Välkommen till 2013
Att diskutera med en regering om bostadspolitik känns ungefär lika meningsfullt som att diskutera ackordslön med Byggnads. Det är som att ha dragkamp mot ett lag som slagit repet runt ett stort träd.
2012 är numer ett avslutat kapitel. Lika bra det eftersom i synnerhet avslutningen inte riktigt blev vad vi hoppats på med minskad tillväxt och investeringar som allt mer började trampa vatten. Turbulensen kring euron nådde så småningom även Sverige och i kombination med bland annat den långsamma återhämtningen i USA blev resultatet ökad försiktighet och bland annat en strid ström av varsel om uppsägningar.
Trots det känns det som om det finns förutsättningar för ett skapligt, kanske till och med riktigt bra 2013. I likhet med senast det begav sig är det i så fall till stor del tack vare världsekonomins förväntade utveckling. Det nya året hann knappt börja innan såväl senat som representanthus accepterade förslaget till ny budget för USA. Att det så kallade budgetstupet redan passerats med några minuter spelade i det läget mindre roll. Det viktigaste är att såväl export som investeringar börjat rulla igen, vilket gör att det finns förhoppningar om att USA åter igen kan återfå något av sin gamla roll som motor för världsekonomin.
Ytterligare ett positivt tecken är att även Kina tycks vara på väg upp ur sin svacka. Färska siffror visar exempelvis att grävmaskinsförsäljningen ökar igen även om det fortfarande är en bit kvar till fjolårets nivå.
Situationen blir inte sämre av att tillväxten är stark även i andra asiatiska länder.
Ett av de asiatiska undantagen har tyvärr varit Japan som en längre tid haft stora problem med såväl deflation som naturkatastrofer. I dagarna presenterades ett stimulanspaket motsvarande smått ofattbara 1,4 biljoner kronor som bland annat ska användas till återuppbyggnad av de katastrofdrabbade områdena. Förhoppningen är att satsningen ska generera 600 000 nya jobb och möjliggöra en kraftig ökning av BNP. Det talas om så pass mycket som två procentenheter.
De positiva signalerna från skilda delar av världen ökar också förhoppningarna om att vi äntligen kan vara på väg mot en återhämtning i Europa. Dels finns känslan av att Tyskland redan börjat sin resa mot bättre tider, vilket i sig är tillräckligt för att mungiporna ska börja sin betydligt kortare resa uppåt. Detta tillsammans med den förväntade globala uppgången ger också en draghjälp som kommer väl till pass när krisländerna i södra Europa försöker arbeta sig upp från dagens allt för låga nivå.
Många svenska exportföretag har det trögt i dag, men det finns gott hopp om en relativt snar återhämtning. Möjligen ser det lite knepigare ut för svensk byggindustri. Visserligen är det avtalstider, vilket med automatik betyder att framtidsutsikterna ofta beskrivs med sorgkanter.
Men ett konkret hot är det vikande bostadsbyggandet, inte bara för byggare utan för hela samhällsekonomin. Det är svårt att skapa tillväxt där det inte finns någon plats att bo. Hur byggmarknaden utvecklas det närmaste året kommer i hög grad att påverkas av efterfrågan och tillgång på bostäder. Här har regeringen ett stort ansvar och det är ett svaghetstecken att man hittills inte lyckats avveckla den mängd politiska blockeringar som gör framför allt byggandet av hyresrätter näst intill omöjligt av ekonomiska skäl.
Att diskutera med en regering om bostadspolitik känns ungefär lika meningsfullt som att diskutera ackordslön med Byggnads. Det är som att ha dragkamp mot ett lag som slagit repet runt ett stort träd.
Morgan Andersson
Chefredaktör
” Det är som att ha dragkamp mot ett lag som slagit repet runt ett stort träd.