Respit för övervintrad dinosaurie
Tyvärr är allt snack om bättre arbetsmiljö och säkerhet på byggarbetsplatserna inget annat än just snack så länge ackorden lever vidare likt en övervintrad dinosaurie.
Dessvärre tycks tonläget åter igen ha höjts. Det såg ut som om den konfrontations- och konfliktstrategi som präglade tidigare avtalsförhandlingar ersattes av mer förståelse- och finessliknande samtal i samband med att de tidigare kombattanterna Antoni och Tilly ersattes med nya yngre förmågor i toppen på sina respektive organisationer.
Nu har klimatet hårdnat så till den milda grad att Sveriges Byggindustriers vd Ola Månsson betonar att byggarbetsgivarnas viktigaste uppgift just nu är att förbättra relationerna med Byggnads och få stopp på de ständiga lönekonflikterna.
Fast det blir förstås inte lätt. Byggnads har bland annat retat upp sig på att de beskrivits som protektionister. Själv anser jag det i och för sig som en ganska oförarglig beskrivning av en organisation som slentrianmässigt utlyser strejk och sedan blir upprörda över att byggarbetsgivarna har fräckheten att svara med ett lockoutvarsel. I Byggnads värld är det uppenbarligen otänkbart att motparten har rätt att vidta konfliktåtgärder.
Den här gången tilläts tack och lov inte ens Byggnads att använda strejkvapnet. Medlingsinstitutet ingrep klokt nog med tanke på Sveriges just nu aningen skakiga ekonomi och sköt upp strejken tillräckligt lång tid för att parterna skulle komma överens – eller vad man nu gjort.
Det visade sig nämligen omedelbart att Byggnads krav på ett huvudentreprenörsansvar inte blivit helt och fullt utrett. Att parterna tillsammans ska hitta en modell att förbättra säkerheten och arbetsmiljön samt försvåra för oseriösa aktörer är inget kontroversiellt. Där är parterna helt överens. Men det är det där med ansvaret…
Grundtanken är i och för sig god. Det finns helt klart avarter och det är definitivt så att kedjan av underentreprenörer gör det fullt möjligt att skylla på någon samarbetspart längre ner. Om övriga kontrollåtgärder inte är tillräckliga krävs onekligen någon form av ansvar, men det är ingen självklarhet att det ska åläggas entreprenören. I så fall vore det mer logiskt att ansvaret hamnar hos byggherren. Det är där jakten på kostnader startar med allt vad det innebär av prispress i alla led.
Apropå protektionism går det inte heller att uttrycka kravet på ackordssystem på annat sätt. Systemets främsta syfte är att det skapar sysselsättning för en uppsjö av ombudsmän som inte bara måste vara ute på byggarbetsplatserna i kontinuerliga förhandlingar utan också måste kontrollera att lönerna är korrekta i ett lönesystem som är så komplicerat att byggnadsarbetarna själva inte kan begripa det, i varje fall inte enligt Byggnads ombudsmän.
Att yrkesarbetarna själva får en faktura i form av bland annat kroppar som allt för ofta inte orkar hänga med till pensionsåldern är inget Byggnads behöver ta ansvar för. Yrkesarbetarna har väl förhoppningsvis barn som kan sköta en del. Resten får samhället ta hand om.
Tyvärr är allt snack om bättre arbetsmiljö och säkerhet på byggarbetsplatserna inget annat än just snack så länge ackorden lever vidare likt en övervintrad dinosaurie. Problemet är att dinosaurien kommer att överleva så länge missbruket med strejkvapnet tillåts fortsätta. Ingen seriös arbetsgivare är beredd att ta den samhällskostnad strejkerna för med sig. Det vet Byggnads och ombudsmännen.