Finesserna massan missar
Maskinstyrning finns i de flesta större grävare. Men få nyttjar systemen fullt ut. Enligt Scanlaser finns mycket att vinna på att till exempel kräva bättre modeller, hålla systemen uppdaterade och maximera förarnas kompetens.
2
Bilder
Gammal bild, tagen av Ulrika Andersson, Leveranstidningen Entreprenad, på ett projekt söder om Stockholm. De allra flesta större grävmaskiner har maskinstyrning och många tror att trenden snart går mot fabriksmonterade system. Foto: Ulrika Andersson.
Maskinstyrning finns i var och varannan grävare numera.
– För grävmaskiner över 20 ton som säljs nu är det nog minst 70 procent som har maskinstyrning, säger Patrik Tallgren, GPS-samordnare på Scanlaser.
Många maskinägare, inte minst fåmansföretag, nöjer sig begripligt nog med att köpa ett fast monterat sensorsystem, det vill säga en panel samt lutningsgivare som placeras på maskinens rörliga delar. Det blir då möjligt att arbeta i ”2D”, det vill säga utan GPS, och hålla en viss lutning, genom att använda till exempel en brunn som referens kan man ”plocka med sig” höjder, och på så sätt åstadkomma rätt lutning.
– Många köper sensorsystemet förberett för GPS, och hyr eller tillhandahålls GPS och/eller totalstation av huvudentreprenören när man får ett större jobb som kräver komplett utrustning, säger Patrik Tallgren.
Att köpa ett komplett system, med GPS, kostar betydligt mer, ändå pekar trenden åt att allt fler trots allt väljer det alternativet, uppger han.
– De stora entreprenörerna har börjat hyra in maskiner med kompletta system, förr stod de för GPS och totalstationer, nu vill de i stället betala för att entreprenören har det själv.
Behovet av maskinstyrning för grävmaskiner alltså stort.
– Men många kan inte riktigt använda systemen, konstaterar Patrik Tallgren.
Det man ofta missar är att systemet kan servera mer än höjder.
– Man kan till exempel lägga in ritningen som en bakgrundsbild, numera kan den föras över direkt från autocad utan konvertering. Det går också att lägga in linjefiler för ledningar.
Detta kräver dock hjälp från mätteknikerna eller projektören och Patrik Tallgren uppmanar maskinförare och entreprenörer att våga kräva alla tillgängliga och nödvändiga data.
– Man måste kanske ligga på mer och våga begära bättre modeller, om de mätansvariga inte har det intresset blir det problem annars, en bra och uppdaterad 3D-modell är A och O.
Förarna själva måste vara kunniga nog att för att använda systemet fullt ut.
– Gå kurser, uppmanar Patrik Tallgren.
– Visst går det att lära sig själv, men det tar tid och blir inte lika bra.
Det räcker inte heller att lära sig använda systemet med eller utan GPS – man måste kunna båda.
– Många förare kan inte använda GPS, andra kan bara det och glömmer bort hur man använder det fasta systemet. Om de tappar GPS-uppkopplingen får de då svårt att slå över till ”2D-körning”, det kan leda till onödiga stillestånd, säger Patrik Tallgren.
Svajar uppkopplingen kan man rulla ut till ett ställe med bättre mottagning, ”hämta” en höjd där och sedan använda den som referens när man 2D-kör på den GPS-döda platsen.
– Det är betydligt bättre än att bara slå av maskinen och vänta på bättre uppkoppling, det är viktigt att lära sig använda båda systemen, inte minst för ekonomin.
Patrik Tallgren betonar att det inte heller räcker att köpa in ett system.
– Vi och många av våra konkurrenter erbjuder service- eller trygghetsavtal där systemen ses över kontinuerligt och hela maskinen mäts in. Det är en viktig faktor för att allt ska fungera.
Han är medveten om att en del entreprenörer ser maskinstyrning som ett nödvändigt ont men uppmanar alla att se till att systemen är uppdaterade och att de anställda klarar av både 2D- och 3D-körning.
– Trenden går mot att det kommer att bli allt fler fabriksmonterade system och en större helhet, om några år ser vi förmodligen också att maskinens telematik samordnas med maskinstyrningen så att all information samlas på ett ställe. Maskinstyrning är framtiden, då är det ju onödigt att vara sist på bollen.