Klockan klämtar för Råsunda
Solna. 1937 invigde konung Gustav V Råsunda, Solnalagets AIK:s omhuldade hemmaplan och nationalarenan där Sverige spelade VM-final 1958. Drygt 75 år senare står Rivners vd Kjell Sten på den snöfyllda fotbollsplanen i ett öde stadion – redo att riva hela schabraket.
– Det är ett mycket speciellt projekt och vi har ögonen på oss, säger han.
Än händer det inte särskilt mycket, när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på i mitten av januari ligger rivarna i startgroparna i väntan på rivningstillstånd. Saneringen har dock påbörjats, på plan står ett antal containrar utplacerade och inomhus arbetas det intensivt med att dra om ledningar för fjärrvärme, datatrafik med mera, installationer som är avgörande för företag och boende i centrala Solna och som måste vara borta innan den forna nationalarenan kan rivas.
– Vi börjar förmodligen riva om någon vecka, säger Kjell Sten.
Råsunda består av flera delar. Norra läktaren byggdes i mitten av 1930-talet, inför fotbolls-VM 1958 byggdes den ut, och fick sällskap av den södra och den östra läktaren. I början av 1980-talet byggdes den västra läktaren och så sent som i mitten av 1990-talet tillkom flera av taken.
Projektet är rätt enkelt, även om det inte är ofta man får ge sig i kast med så pass höga byggnader.
– Det är inte varje dag man får plocka ner läktare, men nog finns det mer komplicerade rivningar.
Kjell Sten betecknar ändå uppdraget som mycket speciellt.
– Man kan fråga vem som helst vad Råsunda är och åtta miljoner svenskar vet.
Allmänheten ligger på, och rivarna känner att projektet betyder ovanligt mycket för ovanligt många människor.
– Vi får massor av frågor, via mejl, per telefon och av folk som går förbi – när ska rivningen börja? Vad gör ni? Vad händer? Det är ett objekt som folk håller ögonen på.
Råsunda har 75 år på nacken och har sett många sköna segrar och kanske lika många uppslitande förluster. Landslagets skiftande äventyr på plan har gett platsen en särskild plats i fotbollsintresserade svenskars hjärtan och AIK-supportrarnas tårar har flödat sedan det stod klart att helgedomen skulle rivas. Detta märks inte minst inne på arenan där fansen tagit sitt farväl, bland annat genom att pryda läktarna med deviser som ”Vila i frid Råsunda” och ”Här levde vi, inte bara existerade”.
– Men alla förstår nog att Råsunda måste bort, inte minst sedan man byggt en ny nationalarena för flera miljarder inte så långt härifrån, säger Kjell Sten.
Kanske kan Friends Arena, som invigdes hösten 2012, nästla sig in i hjärterötterna även på de mest hårdnackade Råsunditerna. Den som ville fick dock chansen att trösta sig när stadion stängdes i höstas.
– Efter sista matchen fick allmänheten tillåtelse att ta med sig souvenirer, kanske en stolssits eller en bit av gräsmattan. 6 000 personer kom, säger Kjell Sten.
Råsunda rivs och ska ge plats för både bostäder, butiker och kontor. Rivningen sker mitt i centrala Solna och beställaren – Visio Exploatering, det vill säga Peab och Fabege– ställde höga krav både på de tekniska lösningarna och på organisationen. För att minska störningarna kommer läktarna att klippas eller monteras ned. Det blir också en hel del sanering - stadion döljer en hel del farliga material, ämnen som skvallrar om när de olika delarna av arenan uppfördes.
På 1930-talet var asbest ett fullt godtagbart byggnadsmaterial, då lade man också asfalt med PAH-er (polycykliska aromatiska kolväten, ämnen som misstänks öka risken för cancer reds anmärkning) i skarvarna mellan betongelementen .
På 1950-talet dök PCB-fogarna upp och även om 1980-talsdelarna är relativt rena finns det en hel del PCB även här.
– Det finns kanske 2 000 kvadratmeter asbesthaltiga golv, det finns också ett tusental meter PCB-fogar i stommarna, säger Kjell Sten.
Lättrivningen ska komma igång så snart rivningslovet finns på plats. När startskottet går lyfts ett antal kompaktmaskiner in i under läktarna, där det bland annat funnits både kontor och butiker som ska göras stomrena.
En del installationer och inredning är redan bortplockade.
– Olika lag, både från Sverige och utomlands, har fått komma hit och hämta saker som till exempel stolar eller belysning, säger Kjell Sten.
Sedan är det dags att riva stommar.
– Så fort vi får tillstånd ska vi ge oss på den norra läktaren, vi börjar då med den lägre byggnaden, 1930-talsdelen som är en egen, fristående, konstruktion.
Två grävmaskiner i 30-tonsklassen ska klippa ner läktaren och när rivarna går på den norra läktaren fortsätter sanerarna till den östra och den södra läktaren.
– Vi räknar med att saneringen blir klar i slutet av mars, säger Kjell Sten.
När 30-tonsgrävarna har tagit ner de lägre delarna är det dags att ge sig på de högre. Detta kräver omfång och Rivners har köpt en helt ny Komatsu PC 800, 105 ton tung och med en räckvidd på 40 meter.
– Den rullar ut från fabriken i England vilken dag som helst, sedan ska den utrustas i Göteborg och kommer hit vecka åtta, säger Kjell Sten.
Veckan därpå är det showtime för höjdrivaren som även den angriper den norra läktaren först.
– Den ska riva uppifrån och ner och börjar med taket, säger Kjell Sten.
Ett par mindre grävare får assistera jätten som ska ta ner läktaren till en höjd på 12-15 meter.
– Då kommer de mindre grävarna åt och kan fortsätta, så kan höjdrivaren gå vidare till den södra och den östra läktaren.
Rak rivning gäller för norra, södra och östra läktaren. Den västra kräver lite extra omsorg. Den sitter ihop med kontorshus som ska bevaras, inte minst det spektakulära ”Dallashuset”, och kommer därför att demonteras med stor försiktighet. Ett par kranar i 70-tonsklassen ska tas in för att ta ner yttertaken, sedan får kranar och grävmaskiner i kombination separera och lyfta ner övriga delar av den motbyggda delen.
Den forna nationalarenan är stor, och det blir mycket rivningsmaterial. Kjell Sten räknar med närmare 30 000 ton betong och 2 000-2 500 ton stål.
Stålet, virket och soporna kommer att transporteras kontinuerligt till olika tippar medan större delen av betongmassorna ska återvinnas på plats.
– Vi kommer att schakta ur fotbollsplanen en halv meter ner och sedan återfylla den med betongkross, säger Kjell Sten.
Betongen ska sönderdelas med crusher, eventuellt kommer Rivners också att använda sig av ett krossverk.
Kjell Sten kommer i snitt att ha 12-14 man i arbete på projektet. Tidplanen är något förskjuten eftersom rivningslovet försenats några veckor men Rivners räknar med att vara klara i sommar.
– Vi har pejl på allt vi behöver ha pejl på, säger Kjell Sten.
Han ser väldigt liten ut där han står alldeles ensam i den väldiga men helt tomma arenan, där applådåskorna för länge sedan klingat ut och svettiga spelarhögar som skriker ut sin glädje efter ett mål är ett minne blott.
– Jag såg min första landskamp här med farsan, på 1960-talet, minns Kjell Sten.
Som fotbollsintresserad stockholmare är Råsundarivningen ett projekt utöver det vanliga.
– Råsunda är fotboll, även om man inte är AIK:are
– Nej, jag håller faktiskt på ett annat Stockholmslag, ler Kjell Sten.
Men fotboll är fotboll och rivning är rivning. Ännu står rivningsgeneralen ensam på plan men om bara några veckor har hans maskiner börjat klippa ner läktarna och gräva upp marken.
– Det är ett spektakulärt projekt, rätt enkelt men ändå helt unikt.
Fotnot: I mars besökte vi Råsundarivningen igen, läs mer här.