svår övergång med två tekniskt komplicerade anslutningspunkter.
– Lösningen blev att bygga 300 meter sänktunnel i tre element som konstruerats med stumma fogar och som ansluts med ett foghus mot Riddarholmen, sammanfattar Jesper Niland.
De tre elementen har en lång resa bakom sig. Stållådorna, som bildat gjutform för tunneldelarna, tillverkades i Tallin och färdades sedan över Östersjön och vidare in i Mälaren via slussen i Södertälje Kanal, som det breda ekipaget lyckades passera med ett nödrop.
Strax norr om Södertälje påbörjades sedan betongarbetet, ungefär hälften av gjutningen kunde göras där, inte mer då hade tunneldelarna blivit för tunga och sjunkit för djupt ner i vattnet för att kunna ta sig vidare mot Stockholm.
De bogserades halvklara in i Söderström där resterande gjutning kunde utföras, elementen parkerades sedan, med någon meter synlig ovan ytan, i väntan på nedsänkning.
Och på Valborgsmässoafton var det alltså dags, först ut var tunnelelementet mot Söder Mälarstrand, de andra två sänks under sommaren med cirka en månads mellanrum
Redan i december vattenfylldes den 17 meter djupa gropen vid Söder Mälarstrand, sekantpåleväggen sågades ner och lyftes bort och sjöbotten muddrades inför sänkningen.
Tunneldelen ska läggas ned på de fyra pålade tunnelstöd som byggts på botten. Varje stöd består av en betongplatta som vilar på 40 stålkärnepålar. Betongplattorna har gjutits under vatten och pålarna är 15-27 meter långa med en diameter på 18 centimeter.
Totalt 35 personer arbetar med sänkningen av det första elementet och dagen före sänkningen bogserades elementet ut i rätt position 25 meter från Söder Mälarstrand. Redan då var cirka 600 kubikmeter vatten inpumpat i ballasttankarna.
På Valborgsmässoaftons morgon påbörjades själva sänkningen. Vatten började fyllas i elementets tre ballasttankar, det började sjunka så smått samtidigt som kontrollrummets fem man starka besättning med hjälp av kontinuerliga mätningar, bland annat med GPS, hade koll på att nedstigningen skedde under ordnade former. Åtta dykare stod dessutom beredda på eventuella blixtinsatser under det minutiöst planerade uppdraget.
– Vi har ungefär 150 steg att utföra, säger Thomas Lindberg.
Vattnet ska tynga ner tunneldelen. Två 75 meter långa pontoner monterade på tunnelementets långsidor och sammanfogade med 40 meter långa balkar balanserar elementet. Från tvärbalkarna går vajrar, anslutna i öglor på tunnelelementet, som styr sänkningen kontrollerat. Med hjälp av ett vajer- och vinschsystem styrs elementet även i längd- och sidled. Efter 3-4 timmar ska elementet inte längre synas över ytan, och efter ungefär ett dygn ska tunneldelen ligga rätt – och det gäller verkligen att det hamnar på exakt rätt ställe, i anslutningen till Söder Mälarstrand gäller det att på millimetern när passa in elementets styrbalk i en liten klyka.
När tunneldelen landat på stöden ska injekteringssäckar pumpas fulla med bruk och sedan fylla ut glappet mellan den gjutna betongplattan och det nedsänkta tunnelelementet.
– Det handlar om ett par decimeter, säger Jesper Niland.
Hela sänkningen beräknas ta ungefär en vecka.
När elementet ligger på plats ska vattnet pumpas ur utrymmet mellan tunneldelen och anslutningsdelen på Söder Mälarstrand. Tack vare en stor gummifog och ett högt vattentryck ska det vara tätt samtidigt som elementet ligger stilla.
Därefter justeras tunneldelen i höjd- och sidled med hjälp av domkrafter, när den ligger exakt rätt tas vajrarna bort och skarven mellan tunneldel och anslutningsdel svetsas samman.
Ett metertjockt lager ballast läggs sedan på tunneltaket, konstruktionen förses också med ballastbetong inuti tunneln. I takt med att denna permanenta tyngd tillkommer pumpas den temporära tyngden i form av ballastvatten ur.
Att ansluta de tre elementen till varandra och till land kräver fyra fogar. Tre av dessa är identiska, stumma fogar där elementen gjuts ihop med varandra. För att åstadkomma detta krävs en temporär fog runt hela tvärsnittet. Varje element har en 16-17 centimeter tjock gummipackning i den södra änden och en plan stålyta i den norra. Gummipackningen och stålplåten utgör den temporära fogen, när dessa två förenats pumpas vattnet ut ur utrymmet mellan elementen. Konstruktionen säkras sedan genom att tunnelns stålskal svetsats ihop och därefter genom att fogen mellan elementen armeras och gjuts ihop.
Anslutningen tillSöder Mälarstrand blir också fast. 27 meter betongtunnel gjuts i torrhet och tunneln förankras i Mariaberget med ingjutna spännkablar.
Södersidan har bjudit på en del komplikationer. Hösten 2009 var tillfartstunneln klar, arbetet med pendeltågstunneln och servicetunneln vidtog sedan och drevs norrut till dess att det tog stopp vid vattnet.
– Vi fick en sjumetersplugg till Mälaren, säger Jesper Niland.
En krans av bergförankringar borrades i den inre delen av tunneln. När detta var klart måste man bli av med berget, något som komplicerades av att pluggen var 45 grader sned, bergtäckningen var dessutom inte den bästa. Lösningen blev att ta ut berget i tre omgångar.
– Vi göt en kraftig betongbalk som hjälpte oss hålla i berget, spilingrör kunde också hålla tillbaka bergtunnelns tak när vi tog ut den första tredjedelen.
När två tredjedelar av berget var borta göts en del av betongtunneln. Den fick sedan agera stöd när den sista tredjedelen av berget sprängdes ut.
På Riddarholmssidan ska tunnelelementet först skjutas in i ett foghus för att sedan skjutas ut igen mot mittenelementet när det ligger på plats.
Foghusets jättelika gummipackning ska göra det möjligt för tunneln att glida i längsled (upp till 10 centimeter), det anses nödvändigt eftersom temperaturskillnaderna över året annars kan leda till deformationer.
Foghuset är en 26 meter bred betongkonstruktion med 2,5 meter tjocka betongväggar, det är redan klart, och står vattenfyllt och redo att ta emot det andra tunnelelementet, som dock inte sänks förrän i sommar.
Fotnot: Läs mer om sänktunnelelementen här, läs mer om arbetet på Riddarholmen här.
| FAKTA SÖDERSTRÖMSTUNNELN
|
| FAKTA CITYBANAN
Citybanan ska öppnas för trafik 2017. |
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.