Svårfångad Stockholmssnö
Stockholm. Snön yr lätt och mörkret ligger tyst över Stockholm en decembernatt. Vägarna är overkligt fridfulla, horderna av stressade bilister står inte längre att finna, vare sig i gränderna eller på motorvägarna.
Gatorna har istället intagits av taxibilar som ilar runt i jakt på köttbullssstinna julbordsgäster, allt man ser är taxibilar och så snöröjarna förstås - vart man än skådar syns blinkande lampor.
Efter ett par rejäla snöfall är huvudstaden i princip belamrad av snö eftersom de som plogade i det akuta läget inte hade någonstans att göra av med materialet. Snön har lagts tillfälligt varhelst det funnits minsta utrymme, i gathörn, på trottoarer eller i hårt packade plogvallar.
Han är en av de inlejda åkare som hörsammade nödropet när Bellmans Åkeri & Entreprenad behövde hjälp. Han anlände till huvudstaden den 7:e december och har bara ett par nätter kvar innan han ska åka hem till västerbottniska Tvärålund och fira jul efter nästan två veckors snötjänst.
Uppdraget har gått bra hittills, och också gett västerbottningen nya insikter i hur besvärligt det faktiskt kan vara att röja snö trots att det inte snöat vare sig mycket eller ofta i jämförelse med landets norra delar.
– Jag tänkte först att hur svårt kan det vara, men man blir ju inte av med snön nånstans. Sedan kan man ju inte ha samma beredskap som vi har i norr, där vet vi att det alltid blir snö och vi har andra grejer.
Bristen på utrymme är generell, konstaterar han. Längs gatorna står evinnerliga rader med parkerade bilar, en del är så insnöade och invallade att det knappt syns att det finns en bil därunder.
– Jag bryter ihop om bilarna, de är verkligen överallt, all trafik och allt folk gör att allt tar mycket längre tid, säger Stefan Sjögren.
Bristen på rejäl kyla försvårar också.
– Är det 10-15 grader kallt kan man vara trygg, men här är det mildgrader och då håller tippen inte.
Det finns bara ett fåtal tippar, och alla måste följaktligen dit. Trängseln blir stor och tipparna fylls snabbt. Det märks också denna natt, när Stefan Sjögren plötsligt får beskedet att Stadsgårdskajen inte längre får användas, nästa lass ska tippas i Värtahamnen i stället.
– Det enda man vet säkert i det här jobbet är att det blir förändringar, konstaterar Stefan Sjögren.
Stefan Sjögren äger och driver Br Sjögrens Trafik AB tillsammans med sin bror. Familjeföretaget grundades av brödernas farfar redan 1924 och sysselsätter i dag tolv anställda och några F-skattare.
Maskinparken utgörs av åtta lastbilar, fyra hjullastare och två bussar. Tre av lastbilarna är anläggningsbilar, och kör bland annat asfalt åt Svevia i Umetrakten och grus och snö på vintern. Övriga lastbilar är kylbilar som går i stadig trafik mellan Jönköping-Skellefteå-Luleå. Uppdragen skaffar man sig oftast via Bilfrakt.se och bussarna körs i en pool i Umeå.
Själv började han i familjeföretaget för snart 27 år sedan och i likhet med många andra många mindre företagare sitter han sällan bakom skrivbordet.
– Jag kör asfalt och röjer snön hemma i Tvärålund, säger han.
Vintertid har firman många snöröjningsuppdrag, man sköter plogningen hemma i byn men har också flera uppdrag inne i Umeå.
Snöläget var rätt stabilt hemmavid i början av december så när stockholmarna behövde bilar hakade han på direkt.
– Ingen minns en fegis! Vi fick veta att de behövde hjälp på torsdagen och åkte ner på fredagen.
Han tog med sig bilen, en Scania 620 av 2011 års modell, och en hjälpförare. Mannarna installerade sig på vandrarhemmet på Långholmen och inställde sig sedan för att röja snö både dag och natt.
– Vi var åtta stycken totalt som åkte ner från Bilfrakt.se, säger Stefan Sjögren.
Snöröjarna arbetar i lag och i Stefan Sjögrens ingår två hjullastare som ska rensa upp i snömassorna och lasta lastbilar som sedan kör i skytteltrafik från rensningsplatsen till anvisade tippningsplatser.
– Vi ska göra plats för nästa snöfall, konstaterar Stefan Sjögren, som ger en eloge till Peab som dirigerar arbetet.
– Det är ett tufft jobb att få till logistiken med alla dessa bilar.
I natt ska hjullastarparet serva 6-7 lastbilar, tidigare nätter har det handlat om dubbelt så många. Var snön ska tippas ändras från dag till dag, ibland från timme till timme.
– Vi körde länge till Årstatippen, men nu är den full, säger Stefan Sjögren.
Tippen i Farsta är också stängd och budet för kvällen är inledningsvis Stadsgårdskajen. Kön till kajen är massiv och längs kajkanten står bilar på rad och höjer sina flak, samtidigt som julbordsfirarna på restaurangen intill nyfiket tittar på.
Stämningen är förvånansvärt god trots att det är så trångt och bökigt. Ingen surar, ingen stressar, bilarna bara löser av varandra framme vid vattnet och släpper snömassorna rakt ner i Mälaren.
– Det är väldigt trångt och man får ta det jävligt lugnt ibland, säger Stefan Sjögren.
För några nätter sedan fick han ta hjälp av en dirigerande kollega för att ta sig fram mellan bilarna.
– Man hade inte kunde få en Expressen sportbilaga emellan men jag måste ju fram så det var bara att köra.
Han trivs med att köra nattpasset 18-06, sedan kollegan åkte hem för några dagar sedan sover han också i bilen.
– Det är skönt på natten, inga bilar och inga köer. Trafiken kommer inte igång förrän halv sex, men då är det som att slå på en vattenkran – då kommer alla på en gång.
Han räknar med att hinna med 12-13 lass i natt, flaket rymmer 20 kubikmeter, och Stefan Sjögren förvånas över att somliga inte försett sina flak med snöbalkar för att på så sätt närmast fördubbla lastkapaciteten.
Stefan Sjögren konstaterar att Stockholm är större än Tvärålund och att det lär dröja innan all snö är bortrensad.
– Det är djävulska ytor och det ligger snö överallt. Men det blir aldrig långsamt, det är nya vyer hela tiden!
Trots allt börjar hemlängtan ändå göra sig påmind efter två veckor. Hemma väntar dock inte bara den egna sängen utan mer snöuppdrag – Stefan har tagit på sig plogjouren i byn över julhelgen.
– Men där hittar jag, lätt!
Fotnot : Läs mer om hur åkare från hela landet ryckte ut för att rädda Stockholm från snömassorna här.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.